Hunden

Att sakta lämna något som varit mitt liv under en lång tid

023 2009-02-01 105 2009-02-01 192   2009-05-10 063      Bråt med Therese, Dimma & Beda 061 Christine, Molly 014 Jämtlandstriangeln 2008 103

Sakta men säkert så kliver jag mer och mer ur det intresse som varit mitt liv under hela mitt vuxna liv. Jag har såklart inte lämnat det helt ännu eftersom jag fortfarande har en del av det kvar här hemma i form av min svarta lurviga lilla vän. Det jag pratar om är såklart mitt hundintresse! Känslorna inför att jag sakta men säkert lämnar det som varit mitt huvudintresse under 15 års tid är såklart tudelat. Å ena sidan så är det skönt att lämna ett intresse jag just nu inte känner full motivation för men samtidigt så är det med sorg som jag lämnar den delen av mitt liv bakom mig.

När jag tittar tillbaka på det som varit min resa inom hunderiet så känns det nästan helt omöjligt att överblicka de alla de upplevelser jag varit med om och den utveckling jag fått och gjort under de senaste 15 åren. Många är de instruktörer jag tränat för, de kurser jag gått med mina hundar, de träningskompisar jag tränat tillsammans med på olika hundklubbar, de tävlingar jag gjort och ännu fler är de träningar jag gjort tillsammans med mina hundar. Många är de hundar jag mött genom alla ägare jag stött på. Jag har utbildat mig på olika nivåer inom tävlingslydnad, jaktapportering, rallylydnad, nosework, agility, hoppteknik, hundens språk & kommunikation, personsök, personspår, viltspår, hundmassage och friskvård. Jag har läst till agilityinstruktör inom brukshundsklubben och jag har tagit diplom i hundmassage. Mina träningsfilosofi har gått från en auktoritär 70-tals dressyr med tankar om dominansbeteenden & ”ta ur det ur henne-”metoden via klickerträning till en hemmasnickrad tro på kamratskap, humor och gemensam respekt för varandras personligheter.

2009-07-05 073

2009-05-23 032

Jag känner mig oerhört stolt över hur jag vågat att prova mig fram inom så många olika grenar och att jag provat på så mycket som jag gjort under de åren som jag varit aktiv med hund. Mina hundar varit försökskaniner och speciellt i starten på min hundaktiva tid så var det ingen rolig prövotid, det är inte en tid jag ser tillbaka på med stolthet. Jag kan inte ursäkta det jag gjorde mot min dåvarande hund utan får helt enkelt bara vara glad över att jag har förmågan att lära mig så att jag slipper göra om de misstagen jag gjorde då.  Det finns egentligen inget som säger att det jag gör just nu är det rätta sättet men numera bemöter jag åtminstone min hundkamrat som just en kamrat genom ett försök till gemensam respekt för våra respektive personligheter och jag har släppt tankarna om dominans, trycka ned och att människan är alfan i relationen. Det känns bra att se tillbaka på den utvecklingen!

Att lära mig om hundar och utvecklas tillsammans med Mitzi och Mumma som varit mina läromästare har gjort mig till en bättre människa och framförallt en bättre förälder. Mycket av det jag lärt mig får nu min fina Sigrid del av i min fostran av henne. Det är sällan jag säger det eftersom det provocerar icke hundmänniskor så mycket när man jämför barnuppfostran med hunduppfostran men de har många gemensamma knytpunkter.

2009-05-16 336

2009-05-16 284

2009-05-16 269

2009-02-01 209Men nu är resan på väg att ta en paus. Jag tycker fortfarande förfärligt mycket om hundar och jag vet att jag är duktig i samspelet med hund men just nu så finns inte engagemanget för att göra det på ett för mig inspirerande sätt. Mumma börjar att bli äldre och det finns saker i mitt liv som drar mer i mig än att äga och träna hund. Många är mina tankar om vad som händer den dagen Mumma lämnar jordelivet och jag är tämligen övertygad att där och då så kommer jag lämna den värld som varit min i 15 års tid. Jag behöver en paus och en stund för andra intressen som inte innefattar hund. Jag tvivlar inte på att hundar kommer finnas i vårt liv ändå i form av hundvakt och genom vänners hundar men just nu tvivlar jag på att vi kommer skaffa en ny hund direkt efter Mumma. Bara tanken på att direkt efter Mummas bortgång öppna mitt sinne för att kunna ta emot en ny liten valp som behöver få möjlighet att utveckla just sitt sinnelag och sin personlighet känns i nuläget väldigt svårt. Det vore orättvist mot den lilla valpen att ta emot den med vår nuvarande fantastiska hund i minnet!

2009-02-01 227

För visst är hon fantastisk min fina Mumma! Det är lätt att tänka att jag sätter henne på någon slags pedistal nu i slutet av hennes liv och visst är det lätt att göra det när man börjar bli lite nostalgisk! Faktumet är att hon ändå är en ganska ordinär hund, hon har inga speciellt imponerande meriter och hon är inte särskilt extrem i sina egenskaper. Hon har inte mycket dådkraft, skärpa eller en helt onormalt stor arbetslust utan tvärtom är hon ibland på gränsen till för okoncentrad, stressad och studsig när det kommer till träning. Hon går lätt upp i varv och i sin iver att få sin belöning blir hon virrig och tanklös när vi ska lära oss nya uppgifter. Hon är inte särskilt intresserad av lekbelöningar och hon blir lätt alldeles för fixerad av av matbelöningar. Hon tycker inte om att bära saker och hon är lite reserverad mot främmande människor.

Men i allt detta finns det en varm, mjuk och alldeles fantastisk liten själ med pliriga vackra ögon som vill uppleva roliga saker! En varm liten kropp med massor av godhet och som jag älskar så himla mycket! För är det något man kan säga om Mumma så är det att hon sällan säger nej till att göra saker tillsammans med mig! Hon är så oerhört lättbelönad att det räcker för mig att prata ljust, glatt och busa lite med henne för att hon ska känna sig uppskattad, hon älskar att vara tillsammans med mig! Om det så är en liten promenad så tar hon emot den med en positiv inställning och ett antal studs innan selen sitter runt kroppen på henne.

Hennes kärlek till mig har hela hennes liv varit det bästa och jobbigaste med henne enligt mig, faktumet att i hennes liv så är jag den absolut viktigaste personen för henne vilket såklart sätter press på mig! Hon har helt klart ett helt gäng av favoritpersoner som hon tycker väldigt mycket om och den person som kommer närmast i hennes dyrkan till mig är den första person hon träffade, pudel-mormor Gunilla. Det råder inget tvivel om att hon älskar Gunilla när hon träffar henne, hon piper, studsar och kissar ned sig av glädje över att träffa henne!

För en annan person med andra ambitioner och en annat liv än jag har haft och har så hade Mumma förmodligen passat dåligt både i form av tränings- och sällskapshund. Hon har mycket vilja och energi i sig samtidigt som hon genom felträning stundals har svårt att samla sig för att träna på ett tillfredställande sätt. Hon är svårtränad och svårbelönad eftersom hon inte går igång särskilt på lekbelöningar utan helst vill äta sin belöning. Ur träningssynpunkt hade en hund med mer fokus och mer social leklust varit bättre men även jobbigare i sociala sammanhang bland människor som inte tränar hund. Hon är inte heller den perfekta sällskapshunden eftersom hon har haft mycket energi och är känd för att starta morgonen med att stampa igång husse och matte via idogt tasstrampande på hallgolvet i jakt på frukost. Det är först nu vid en ålder av 11 år som hon hellre väljer att krypa ned under täcket i sängen istället för att kräva sin frukost.

Många är de ord man kan beskriva Mumma med och i mina ögon så är hon en oerhört komplett hund som mött mina behov på så många plan. Det är och kommer vara svårt för mig att hitta en hund som henne igen och kanske är det just det jag inte ska leta efter. Tiden måste få leda mig till ett annat behov och en annan relation till en ny hund. Ingen kommer kunna ersätta den hund och person som Mumma är! Jag måste pausa och återkomma för att hitta den nya väg som förhoppningsvis finns för mig inom sinom tid.

Hofsnäs med Kicki 018

När man äntligen landat lite!

Oj vad det tystnade här och oj vad jag tappade allt energi! Jag har helt enkelt inte mått så himla bra de senaste veckorna. Trötthet och stress har varit mitt förnamn och jag har knappt orkat med min familj och än mindre min hund. Den mesta energin har gått till att komma in i jobbet och hitta rutinerna där och sen har den lilla energi som blivit över gått till Sigrid på kvällarna. När hon väl kommit i säng så har jag varit som en trasa och allt som oftast har jag kraschat i soffan utan någon som helst disciplin att ta mig upp. Jag har somnat tidigt och sovit som en medvetslös, jag har inga som helst problem med sömnen i alla fall!

Att resten av familjen har dragits med en ihållande förkylning har ju inte gjort oss mer på topp tyvärr men den börjar till slut att klinga av på både gubbe och dotter. Sigrid är just nu inne i någon slags utvecklingperiod där hon stundtals gör massor av framsteg (hon går blanda annat!) och stundtals så bryter hon ihop i en gråtattack över minsta motgång. Hon har blivit en bestämd dam som vet att vällingen ska värmas i micron (pekar), att blöjan måste slängas i sophinken (pekar) och att hunden behöver gå ut genom altandörren på baksidan för att kissa (pekar). Allt det där visar hon genom tydliga ”naa naa naa” och en rakt pekfinger för att förtydliga instruktionen. Idag fick hon ett riktigt bryt när hon fick för sig att Mumma ville gå ut och när vi öppnad dörren så kom inte Mumma så vi fick stänga igen. Det var INTE populärt utan det blev en gråtattack utan dess like!

I alla fall så börjar energin så sakteliga återkomma och jag ser verkligen fram emot att vi i vår familj börjar hitta vår nya familjekonstellation. Jag har inte riktigt förstått det men på något sätt så kom alla år av kamp med barnlöshet, husköp & renovering, jobb, sjuk hund och barnafödande med tillhörande föräldraledighet i kapp mig nu när jag började jobba. Det fanns inga reserver kvar att ta av och jag kände att jag inte orkade. Det fanns ingen kraft kvar att ta till när det väl behövdes utan jag fick bara kapitulera inför faktumet.

Nu är Mummas allergi ganska stabil och jag har sakta börjat landa i insikten att jag aldrig kommer kunna bota henne. Varje gång som hennes allergi visat tecken på att poppa upp igen så har jag direkt mått jättedåligt och känt mig som en dålig ägare som inte sköter henne som hon ska. Jag har tagit som mitt livsmission att jag ska komma till ett läge där hon blir så frisk jag inte behöver ge henne något kortison och jag har tagit väldigt illa vid mig av alla kommentarer om hur dåligt hundar mår av att äta kortison. Jag har hört skräckhistorier om hundar som gått bort bara halvåret efter de börjat med kortison och det har känts som ”alla” som jag pratat med tyckt det varit dåligt med kortison för Mumma.

Nu har jag kommit fram till att Mumma nog alltid kommer få äta en större eller mindre dos med kortison och att det viktigaste i hennes liv är att hon får vara så frisk hon kan vara och att jag ska hålla henne klådfri. Det får inte vara någon prestige med att ge henne medicin för att hålla henne utan klåda och jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag gjort mycket för att få henne att må så bra som hon gör idag. Jag har bytt foder på henne till ett foder hon verkar må bra av, hon äter en olja som är bra för hennes hud, hon äter grönläppad mussla för att hjälpa kroppen att häva inflammationer och jag har bantat ned henne för att hennes rygg ska hålla samt att jag fått en stabil nivå på kortison som fungerat i över en månad.  Bra gjort av mig! Idag har jag dessutom haft ork att gå en 5 km promenad med henne och min vän Jenny (tack för sällskapet!) och sen har hon fått träna mag-, rygg- och benstyrka på Pilatesbollen efter det (Mumma alltså, inte Jenny 😉 ). En bra dag helt enkelt!

Nu är denna dag över och det är dags att lägga sig igen. Man har verkligen fullt upp när man har ett heltidsjobb och dessutom en krävande hund samt ett rolig 1 ½ åring hemma! :) Sängen nästa!

Solig våreftermiddag bland djur & barn

Här blev det tyst och det rejält också! Jag har ingen annan förklaring än att jag har haft annat för mig. En aktiv snart 1 ½ åring, en hund med allergi och ett heltidsjobb gör de få lediga minutrarna värdefulla vilket avspeglat sig här i bloggen. Vi får hoppas att det vänder nu! :)

Helgen som gick är snart över och det känns i kroppen. Det har varit en aktiv helg och både jag & mannen känner en sjukdomstung trötthet i hals och huvud så det gäller att hålla tummarna för att vi inte blir sjuka på riktigt. I fredags så började jag helgen med en utekväll med jobbet och den bjöd på att såväl prova på curling (respekt till dem som gör det på proffsnivå, mycket svårare än det ser ut!) samt tapas & efterrätt på La Copita. Mums!

Igår förmiddag tog jag med mig alla tre tjejerna i bilen och åkte ut till Sofia för en promenad med henne och Svarta. Sigrid var väldigt intresserad av allt på gården, såväl hästar i olika former som traktorer & hundar och frågade ivrigt ”e de” och pekade med sin röda lilla vante. Mumma och Stella tyckte det var skönt att komma ut på promenad och knatade på i bra tempo vilket var skönt! :)

Efter promenaden så somnade Sigrid i bilen och då passade jag på att åka hem, tvätta händerna och byta kläder för att sedan ta med mannen till stan för lite shopping. Jag har ju inte direkt köpt några kläder på 2 år eftersom jag varit både gravid och sedan varit föräldraledig en längre period så det var skönt att kunna fylla på det ganska tunna lagret av kläder. Modet just nu verkar karakteriseras av mönster och lösa former vilket passar min just nu ganska oformliga kropp!

Idag har vi verkligen tagit det lugnt, vi gick tipspromenad i det underbara vädret på förmiddagen och sen käkade vi lunch och somnade över en timma innan Sigrid vaknade för sin lunch. Eftersom vädret fortfarande var underbart så tog alla i familjen på oss kläder och skor för att gå ut lite på baksidan men det var en individ i familjen som bröt ihop över just att behöva ha skor på sig… Det slutade med att denna någon istället fick krypa omkring med raggsockor efter denne annars totalt vägrade samarbeta :)
Vi tog ned hennes Bobbycar från vinden och bar ut den och till skillnad från innan så var den populär och snart så sparkade hon omkring på trädäcket för att plocka upp tuggtrossar och små björkkvistar. Det är fantastiskt vad man kan underhålla sig länge med långa, smala björkpinnar om man är liten!

Sigrid är fantastisk just nu! Hon har blivit så stor och förståndig och förstår mycket av vad vi säger till henne. När vi borstat tänderna så säger jag exempelvis till henne att vända sig om och torka munnen på handduken vilket hon också gör! Hon ”pratar” massor och tränar på att härma djuren i hennes tjocka djurbok och än så länge så kan hon både katt, kossa och häst. När hon vill så kan hon klappa mjukt och fint på hundarna men lika fort kan det slå över till ett tjuvnyp eller ett hårt drag i pälsen. Mumma är väldigt osäker på henne just nu, med all rätt, för hon åker på däng när hon minst anar det så hon vill ogärna bli klappad och går så fort hon kan.

Det finns mycket gott att säga om Sigrid! Än så har hon inte tagit steget fullt ut för att våga gå utan övar nån gång i bland men väljer ändå fortfarande helst att krypa eller gå med stöd. Jag hoppas verkligen att det kommer snart för det börjar bli segt att bära runt på henne överallt! Något som hon dock är duktig på är att få tänder, vi tror att hon fått runt 14-15 av sina tänder vid det här laget och det märks i hur hon tuggar i sig. Idag åt vi skaldjurspasta med musslor och räkor och då åt hon både musslor och räkor med god aptit! :)

Jag har många gånger denna vecka tänkt på hur välsignade vi är som fått möjlighet att få denna underbara unge i vårt liv! Hon är allt jag någonsin önskat mig och det var med tårar i ögonen som jag berättade för Jonas om hur mycket jag längtat efter att få uppleva det vi just upplevde idag, att se vårt eget barn som sparkade runt på sin Bobbycar på trädäcket i vårsolen! Det är en sån välsignelse att få barn och jag är så oerhört tacksam att vi gavs den möjligheten, det är verkligen inte självklart! :)

Generellt så känns det som Sigrid verkligen kommit ur sin bebisbubbla och tar för sig av världen mer än innan! Hon ler mot folk på stan och hon gungar med i takten till sången på sångstunderna. Hon har börjat förstå att världen inte är så farlig utan att det är härligt att leva! Underbart!

Nu blev det mycket om Sigrid men jag tänkte skriva några rader om Mumma också. Om det varit ganska negativa ord om henne i de senaste bloggarna så vänder det nu. Hon mår just nu helt bra, jag har kommit till ett läge där hon är klådfri och hon har inga andra åkommor heller så för stunden så är mitt harhjärta lugnt. Hon bantar ju fortfarande och är extremt jobbig och tjatig på morgonen men så får det vara till jag fått ned henne till en acceptabel vikt igen. Hon har gått ned 1 kg av de 1,5 kilo hon gick upp så vi är på god väg i alla fall! :) Det märks att hon mår bra för hon är glad & busig vilket är så skönt! En sten lättar från mitt hjärta när hon mår bra. Just nu så äter hon 90-100 gr FourFriends DermaCoat per dag, ½ tablett Joint Balance samt 1 tsk Nutrolin skin & coat per dag och sen får hon 2 mg Medrol (kortison) varannan dag månaden ut. Om hon inte blir sämre under mars månad så kommer jag försöka att gå ned till 1/4 dels tablett varannan dag under april för att se vilken effekt det har på henne. Målet vore ju förstås att helt sluta med kortisonet men det får vi se om vi klarar!

Klockan tickar på och med en hals & ett huvud som varnar för en eventuellt analkande förkylning så tror jag det är bäst att avsluta detta inlägg och krypa till kojs med boken som jag aldrig lyckas läsa ut. Det är en lättläst drama som är lätt att komma in i men jag lyckas alltid somna efter bara några sidor. Nåväl, i kväll så kanske jag lyckas? :)

Här kommer några bonusbilder på en busig Sigrid i soffan tidigare idag…

Många glädjeämnen under helgen som gått!

Vilken helg det varit! Känslorna är lite all over the place som Prins Daniel skulle sagt. För några timmar sedan så tog Sigrid sig äntligen mod att ta de där efterlängtade 5-6 stegen utan stöd. Efter att hon kastat sig ut i gåendendets härliga värld så blev hon synnerligen uppspelt och gjorde det gång på gång på gång 😉 . Hon förstår förstås inte exakt hur glada hennes föräldrar blir över det men vi är riktigt överlyckliga över att hon äntligen vill prova sina nya kunskaper vid 15 ½ månads ålder!

Sigrids gångdebut var ju förstås den stora avslutningen på en för övrigt väldigt bra helg. Igår så fick Sigrid hänga hemma hos kusin Agnes och gudfar Nicke under några timmar eftersom mannen lärde mig att tapetsera. Jag fick börja att öva på en jättebra vägg med perfekt underlag.

Jonas var en väldigt bra lärare och jag är supernöjd med mitt resultat! Det var roligt att tapetsera och det gällde bara att vara noggrann så man fick våderna rakt så var det inte så himla svårt. Det var mysigt att fira alla hjärtans dag med att jobba tillsammans som vi gjort så många gånger förr! :)

Som om inte allt det där räckte så fick jag till slut tummen ur och for till Åhlens för att köpa trasmattor till sovrummet. Det har både varit kallt och kalt utan mattor på golvet och därför hittade jag en fin multifärgad matta som passade bra. När jag väl kom till Åhlens så fanns det bara 2 av 3 mattor så jag fick raskt tänka om och kom till slut hem med 3 blå mattor istället. Det blev faktiskt riktigt bra så jag är ändå nöjd!

Just nu avslutar vi en fin helg med att kika på På Spåret eftersom jag gick och la mig direkt efter en stormig och stökig läggning i fredagskväll. I morgon är det dags för jobb igen och sakta men säkert så sätter sig rutinerna men det tar såklart tid efter 15 månader av annat liv!

En annan sak som känns bra just nu är Mummas hälsotillstånd!. Hon äter ju en del mediciner fortfarande men det känns ändå som hon är riktigt pigg igen. Som några av er sett här innan så har jag chansat och gett henne både hästnacke och märgben av häst för henne att gnaga på och det har ännu inte gett någon reaktion i form av mer klåda. Jippie! Att Mumma mår bra märker jag genom att hon är pigg, studsig och tjatig om mat. I veckan som var så vägde jag henne och hon har gått ned nästan 0,7 kg av de dryga 1,7-2 kg hon gått upp på den andra maten. Mycket bra! Ryggen känns också fräschare så nu har vi ökat promenaderna igen och det är härligt!

Allt är bra idag, det tycker jag är en fin avslutning på helgen!

 

What a day!

Det började faktiskt redan igår kväll med att jag och Jonas trodde att Mumma sprang ut i trädgården hela tiden för att äta snö. Anledningen att vi trodde hon åt snö är att hon varit väldigt hungrig de senaste dagarna på grund av att hon bantar på det nya fodret vi ger henne. Hon äter knappa 2 dl om dagen och det ger ju förstås inte mycket massa i magen på henne. I alla fall så visade det sig att hon inte alls gick ut för att äta snö utan direkt när hon kom ut så satte hon sig att kissa och sen dröjde det inte länge innan det var dags för nästa försök att kissa. Shit också! var min reaktion och direkt så tänkte jag att det var urinvägsinfektion.

Jag förberedde mig på att jag skulle få gå upp ett antal gånger under natten för att kissa henne men jag klarade mig faktiskt med ett uppvak vid 03 då Mumma kissade samt tiggde till sig lite mat. Jag matade henne glatt och tänkte att det skulle göra henne lugn & trött vilket faktiskt verkade fungera. I morse kopplade jag henne för att ta ett urinprov på henne när vi gick ut. Det fungerade bra och jag åkte via stan för att lämna in hennes urinprov på Vettris innan jag åkte till jobbet för att jobba.

På eftermiddagen så ringde Vettris och ville att vi skulle komma in för undersökning av Mumma eftersom hennes urin hade väldigt mycket bakterier. Jag blev tillsagd att inte kissa henne innan men tyvärr var det inget jag kunde hindra utan hon kissade så fort hon kom ut. När vi kom till Vettris så fick vi komma in i ultraljudsrummet och det var en vikarierande veterinär som helt sonika stack en nål genom bukväggen på Mumma för att nå hennes urinblåsa och suga ut urin på henne. Jag var inte alls beredd på att de skulle gå in via buken och tyckte faktiskt det var lite otäckt när de grottade runt med nålen inuti min hund. Tyvärr så hittade de inte hennes urinblåsa så veterinären fick ge henne medicin utan att undersöka urinet på nytt. Efter att jag hämtat ut medicinen till Mumma och åkte hem till Jonas, Agnes, Sigrid och Stella så gick luften ur mig.

Egentligen skulle jag ha jobbat lite till under eftermiddagen men jag orkade inte starta om. Jag får jobba igen de där timmarna jag missade under dagen men det kommer inte ske idag för jag är så trött.

I kväll så har jag faktiskt hunnit åka till stan en gång till för att köpa hästnacke på Djurmagazinet. just på grund av den lilla mängden torrfoder hon får så behöver jag berika henne med att få gnaga ordentligt och nu testar jag om hon kan tåla hästprotein. Hon borde göra det för hon har inte ätit det tidigare i sitt liv. Hon har gnagt nån timma på hästnacken nu i kväll så vi får se om vi får någon reaktion de närmaste dagarna. Jag har även märgben av häst i frysen så jag hoppas att hon håller sig bra.

Jag har även badat henne i kväll, vi försöker bada var 5:e dag för att hålla kliet borta men nu glömde jag i fredags så det har gått 10 dagar emellan denna gång. Det verkar ändå har fungerat okej ändå!

Det känns lite som jag är ett vandrande apotek/tillskottsförråd med tanke på att Mumma har Medrol (kortison) för ryggen/allergin, spraykortison för kli i ljumskarna, droppkortison för svamp i öronen, inkontinensmedicin, antibiotika för urinvägsinfektionen, Joint Balance för inflammationen i ryggen och Nutrolin för att stärka huden. Det som är positivt är att vi är i en nedtrappningsfas just nu där jag ska gå ned till 1 tablett kortison varannan dag nu och om 2 veckor så ska jag försöka gå ned till ½ tablett varannan dag. Jag kör varannan dag med spray- och droppkortisonet också så det är också på utfasning. Jag väntar väldigt mycket på att se vilken effekt laxfodret kommer ha på henne och speciellt i kombination med Nutrolinet! Jag hoppas verkligen på det!

Nu är denna dag snart över och vi kikar på Mästerkocken vilket gör mig grymt hungrig! Vilka goda burgare de gör! 😀

.

Mycket hit och dit

Oj vad det är svängigt här just nu! Det är både jättebra på många plan och på en del plan är det sämre. Inte sämre som i dåligt utan sämre som i möjlig förbättring.

Som ni säkert sett i föregående inlägg så började jag jobba i måndags och därför så är såklart de mesta av mina tankar centrerade på jobbet just nu. Jag har fått en ny roll på jobbet som skiljer sig en hel del från den roll jag hade tidigare och det tar förstås både tid och stor insats att sätta sig in i den nya rollen.  Just på grund av att jag börjat jobba så känns det svängigt i både själ och hjärta, jag är väldigt splittrad och hela vår vardag är ju uppochnedvänd med mannen som är hemma och jag på jobbet. Jag har valt att börja runt 07 på morgonen för att kunna komma hem till Sigrid så tidigt som möjligt eftersom hon lägger sig runt 19 på kvällen.

Det som är svängigt just nu är mitt blodsocker, jag är långt från min målbild vad det gäller min kosthållning och jag hamnar i rejäla blodsockerdippar varje dag. Jag måste såklart ta tag i det men för att det ska bli någon ordning på det så behöver jag göra en sak i taget, sakta men säkert helt enkelt! Först fixar jag till så att jobbet blir någorlunda stabilt och sen får jag ta tag i mathållningen.

Motionen går bra, jag har motionerat lite varje dag denna veckan, men eftersom jag fick ihållande värk i mina höfter igår så vågade jag faktiskt inte gå till jobbet idag med risken för att överbelasta dem och skaffa mig en inflammation. Tanken är att jag ska gå några dagar i veckan men jag tror jag behöver vila några dagar nu för att inte överanstränga mig. Min kropp har ju tyvärr inte rört så mycket på sig den senaste månaden så det blev nog lite av en chock när jag började med att gå 11 km i måndags och sedan 8 km i tisdags. Igår blev det bara 7 km och idag landade jag på 2,75 km eftersom jag tog bilen till jobbet.

Jag har ju skrivit en del om Mummas allergi den senaste månaden och den har blivit mycket bättre sedan senaste besöket på Vettris för lite mer än 1 vecka sedan. Igår gjorde jag en väldigt drastisk åtgärd vilket är en stor chansning som kan bli superbra eller jättedålig. Jag har bytt till ett spannmålsfritt foder baserat på laxprotein.

Anledningen till foderbytet är beroende på föreläsningen i näringslära som vi fick förra fredagen på Redog. Det var Meri Hakkararainen från Lupus som föreläste om hur man räknar ut hundens foderstat och vilka behov en hund har. Jag fick lära mig att hundens kropps byggs av protein som består av aminosyror. Det finns 10 aminosyror som hunden behöver ha i maten varje dag för att må bra. En annan viktig del i hundens foder är andelen fett eftersom det är hundens bensin då det ger dubbelt som mycket energi som protein eller kolhydrater.  Jag fick även lära mig att hundar är gjorda att äta protein och fett och kan klara sig på helt kolhydratlös kost då de inte är gjorda för att bryta ned kolhydrater. Man brukar ändå rekommendera att cirka 5% av hundens intag ska bestå av kolhydrater. Det var väldigt intressant att höra att hundar med hudproblem och klåda behöver dubbelt så mycket mer omega-6 än omega-3. För att stärka hudlagren så kan man antingen ge laxolja eller så finns ett preparat som heter Nutrolin som har stärkande fettsyror för huden. Sammanfattningen är att man ska skilja på energi och näring, bara för att ett foder ligger rätt i energi betyder inte det att det är ett näringsrikt foder som bygger upp hundens kropp och immunförsvar!

Det blev ett långt föredrag… I alla fall så tog jag kontakt med Meri som gav mig förslaget att ge Mumma Four Friends DermaCoat tillsammans med Nutrolin & grönläppad mussla (som jag redan ger sedan tidigare). Jag fick säcken igår och gick över helt tvärt utan någon som helst invänjning och än så länge går det bra, hon har ätit 3 mål av det nya fodret. Jag väntar fortfarande på Nutrolinflaskan så jag kan inte utvärdera ännu och Mumma kommer dessutom att fortsätta äta 1 tablett kortison om dagen fram till återbesöket hos Susanne gällande Mummas rygg nästa torsdag. Sen ska jag börja trappa ned kortisonet och se vilken effekt det blir av det! Det känns skönt att ha en plan framåt och mitt idealmål är faktiskt att Mummas hud ska bli så stark att vi till och med kan sluta med kortisonet!

Nu är det djurskyddarna på tv så nu får jag avsluta! :)

 

Sista föräldradagen, massageprov och Mummas allergi

Uscha mig vad nervös jag är just nu!

Jag har försökt att läsa, läsa och träna under kvällen på att stretcha och repetera musklernas placering och funktion. Just nu känns det som jag inte kan någonting alls och som att provet i morgon aldrig kommer att gå! Vi får väl se, funkar det inte så får jag göra om det helt enkelt!

Idag gjorde jag min sista föräldradag hemma med Sigrid och på måndag är det jobbet som gäller igen. Det blev alltså byte i Bregottfabriken (som Jonas kallar det) och från och med nu så kommer Jonas vara hemma med Sigrid. För mig känns det bra och jag är redo att gå tillbaka till jobbet igen! Jag lämnar med varm hand över ansvaret till mannen i huset, det kommer gå strålande!

Vi firade den sista kortveckan med att möta upp Jennie & Anna med Nellie & Scott på Leos Lekland igår. Vilket ställe för såna barnsliga som mig och Sigrid! Efter att S hade vaknat och tinat upp en stund så älskade hon det, vi åkte rutschkanor så att rumporna glödde och hon skrattade hela vägen ned! :)

Idag for vi till Susanna i föräldragruppen för att leka tillsammans med Alexa, Lukas, Hannah och Miia. Ungarna är ju så underbara nu när de leker sida vid sida och hänsynslöst rycker leksaker från varandra utan några skrupler!

Som en sista avslutning på min föräldraledighet så tog vi i eftermiddags med oss Mumma för att åka till Jonna på Vettris för diskussion och undersökning av Mumma. Nu är jag mycket mer positiv än i mitt senaste inlägg där jag i stort sett dömde ut Mumma. Vi kommer att höja hennes kortison till dubbla dosen och ge henne kortison varje dag istället för varannan dag tills dess att jag ska tillbaka till Susanne (dubbel dos varje dag för att hjälpa till att häva inflammationen i ryggen). Sen har jag även fått medicin emot inkontinensen och så flytande kortison till öronen och att spraya i ljumskarna. Just nu så känns det jättebra att vi fått en så bra väg framåt och att jag har ett så stort stöd i Vettris. Jag är verkligen urnöjd med dem! :)

Nej, det börjar bli dags att packa ihop. Tåget går klockan 9 i morgon och mina grejer står packade i hallen. Det blir 3 spännande dagar som förmodligen kommer gå hur snabbt som helst!

 

Switch to our desktop site