Jobb

Mycket hit och dit

Oj vad det är svängigt här just nu! Det är både jättebra på många plan och på en del plan är det sämre. Inte sämre som i dåligt utan sämre som i möjlig förbättring.

Som ni säkert sett i föregående inlägg så började jag jobba i måndags och därför så är såklart de mesta av mina tankar centrerade på jobbet just nu. Jag har fått en ny roll på jobbet som skiljer sig en hel del från den roll jag hade tidigare och det tar förstås både tid och stor insats att sätta sig in i den nya rollen.  Just på grund av att jag börjat jobba så känns det svängigt i både själ och hjärta, jag är väldigt splittrad och hela vår vardag är ju uppochnedvänd med mannen som är hemma och jag på jobbet. Jag har valt att börja runt 07 på morgonen för att kunna komma hem till Sigrid så tidigt som möjligt eftersom hon lägger sig runt 19 på kvällen.

Det som är svängigt just nu är mitt blodsocker, jag är långt från min målbild vad det gäller min kosthållning och jag hamnar i rejäla blodsockerdippar varje dag. Jag måste såklart ta tag i det men för att det ska bli någon ordning på det så behöver jag göra en sak i taget, sakta men säkert helt enkelt! Först fixar jag till så att jobbet blir någorlunda stabilt och sen får jag ta tag i mathållningen.

Motionen går bra, jag har motionerat lite varje dag denna veckan, men eftersom jag fick ihållande värk i mina höfter igår så vågade jag faktiskt inte gå till jobbet idag med risken för att överbelasta dem och skaffa mig en inflammation. Tanken är att jag ska gå några dagar i veckan men jag tror jag behöver vila några dagar nu för att inte överanstränga mig. Min kropp har ju tyvärr inte rört så mycket på sig den senaste månaden så det blev nog lite av en chock när jag började med att gå 11 km i måndags och sedan 8 km i tisdags. Igår blev det bara 7 km och idag landade jag på 2,75 km eftersom jag tog bilen till jobbet.

Jag har ju skrivit en del om Mummas allergi den senaste månaden och den har blivit mycket bättre sedan senaste besöket på Vettris för lite mer än 1 vecka sedan. Igår gjorde jag en väldigt drastisk åtgärd vilket är en stor chansning som kan bli superbra eller jättedålig. Jag har bytt till ett spannmålsfritt foder baserat på laxprotein.

Anledningen till foderbytet är beroende på föreläsningen i näringslära som vi fick förra fredagen på Redog. Det var Meri Hakkararainen från Lupus som föreläste om hur man räknar ut hundens foderstat och vilka behov en hund har. Jag fick lära mig att hundens kropps byggs av protein som består av aminosyror. Det finns 10 aminosyror som hunden behöver ha i maten varje dag för att må bra. En annan viktig del i hundens foder är andelen fett eftersom det är hundens bensin då det ger dubbelt som mycket energi som protein eller kolhydrater.  Jag fick även lära mig att hundar är gjorda att äta protein och fett och kan klara sig på helt kolhydratlös kost då de inte är gjorda för att bryta ned kolhydrater. Man brukar ändå rekommendera att cirka 5% av hundens intag ska bestå av kolhydrater. Det var väldigt intressant att höra att hundar med hudproblem och klåda behöver dubbelt så mycket mer omega-6 än omega-3. För att stärka hudlagren så kan man antingen ge laxolja eller så finns ett preparat som heter Nutrolin som har stärkande fettsyror för huden. Sammanfattningen är att man ska skilja på energi och näring, bara för att ett foder ligger rätt i energi betyder inte det att det är ett näringsrikt foder som bygger upp hundens kropp och immunförsvar!

Det blev ett långt föredrag… I alla fall så tog jag kontakt med Meri som gav mig förslaget att ge Mumma Four Friends DermaCoat tillsammans med Nutrolin & grönläppad mussla (som jag redan ger sedan tidigare). Jag fick säcken igår och gick över helt tvärt utan någon som helst invänjning och än så länge går det bra, hon har ätit 3 mål av det nya fodret. Jag väntar fortfarande på Nutrolinflaskan så jag kan inte utvärdera ännu och Mumma kommer dessutom att fortsätta äta 1 tablett kortison om dagen fram till återbesöket hos Susanne gällande Mummas rygg nästa torsdag. Sen ska jag börja trappa ned kortisonet och se vilken effekt det blir av det! Det känns skönt att ha en plan framåt och mitt idealmål är faktiskt att Mummas hud ska bli så stark att vi till och med kan sluta med kortisonet!

Nu är det djurskyddarna på tv så nu får jag avsluta! :)

 

Jobba, jobba, joooobba

Jag har nu jobbat två dagar och redan så känns föräldraledigheten längre och längre bort. I och för sig så var jag ju på kurs förra veckan vilket väl stärker känslan.

Det har varit lite mjukstart på jobbet för mig och det är skönt nu när jag har en ny roll som ska sätta sig. Gudskelov så känner jag mig ändå ganska varm i kläderna så jag hoppas snart att jag ska komma in och göra nytta igen.

En ganska brutal insikt är exakt hur lite tid man får hemma och framförallt med Sigrid. Hon lägger ju sig runt 19:30 och det blir inte mycket tid med henne innan det är dags för henne att krypa till kojs. Efter hon är i säng så får Mumma sitt och sen så är det lite småpill innan det är dags att lägga sig igen. Just idag hade Jonas läggningen med henne vilket var utdraget och segt så jag & Mumma hann både med kvällsrundan och lite slapp innan hjärtat somnat.

Ett bra initiativ jag gjort de här två dagarna är att gå till jobbet. Igår gick jag till jobbet och idag både hem & dit vilket gav mig strax över 1,1 mil i benen inkluderat kvällspromenaden. Skönt med tanke på att resten av dagen är stillasittande! Vi får se hur länge jag orkar hålla i men allt som blir är bra!

(null)

Nu sitter jag i mysbyxor i soffan och dricker lite te i sällskap av Mumma som sover bredvid mig. Jag har satt på lite lugn massagemusik som rullar lågt i bakgrunden och det känns skönt att avsluta dagen med att rensa sinnet från stora intryck. Valet att titta på tv fanns men jag valde faktiskt bort det just idag.

Jag behöver gå upp ganska tidigt när jag promenerar till jobbet eftersom det tar mig 40 minuter att gå men det är skönt att starta dagen med fysisk aktivitet kombinerat med Mix Megapools Morrongäng i lurarna. Jag har lite vagt valt att förbättra min hälsa som årslöfte och promenaderna är en del i det. Maten står näst på tur och jag ska även försöka få in styrketräning för att träna upp kroppen efter graviditet, förlossning och amning. Vi får se hur det går!

Starten på något nytt och outforskat

Så är den sista dagen på jobbet över och det känns märkligt tomt i mitt hjärta. Datorn är lämnad på jobbet, skrivbordet är städat och mina personliga tillhörigheter är nedpackade för magasinering. Kvar står mitt tomma skrivbord och ser lite övergivet ut. Lyckönskningarna har ramlat in via mail, SMS, Lync och IRL av goa arbetskamrater som önskar mig och Jonas allt gott, jag blev lite glansig i ögonen när teamet kramade mig hejdå och det var dags att vända på klacken och gå hem. 7 ½ år av jobb vid mitt skrivbord är för tillfället över och ersätts med ett helt annat jobb!

På måndag är det mannen som tar bilen till jobbet och hemma blir jag och Mumma. Mumma firade av sin daghusse, dagmatte och dagkompis med en blomma och vi passade på att umgås lite med dem eftersom vi som alltid har så bråttom hem under andra dagar. Mummas dagar hos dem är slut nu eftersom vi själva kommer vara hemma under en ganska lång tid och när vi är redo att gå tillbaka till jobbet så kommer de ha flyttat från vår lilla by. Det är långt fram i tiden men vi vill ju förstås visa vår uppskattning medan vi fortfarande har dagpassningen aktuell. Själva umgänget är ju förstås inte över, det kommer nog tvärtom bli mer möjligheter att ses nu när jag är ledig på dagarna precis som de! :)

I morgon är det vi som klär upp oss för att åka till Tidaholm på bröllop. Finaste brorsan ska äkta sin Charlotte och jag ska försöka att inte gråta bort allt smink och förvandla mitt smala ansiktet till en rödgråten avbild av Skriet. Det är fortfarande oklart vad det blir för skor, det får helt enkelt bli en cliffhanger för er som läser bloggen…

Nu ska jag sippa vidare på min iskylda cola och smaska i mig en bit av mannens hemmagjorda pizza som står på kylning i köket. So long till nästa uppdatering! :)

Pilgrimsmusslor-001

Det är viktigt att vara snäll…

…mot sig själv. Inte så där mesigt snäll så man tillåter allt hjärnan får för sig, men inte heller så himla hård att hjärtat blir ledset. Denna vecka har varit en vecka där jag varit tvungen att vara snäll mot mig själv, för det har varit högt tempo och för lite motion. Jag har inte fått till mina två promenader den här veckan och bara gjort ett pass styrka. Det är inte bra, men det får inte heller bli hela världen. Det blir så ibland och inget kan göra det ogjort utan det är bättre att fokusera på det som kommer.

Dagen har varit fylld med möten och även en intern utbildning som hölls av mig. Mycket gick bra, de som gick kursen var nöjda men mycket fanns också att förbättra. Erfarenheter läggs till erfarenheter och jag utvecklas med dem. Framtiden ser spännande ut helt enkelt… 😉

Kvällen har ägnats åt besök på den lokala affären för lite veckohandling och sen hem för att laga   fredagsmys. Idag bestod det i blandade smålökar, morotspuré och halstrade pilgrimsmusslor. Smarrigt värre även om det inte slår vår favoritceviche! Nu ska vi dippa lite grönsaker, hålla handen och kika på X-factor, i morgon packar vi ihop oss och drar på dop i Skövde. Mumma får hälsa på Isa med familj under tiden som vi hänger med Linnea och hennes familj.

Nya upplevelser i Båstad

Oj vad tiden gått fort de senaste dagarna, som alltid när vi är iväg på konferens. Denna gången var målet Båstad och Skansens hotell, ett hotell som ligger precis vid vattnet och granne med den kända Pepes bodega. Temat för höstens konferens var ”Mission Impossible” och innehöll uteaktiviteter så väl färd med ribbåt, team-building och kluriga frågor.

För mig som aldrig åkt ribbåt innan så var det spännande och jätteroligt, jag var orolig innan eftersom min man varit helt under vatten på senaste gången han åkte ribbåt, men det var ingen fara denna gång. Hög fart, vrålande motor, en båt som hoppade från våg till våg och saltvatten & vind i håret sammanfattar upplevelsen. Adrenalinet gick högt i kroppen och jag stod med lite böjda skakiga knän för att parera hoppen mellan vågorna.

Under eftermiddagen så fick vi lyssna på Kjell Enhager som pratade om att vända negativa minnesspår till motsvarande positiva. Han är en erfaren man som har jobbat med många kända golfspelare och andra idrottare. Det var många skratt under hans 3 timmar långa föredrag och mest spännande var när han utsatte oss för ett praktiskt exempel genom att presentera en övning där vi en och en skulle få gå fram och redovisa vårt privatliv inför hela företaget, vilket nog gjorde oss alla helt skakis. Jag kände hur jag började sänka blicken mot golvet, började paniktänka att jag inte ville bli vald för att sedan komma på att jag måste se normal ut för att inte bli vald. Lagom till att detta hade hänt så började jag förstå att det nog inte skulle bli någon redovisning. Då började Kjell beskriva allt som precis hänt, hur vi agerade när vi blev utsatta för detta. Fascinerade och utvecklande!

Som vanligt har vi ätit och druckit väldigt gott, både smaskig hotellfrukost, goda mellanmål och välsmakande 3 rätter-middagar och luncher. Det enda som är tråkigt är att det fanns massor av gott i Båstad som jag inte orkade äta, som jag önskar att jag fått med mig i en goodiebag hem. Men inga godsaker så långt ögat når… Däremot så luktar det fantastiskt här hemma, för mannen har lagat och satt en hemlagad pizza i ugnen och jag är jättehungrig!

Har ni sett vilken vacker utsikt vi vaknade till i morse? Det är kallbadhuset som ligger utanför hotellet!

Första gången

Första gången som du ska hålla nån i hand Första gången som du ska kyssa någon man…

Det finns en första gång för allt. Kommer ni ihåg första kyssen? Den där gången i mörkret med en yngling med små tunna fjun på hakan, den pirrande känslan över hans varma och fuktiga tunga i din mun. Första gången du fick köra bil själv? Overklighetskänslan man fick över att du var helt fri att sitta själv i bilen och köra vart du ville. Första gången du gick till ett nytt jobb? Känslan över att ha framtidstro och veta att du skulle få lära dig massor av nytt.

Det finns en första gång för allt och idag var första gången för mig att åka själv till kund för att utbilda. Och vet ni, det gick jättebra! Det var jätteroligt och jag vill gärna göra det igen. Det var massor av saker jag inte kunde svara direkt på och det var inte heller någon som krävde det av mig. Det enda de krävde var att jag var intresserad, försökte förstå och frågade om det jag inte förstod. Mer än så var det inte.

Sen fick jag ju förstås briljera med att berätta hur våra programvaror fungerar, ge några banala men väldigt uppskattade tips och helt enkelt bara diskutera mig igenom systemet med dem. Det visade sig att jag kunde vara så där avslappnad som jag hoppats och stämningen runt bordet var god. De som var med i mötet verkade nöjda och jag likaså.

Jag sitter hemma i soffan igen, har mosat i mig varmt nybakt bröd med smält smör och lufttorkad skinka (som världens bästa hundvakt stod med i dörren när vi hämtade Mumma…), druckit lite mjölk och glott lite på drogpåverkade tjejer på COPS. Sakta men säkert så börjar överenergin rinna ur kroppen på mig, jag är inte längre så superspeedad och jag börjar känna mig lite matt. Det har varit en grymt intensiv vecka och jag får ta helgen att återhämta mig för att bearbeta alla upplevelser. Både besöket på kliniken och utbildningen idag.

Men jag önskar verkligen att det kommer bli många fler första gånger, för det är så coolt och skönt efteråt. Det är spännande att få testa saker man aldrig tidigare gjort.

Någon gång måste man lära sig flyga

…och i morgon är det min tur. Det är inte utan att fjärilarna studsar runt i magen och att oron susar i kroppen. Flera gånger i kväll så har jag fått hindra mig själv att starta datorn för att förbereda mig ytterligare lite. ”Bara lite till..” säger hjärtat. ”Du har förberett dig tillräckligt, du kan inte förbereda dig mer på det du ska möta i morgon” säger hjärnan.

En sak är säker om morgondagen, sa mannen i bilen hem och tystnade för att tänka efter. Oavsett vad som händer i morgon du kommer komma hem många erfarenheter rikare. Det känns både bra och dåligt när han säger så, bra för att jag vet att det är den väg han själv gått men dåligt för att jag blir skrämd av det. Skrämd att jag ska säga fel, prata för fort, tappa fattningen eller helt enkelt inte leva upp till förväntningarna.

I morgon ska jag till en av våra kunder i Göteborg och utbilda i våra programvaror, helt själv. Det är säkert en baggis för många som susar världen runt och träffar kollegor & kunder flera gånger i veckan. Det är vardag för dem, men det är det inte för mig. Det är första gången jag åker till kund helt själv för att representera mitt jobb. Det suger ordentligt i magen, samtidigt som det ska bli fantastiskt kul att få prova mina vingar!

För att distrahera mig så har jag pratat i telefon med mina kära vänner, rapportera och diskuterat vår situation och försökt förklara vad PCO egentligen är utan att riktigt veta det själv. Mannen har googlat, läst och skickat bra länkar och sakta men säkert så får vi en mer och mer tydlig bild över hur det egentligen varit. Bara en sån sak som att vi alltid trott att en menstruation förgåtts av ägglossning, men icke… Världen vänds lite upp och ned och vi lär oss massor. För dig som är nyfiken så hittade vi två bra länkar här:

http://www.linne.se/pcos/

http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom—PCOS/?ar=True

 

Sen har jag släpat med den stackars mannen på en promenad. Ja, pudeln var ju förstås också med, men henne behöver man inte släpa med. Det räcker att dra på selen och västen för att gå ut, sen är är hon redo. Vi gick vår vanliga runda, men eftersom det blev mörkt efter halva vägen så blev pudeln skrämd av ett gäng som spelade innebandy i en gympahalla och gick därefter som ett skrämt rådjur i ljusskenet. Öronen låg slickade bakåt, hållningen var högrest och spänd och huvudet spejade vaksamt åt alla håll, men allra mest bakåt. Inga glada tillrop eller godisar hjälpte, det var inte förrän i stort sett hela vår runda var över som hon äntligen slappnade av och svansen åkte upp i sitt vanliga läge. Jobbigt :(

Nu ska jag glo lite på Två panka tjejer, okynnesklia lite pudeln och tänka lugna tankar över att det kommer gå fint i morgon. Det ska bli väldigt skönt när det är fredag kväll, kanske slinker det ned ett glas rosé för att fira att jag överlevde… 😉

Switch to our desktop site