En aning känslomässig kväll

Jag är lite trött och fundersam över dagen som gått och det späddes precis ytterligare av att jag såg på Facebook att en gammal barndomsbekant förlorade sin fru/sambo i cancer idag. Jag misstänkte något när jag såg att de gifte sig nu i måndags och nu idag så lämnade hon jordelivet och lämnade 2 små barn efter sig. Så fruktansvärt! Jag tänker så mycket på min bekant och hur hans liv kommer att bli ensam med två små barn. Jag vill inte ens tänka tanken hur det skulle kännas att bli ensam med Sigrid, att min prins och livskamrat som är mitt stöd skulle lämna mig. Usch. Nu måste jag nog lämna det ämnet för att inte bli ännu mer känslomässig än vad jag redan är. Huva.

Idag har jag varit i Vårgårda hos duktiga hundfysioterapeuten Susanne Andersson på ProBonoK9 för att göra min praktik. Det blev en oerhört lärorik men intensiv dag, timmarna bara sprang iväg och rätt vad det var så var det dags att åka hem igen. Mumma var med för att få sin behandling och det visade sig att hon har rejält ont i ryggen och fick ultraljudsbehandling av Susanne. Nu ska hon gå på en och en halv veckas strikt koppelvila innan vi ska tillbaka till Susanne igen för ytterligare en behandling. Eftersom hon har en inflammation ända ned till tornutskotten så får jag inte massera henne. Fast hon får nog ändå ställa upp på en stunds massagevisning på onsdag när jag ska göra mitt prov i alla fall.

Mumma tar just nu väldigt mycket av mina tankekraft eftersom hon inte mår så bra. Nu har hon ju inte bara problem med sin allergi utan har även blivit inkontinent igen och sen har ju vi inflammationen i ryggen då. Det tydligaste att hon inte mår bra är att hon luktar illa ur munnen, hon fiser en hel del och hon kissar ned sig.  På tisdag så ska jag få träffa Jonna på Vettris och just nu är hon min ljuspunkt i mörkret (hoppas jag). Jag vill verkligen inte ta bort Mumma men ibland så slår mig tanken att det kanske kommer tidigare än jag önskar. Förhoppningsvis så är det bara en hemsk tanke och att hon snart piggar på sig igen, jag är ju väldigt snar att tänka oerhört negativt vad det gäller henne tyvärr! Jag hoppas vi kan höja kortisonet på henne och att jag får medicin mot inkontinensen så det slipper stressa mig så får vi jobba vidare med problemet i ryggen. Jag ska bättra mig helt klart, jag måste börja prioritera Mumma igen! :)


Det är sjukt att man väljer att skaffa hund, utifrån sett så måste det ju verka helt idiotiskt att man kan skaffa sig en liten valp som man under åren utvecklar en stark kärlek till (på gränsen till samma kärlek man känner till en människa/ett barn) och som man hela tiden vet att den individen ska gå bort inom en period av 10-15 år.

Det är helt idiotisk! MEN då glömmer man också bort allt det där som händer under åren med all glädje, aktivitet och social gemenskap som den där håriga lilla ulltussen ger från 8 veckor till den dag som tassarna slutar klappra mot parketten. Om jag tänker tillbaka till 2004 så ramlar jag tillbaka till en helt annan tid, en annan stad och en annan familj, Mumma har följt mig genom så många år, så många skepnader och mognadsstadier av mig själv och hon har också fysiskt flyttat med mig från Tidaholm till Borås och sedan vidare ytterligare 3 gånger inom Borås. I vår nuvarande familj är hon den som känt mig överlägset längst och hon är också den som varit mig mest tillgiven. Hon klagar aldrig utan är alltid pigg & glad över att minsta aktivitet, min fina lilla svarta!

Mycket tankar blir det. Jag sitter ensam framför tv:n och kikar på Skavlan eftersom mannen är på after work i Göteborg med sina vänner. Det är rätt så skönt att få sitta här tyst eftersom jag är så trött och även lite melankolisk. I morgon är en annan dag, idag är jag melankolisk och i morgon är jagförhoppningsvis pigg igen hoppas jag!

 

När allt för många tankar kretsar i huvudet…

Just nu så är det lite jobbigt i mitt huvud. Min lilla hund mår inte helt bra och det gör mig förstås väldigt orolig. I oktober så kommer hon fylla 11 år och ibland funderar jag på om det är början på slutet av hennes liv.

Anledningarna till min oro är flera olika och den främsta just nu är att hon fick en allergi som blommade ut för ungefär 1 år sedan. Nu i efterhand har jag förstått att hon haft den hela sitt liv men att jag aldrig förstått att hennes kladdiga öron och svampiga tassar varit allergi utan jag har trott att de kommit av andra anledningar. Efter några tafatta försök hos min tidigare allmänveterinär så gick jag till slut till hudexperten Jonna Peterson på Vettris som tog sig tid att verkligen förklara hur det funkar med olika sorters allergier och hur de visar sig.

Behandlingen för hennes allergi är kortison i tablettform, ett vegetariskt allergifoder och regelbundna bad. Det vore väl för väl om det fungerade men det senaste har hon trots det kliat sig en hel del och jag har fått höja kortisonet på henne med biverkningen att hon blir inkontinent och kissar ned våra möbler. Utöver de så behöver hon massage eftersom hon går och avlastar ett bakben men när jag masserar henne så blommar allergin ut i ljumskarna på henne…

*suck*

Men! Hon är pigg och glad för övrigt och hon leker mer än gärna mer dagtaxen Stella så jag upplever ändå att hon har stor livslust trots sina problem. På måndag ska jag på praktik hos Susanne på ProBonoK9 och då ska vi kika på Mummas problem för att ge henne rätt behandling och ett bra träningsprogram. Snart är det även dags för ett återbesök på Vettris där vi får diskutera vidare kring Mummas behandling och hur jag ska tänka kring medicinering och behandling.

.

Mitzi, jag och Mumma februari 2005

Mumma, min lilla Mumma!

Tillbaka starkare och mer avslappnad…

Honey, I’m home!

Japp, så känns det nu när provet är gjort och problemet med Mumma går åt rätt håll. Jag har känt mig ordentligt pressad den senaste månaden och har ärligt talat inte mått särskilt bra. Massageprovet har jag ju skrivit om men Mummas hälsostatus har varit en riktigt klump i magen, jag är inte alls bra på att hantera hennes svackor och jag tror ständigt att hennes sista dag är kommen.

Men för att ta allt i någon slags kronologisk ordning så kanske vi ska börja från början? För två helger sedan så fyllde vår lilla ängel 1 år (1 år liksom, galet!!) och vi hade ett litet kalas för våra familjer. Mysigt och skoj att träffa alla och roligt att låta Sigrid och Mirella träffas igen. De är ju för underbart söta tillsammans de där två! Jag är fortfarande så oerhört tacksam över att Sigrid har en kusin som enbart är 10 veckor yngre, tänk vad fantastiskt roligt de kommer ha tillsammans genom åren!

.Sigrid (1 år) och Mirella (10 ½ månad)

Efter att Sigrid kalas var över så tog 2 intensiva veckor vid då jag pluggade i stort sett varenda lediga stund. Jag inriktade mig på att lära mig skelettet och musklernas namn, ursprung, fäste och funktion. I söndags så var det Fars dag och det firade vi med att ta en promenad i centrala Borås för att kika på målningarna som artisterna gjorde under No Limit i somras innan vi promenerade till stationen för att käka kvällsmat på OLearys. Efter middagen så skildes vi åt, Mannen & Sigrid åkte hem och jag satte mig på tåget till Västerås för att gå tredje kursomgången av massageutbildningen. Måndagen startade med 3 timmar tentamen på det kursmaterial som vi gått genom de föregående 2 omgångarna och till min förvåning så tog provet inte alls upp det jag läst på. Trots det så tog jag mig ordentligt med tid för att kunna leverera mitt allra bästa och efter 2 ½ timma kände jag att jag fått ur mig all kunskap så jag lämnade provet och gick. Kursen gick och vi fick inte svaren innan vi åkte hem

Det är faktiskt sant att jag grät en skvätt när jag öppnade mailet från Susanna och läste att jag klarat provet. Det var så jädra skönt att jag klarade det!! Jag hade kallt räknat med att jag skulle fått göra om det så det blev som att jag blev ledig när jag klarade det, jag fick tillbaka tiden som jag tänkt lägga. Underbart!!

a

Mannen har ju varit mitt stora stöd inför provet och givetvis så kom han hem med rosor och lite gott att äta för att fira mitt resultat på provet! Vi öppnade det mousserande vinet Mia (som vi passande nog fått av Mia :) Tack!) och käkade räckmacka till det och avslutade firandet med saffranssemlor. Mumsigt!

.

 Teoretiskt prov, check!

Jag har ju inte bara pluggat för under dagarna så hinner jag ju inte läsa något utan då har vi tid att göra annat. Förra onsdagen så hade jag ett ärende i Göteborg och passade på att hälsa på Sandra, Sam och lilla Juli i Kungsbacka. Det var mysigt att få träffas igen, nu med Juli på utsidan, och Sigrid hängde med såväl lilla Juli som lekte med Sam. Det är första gången hon leker ordentligt med ett äldre barn och det var roligt att se henne interagera med ett större barn. Sam var en fin lekkamrat!

.

Sigrid och Sam rullar boll

Så till mitt orosmoln; Mumma. Jag har känt länge att hon inte mår bra men jag har inte kunnat sätta fingret på vad det beror på. När hon utvecklade allergi i febuari så började mina tankar snurra om vad som kunde ha utlöst det och i min fantasi började inre tumörer figurera allt flitigare. När hon för någon månad sedan började äta sand så tänkte jag att hon hade någon slags vitamin- eller mineralbrist och därför köpte jag ett tillskott till henne för att ge henne extra vitaminer och mineraler. Men det blev inte bättre och jag ändrade även hennes kost till att äta rå mat som man köper fryst. Inte heller det har fått henne att må bättre.

Men i förrgår så fick jag eld i baken för efter att ha kollat över hennes utslag på magen så klämde jag på hennes tuttar och hittade knölar i 2 spenar längst bak mot rumpan. Jag slängde mig på telefon och fick en tid igår förmiddag. Direkt när jag kom in så lugnade veterinären mig med att det var inget att oroa sig över knölarna just nu, det skulle kunna vara ärrvävnad från tidigare skendräktigheter där hon haft mjölk. Jag ska bara hålla koll på det så att det inte börja växa.

Det allra bäst med besöket var att jag fick svar på alla mina mardrömstankar om allergin, tumörer och andra dumma tankar. Nu vet jag att Mumma förmodligen haft allergi hela sitt liv men efter att Sigrid föddes så kände sig Mumma stressad och därför började allergin blomma ut i utslag i ljumskarna. Nu så har vi satt henne på ett allergifoder som är baserat på soja (vegetabiliskt) och proteinkedjorna i det fodret är sönderslaget för att kroppen inte ska kunna reagera med allergi på proteinet. De allra vanligaste proteinallergierna är nöt, fläsk, kyckling och fisk så därför är det bra att hon äter ett foder som är baserat på soja. Vidare så kommer hon gå på kortison där hon får ett annat typ av kortison än tidigare så att vi hoppas att hon inte ska bli riktigt lika inkontinent som förra gången och med hjälp av fodret så hoppas vi på att vi ska kunna dra ned kortisonet ordentligt eller tom ta bort det helt. Om det fungerar så kommer hon få äta det nya fodret, Purina HA, resten av sitt liv. Allt för att hon ska må bra! Fodret äter hon redan men kortisonet ska jag ta ut i morgon så snart så är vi igång med behandlingen. Mannen köpte en barngrind till köket idag eftersom hon inte får äta någonting annat än sitt foder så nu är hon utestängd från köket. Det är hon INTE nöjd över!

Ja, så nu känns det jättebra i livet igen! Det finns hopp för Mumma, det verkar inte som hon dör i morgon och jag har massageprovet ur världen. Mina praktikhundar ligger jag bra till med, jag har masserat 78 hundar av 120 stycken så jag kommer att vara i fas till det praktiska provet i januari. Nu är det helg och vi slöar framför tv:n. Mina nya fina lyktor som ni ser längst upp i inlägget brinner på bordet (de är nya eftersom jag lyckats slå sönder 2 lyktor på 1 vecka så jag var tvungen att köpa nya…) och i morgon ska jag & Sigrid träffa Paulina på lunch! Härliga helg!

Att inte kunna köra på rutin

.

.
Allt i livet kan man lära sig av och idag på tävlingen lärde jag mig massor. Jag lärde mig bland annat att man måste förbereda sin hund och sig själv inför att tävla och att man inte bara kan köra på någon påhittad rutin som inte finns. Jag lärde mig även att det inte är smart att värma upp sin hund med ett rejält pass språng marsch i gassande sol bara för att man vill att den ska lugna ned sig och sluta hoppa jämfota. Det kan bli så att hunden helt enkelt slänger in handduken helt och kör promenadstajl på tävlingsplanen istället.

Som ni förstår så var dagens tävling ingen höjdare, jag och Mumma var inte på samma tävlingsplan och jag fick VERKLIGEN jobba med min röst för att få någon som helst slags kontakt med henne. Hon nosade och nosade och nosade och emellanåt så fick hon upp lite kontakt med mig. Det var jättesvårt för henne idag och vi var inte tillräckligt förberedda! Jag har lagt tiden på att träna hennes fysik och helt enkelt glömt bort rallyn, men någonstans hade jag en förhoppning om att det skulle gå på ren rutin (om man nu kan prata om det efter en kurs och en tävling…)

.

.

Nej, nu är det bara att tänka genom vad som inte blev så bra och lära sig av det. Jag ska lägga upp en träningsplan för mig och Mumma under sommaren och sen ska vi komma tillbaka i toppform på tävlingarna som kommer i augusti. Jag tror jag ska köra börja med kampanjträning på sitt-stå samt ligg. Jag måste verkligen få bort långsamheten i ligg och få henne att bara vilja smacka ned i gräset för att få sin belöning, det blir en utmaning med en hund som inte gillar momentet ligg och som helst vill stå upp! Utmaningar är till för att knäckas. Tävlingen var trots våra resultat en mycket trevlig tävling, Billinge BK är en mysig klubb som ligger väldigt fint på en gammal gård och alla tävlande satt i huller om buller i skuggan på filtar och kikade på sina medtävlande och stämningen var avslappnad men mycket professionell. Det märks att klubben har arrangerat tävlingar förut och jag måste rikta ett stort tack till tävlingsledare Elin Karlsson och domare Mona Bratt för en väldigt fin tävling!

Efter att vi konstaterat att jag & Mumma fick 64 poäng av 100 och hamnade på 26 plats av 52 ekipage så tackade vi för oss och styrde kosan mot Tidaholm för att hälsa på familjen och lilla kusin vitamin. Tyvärr så hade Mirella feber efter vaccineringen och var inte alls pigg så det blev inte så mycket kusinhäng tyvärr. Sigrid var dock på sitt vanliga glada humör och sprattlade glatt loss på filten som låg under äppleträdet. Jag passade på att gosa lite med den nya rottisvännen Lisa som är mamma och pappas nya lilla hund.

.

.

Nu är vi hemma igen och jag & Mumma har hunnit gå en runda ned till sjön med våra bästa vänner Jessica & Amos. Vi tar en promenad nästan varje kväll och det är så skönt att få en stund med ostört pratande under tiden som man får röra på kroppen. Sigrid har lagt sig men sover ganska oroligt just nu så hon är faktiskt vaken nu igen men Jonas tröstar henne så jag hoppas hon ska somna om snart igen.

Ny vecka, nya utmaningar! I morgon tar jag emot min första massagekund hemma hos oss och det är dvärgschnauzern Flinga som kommer på besök tillsammans med matte Mia. Jag har förberett mig genom att skriva ett informationsbrev till mina kunder samt att göra en ”to-do”-lista som ett litet kom-ihåg inför varje behandling. Det är spännande att få känna på nya hundar som har helt annorlunda kroppar än min egen hund har!

Rullande bebis och rallyträningstävling

Gud vad det är svårt att få till några inlägg nu för det kommer alltid massa annat emellan. Jag vill helt enkelt inte prioritera det just nu för det finns så mycket annat härligt att göra och nu är klockan helt plötsligt mycket så att det är dags att gå till sängs för att påbörja en ny vecka.

Jisses vad Sigrid utvecklas just nu! Hon har verkligen kommit på hur man vänder sig och övar hela tiden på att växla mellan mage och rygg genom att rulla hit och dit. Ibland rullar hon ju ett extra varv och kan på så sätt förflytta sig vilket jag tror är en av anledningarna till att hon så gärna vänder sig. För övrigt så tränar hon vidare på sina små ord och det kommer faktiskt nya kombinationer hela tiden så man anar att det kommer bli riktiga små ord av det så småningom. Jag var faktiskt precis tvungen att googla på hur tidigt barn kan börja prata och det kan komma ord så tidigt som 4-5 månader men det vanligaste är att det börjar komma ord runt 1 års ålder. Sigrid övar i all ivrigt och hennes föräldrar är ju inte direkt den tysta typen så hon kommer nog ärva den egenskapen gissar jag 😉

Igår så tog jag och Mumma bussen till stan för att vara med i en träningstävling i rallylydnad som anordnades av Sandras hundcenter. Det var väldigt varierande grad på ekipagen och vissa av de tävlande hade nog aldrig provat rally innan och andra varit jätteduktiga. Det var i alla fall skoj att vara med och det slutade med att vi kom på 2:a plats i tävlingen och fick fina priser från Hurtta och Olivers. Mumma är för övrigt fullt igång med sin rehabilitering och går en 1,5 kilometers promenad med viktmanschetter samt klövjeväska varje dag. Just nu så har hon ingen vikt i den utan det är först på torsdag som vi ska lägga i 0,3% av hennes kroppsvikt i manschetterna och 3% i klövjeväskan och sedan promenera med det i 2 veckor. Efter det är det dags att öka upp längden på promenaderna! Jippie! Vi tränar även vidare med att gå i stege samt att stå på pilatesboll. Mumma älskar träningen, som vanligt, eftersom man får godis. När jag släpper henne lös vid stegen så kör hon den själv några gånger bara för att. Toka! :)

Massor av inspiration och en hund som sakta blir bättre

Fördelen med att vara föräldraledig och ostimulerad är att det ger stort utrymme för hjärnan att vara kreativ! När man jobbar så använder man så mycket av sin kreativitet på jobbet så det är lätt att man blir trött och okreativ när man väl är ledig. Att vara ledig med barn är inte ostimulerande, det är egentligen fel att skriva så, men det ger stunder då det inte händer så mycket och som ger upphov till möjligheter att tänka på livet och reflektera över saker och ting.

Just nu är jag inne i en period då jag inspireras mycket av olika saker:

  • Jag njuter av framgångarna i träningen med Mumma
  • Jag ser fram emot utbildningen till hundmassör
  • Jag läser och inspireras mycket av Underbara Claras självhushållning
  • Jag planerar och läser inför att jag ska anlägga pallkragar att odla grönsaker, bär och blommor i
  • Jag njuter av att ha så många lediga mammor att umgås med, alla har sina egna personligheter och tillför massor av olika perspektiv i mitt liv. Tack för det!

Det är ingen tillfällighet att jag njuter och inspireras just nu, ljuset är här och det gör mig till min andra personlighet. Min andra personlighet är den pigga, glada och obekymrade Linda som njuter av livet och inte oroar mig i onödan. Nu är inte det heller helt sant för sedan Sigrid kom så är jag sällan helt obekymrad, det finns alltid något med henne som oroar mig lite. Just nu har hon exem och prickar i huden som oroar mig (vi behandlar med kortison och det verkar redan bli bättre) och sen har hon rivit upp ett sår i örat som blöder varje natt eftersom hon mosar in tummen där och river runt.

Idag har varit en dag med full fart, vi hängde med Helena och Aston på sångstund på biblioteket i stan för första gången och det var en mysig stund med mycket sång, instrument och en del dans. Tyvärr så var det sista gången innan sommaren så vi får helt enkelt hänga på till hösten igen. Helena och jag ville fika men eftersom det var fullt på caféet vid bibblan så tog vi våra små och gick till Café Divane för att äta lunch och fika en smarrig brownie med dumlefluff. Efter att ha spenderat 3 timmar i varandras sällskap så skildes vi åt för denna gång och jag & Sigrid åkte till leksaksaffären Kurragömma för att köpa till 4 siffror till leksakståget som Sigrid fick på dopet.

Resten av dagen har gått i ett med hundens dagliga 1-kilometerspromenad med tillhörande träning av benen genom att kliva i stege, besök av en hantverkare som ska räkna pris på byggställning inför vårt byte av tak samt inköp av fruktpuréer på affären. Stackars lilla Sigrid har haft förstoppning så vi behöver ge henne fruktpuréer som hjälper till att lösa problemet. Nu står det både katrinplommonpure och päronpure i skafferiet så nu hoppas vi att problemet ska lösa sig (i alla aspekter). Sigrid var synnerligen lättnattad idag och grät inte ens när jag la henne i sängen utan hon lekte lite med sin snutte och sen somnade hon själv. Underbara unge! Jag hörde henne i babywatchern för en stund sedan men det verkar som hon somnade om igen för hon är tyst nu. Efter att för några veckor sedan sovit riktigt dåligt så har det ändrat sig med lite ändringar i rutiner; hon sover i eget rum, vi försöker få henne att vara vaken några timmar innan hon ska sova för natten, ge henne gröt med rapsolja inför natten och ge henne en ordentlig smakportion på dagen. Jag försöker också hålla koll på att jag ammar ordentligt på dagen så att allt inte hamnar på natten. Alla de sakerna har gjort att hon sover 19:00-00:00, 00:00-02:00/03:00/04:00, 04:00-08:00 och det är väldigt skönt för hennes mamma som ska passa upp när hon ropar!

Hunden mår bättre och bättre, vi går våra korta promenader och i morgon kommer hennes viktmanschetter/klövjeväska som hon ska få bära på promenaderna framöver. Susanne har skickat oss ett träningsprogram och till en början så ska hon gå med dem som de är och sedan ska vi öka upp med vikt i dem. Jag har redan börjat med att träna henne genom att låta henne kliva fram och tillbaka genom en stege och även låta henne balansera på en pilatesboll, allt för att börja aktivera och stärka upp hennes bakben så att vi kommer från problemet med att hon avlastar benen. När hennes träning är klar så låter jag henne ha BackOnTrack-nättäcket på sig så att vi tar till vara på den blodcirkulationen som kommit igång av träningen.

Problemet i träningen är att hon inte känner av att hon är skadad och därför hoppar hon som vanligt. Jag har faktiskt börjat bli hårdare med att hon inte får hoppa och det verkar ta mer och mer skruv, hon hejdar sig åtminstone efter en eller några studsar. Alltid något! :) Jag tog fina kort på min svarta skönhet igår på promenaden. Ingen kan tro att hon ska fylla 10 år i höst! <3

Rallylydnad- en sport för mig och Mumma


Igår var vår familj på Angereds BK i Olofstorp eftersom jag och Mumma skulle göra vår första officiella start i rallylydnad. Vi har faktiskt tjuvstartat en gång tidigare för några år sedan då sporten fortfarande var inofficell, det var ett ögonblicksinfall där vi anmälde oss på plats utan att ha tränat något och faktiskt skrapade ihop så pass mycket poäng att vi fick ett godkänt resultat.

Jag har varit väldigt cool inför denna tävling, till skillnad från förr då det gällde liv eller död för mig, men ändå så pirrade det rejält i magen när vi väl hamnade på plats. Jag har ju tävlat en hel del agility under ganska många år och upplägget på rallytävlingar liknar agilityns upplägg så den rutinen hade jag ju med mig sedan innan och även banvandringar har jag ju gjort sedan innan. Skillnaden på tävlingsformen är att i rally så är hunden kopplad, man har mer tid att titta på skyltarna och man måste inte springa det fortaste man kan.

I första klassen så tyckte jag banan var lite snurrig och krånglig och det skulle visa sig när jag väl gick banan med Mumma. Vi fick till ett jättefint samarbete och vi klarade alla skyltar utan problem. Problemet var bara att jag missade en skylt! Jag glömde helt enkelt bort den, det var 4 koner som man skulle använda till två skyltar och jag glömde bort att svänga in och göra skylt nr 3 som var serpentinen. Riktigt synd var det för det gjorde att vi blev diskade! Om (hela tiden detta om 😉 ) vi inte hade blivit diskade så hade vi fått ihop 93 poäng av 100. Gränsen för att bli godkända går vid 70 poäng och om man får ihop 3 godkända resultat så får man flytta upp sig till nästa klass! :)

I andra klassen så var både jag och Mumma trötta eftersom klockan hunnit bli halv fyra på eftermiddagen och vi gick upp redan vid 6 på morgonen. När Mumma blir trött så blir hon studsig och flamsig och jag blir tjurig och okoncentrerad. Banan på denna sidan var mycket lättare att komma ihåg än den föregående men vår problemskylt ”sitt-stå” var med så det blev till att idiotträna den utanför banan. Med hjälp av mannens skarpa ögon så fick jag till ett helt okej ställande som visserligen var lite snett men som ändå dög. Och det räckte, 91 poäng av 100 gav oss en 8:e plats och godkänt resultat. Jippie!

Det känns verkligen som rallylydnad passar oss perfekt, just att det är mycket fotgående mellan skyltarna är riktigt bra för Mumma älskar att gå fot! Hon är lätt att styra med både röst och händer och om man berömmer henne med rösten så räcker det nästan för att hon ska känna sig helnöjd! Hon är väldigt lättbelönad! Jag blev ju såklart peppad över gårdagens resultat och har redan anmält oss till en tävling till i mitten på juni, det vore väl sjutton om vi inte ska kunna få ihop 3 godkända resultat! Vi ska även träningstävla i Stadsparken när Hundens dag firas där nästa lördag, den 17 maj! Välkomna att kika om ni har lust!

Vi hade ju riktig tur med vädret igår, det var varmt och soligt hela dagen och vi blev alla tre lite röda i hyn (jo, Sigrid var i skuggan men blev ändå lite rosig om kinderna). Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen, Sigrid är en fantastisk liten bebis att ha med sig på olika arrangemang. Hon var glad, nöjd och leende i stort sett hela dagen och både satt i vagnen och låg på filt med benen i vädret. Stora delar av dagen så sysselsatte hon sig själv genom att leka med Mummas koppel, sina leksaker eller bara titta på alla människor och hundar. Hon åt ouppvärmd pure med god aptit och sov sina tupplurar nedbäddad i vagnen, ammandet gick det väl lite sisådär med eftersom hon var oerhört nyfiken på allt som hände runt. Vi hängde med Sandra med familj halva dagen eftersom Sandra var anmäld med Latte i samma klasser som jag och vi fick njuta av den pratsamme lille Sam igen som mer än gärna både frågade och berättade om massor av olika saker, det är så roligt med små funderare till killar! Tack för sällskapet Sandra, Andreas och Sam!

Jag hade faktiskt inte riktigt räknat med att det skulle ta så långt tid som det gjorde, vi var inte iväg från Angered förrän klockan 16:30 och skulle egentligen varit på inflyttningsfest hos Jessica & Marre klockan 16. Så blev det förstås inte utan vi fick snabba oss med dusch och uppfräschning när vi kom hem och knallade över till våra nya grannar strax efter 18 istället. Kvällen blev mycket trevlig och Sigrid sov sin skönhetssömn i vagnen utanför under tiden som vi umgicks och skaffade nya vänner i Jessica & Marres kompisar som har köpt ett hus längre upp på vår gata. Vilken tur vi har med våra grannar, vad har vi gjort för att få det såhär bra?!

Om gårdagen var en aktiv dag så har dagen varit tvärtemot. Vi var iväg på babysim vid lunch och Sigrid gillar det bara mer och mer, idag så ropade hon högt flera gånger under tiden som hon sköts runt i vattnet! Vi övade vidare på våra olika övningar såsom att balansera i handflatan, simma på rygg, hålla fast i kanten, balansera fritt i badring och att dyka under vattnet. Alla övningar går väldigt bra och Sigrid tar det med jämnmod!

Efter att babysimmet var klart så har det inte hänt mycket mer roligt i denna familjen idag, regnet har ju strilat ned hela dagen och vi har hängt inomhus. Mumma har faktiskt inte gått en enda promenad men jag ursäktar mig med att hon behöver vila ryggen idag efter gårdagens aktiviteter. Vi sov till och med en lång stund i eftermiddag och lunchen bestod av hämtmat från pizzan så det har synnerligen varit en slappardag! :)

Ny vecka och nya utmaningar! Det är dags att plita ned veckans planering och fundera lite över vad som ska veckohandlas. Mannen kikar på hockey-VM och jag njuter av lugnet.