Tävling: Gissa datum och kön! (Vecka 38, 37+0)

Det börjar bli dags att ha en liten tävling om Kottens kön+leveransdatum, eller vad säger ni? Vad tror ni det blir och när tror ni den kommer? Har jag en tjejmage eller är det mån tro en liten kille där inne?

Det än så länge officiella leveransdatumet är 3 november men det är ju som ni förstår inte skrivet i sten utan det bestämmer ju h*n där inne. Skriv i kommentarsfältet och gissa vilket datum du tror Kotten kommer att anlända, extra bonus utlovas om du gissar rätt kön. Fint pris utlovas till den som prickar rätt dag! :)

Vilket datum kommer Kotten födas?

  • 26/10 Katrin: Flicka
  • 28/10 Helena: Flicka
  • 31/10 My: Pojke
  • 1/11 Jennie: Flicka
  • 3/11 Daniela (via FB): Pojke, Josefina (via Instagram): Flicka
  • 4/11 Rebecka: Flicka, Veronica: Pojke
  • 5/11 Johanna: Pojke, Barbro: Pojke
  • 6/11 Lena: Flicka, Sandra: Pojke
  • 7/11 Kerstin: Pojke, Therese: Pojke, Yvonne (via SMS): Pojke
  • 8/11: Marlene: Flicka
  • 11/11 PeterL: Pojke
  • 12/11 Ulrika: Pojke
  • 13/11 Kicki: Flicka

Idag gick jag in i vecka 38 och Kotten är hela 37 veckor gammal. Jag är fortfarande helt fascinerad över att tiden bara går och magen jäser mer och mer. Den är tydligt närvarande hela tiden och det tar emot rejält i alla rörelser som innebär att jag lutar mig framåt. Jag sover inte längre lika bra, det tar tid för mig att somna när jag inte kan sträcka ut på magen utan måste somna på rygg eller sidan. När jag reser mig från sittande till stående så får jag stå stilla en stund för att det känns som jag ska kissa ned mig, det bränner i urinvägarna och jag får nästan panik. När jag väl besöker toaletten så kommer det bara en liten skvätt.

Generellt sett så är det tungt nu. Jag vet inte hur mycket jag gått upp men jag kan tänka mig att jag ligger på runt +17-18 kg någonstans. Det känns i fötterna, jag har ont i fotsulorna när jag reser mig upp på morgonen och händerna är som ni ser svullna och ådriga. Det var månader sedan jag kunde ha mina vigselringar och min älskade klocka är för liten. När jag sitter i soffan så andas jag ytligt, så där som feta gubbar brukar andas med snabba, ansträngda andetag, och jag får ont i ryggen efter ett tag. Det är viktigt att jag sitter upprätt för att inte anstränga ryggen!

Det är trångt i magen och det är mer regel än undantag att det putar ut en liten fot på någon sida av magen. Nu i eftermiddag så började jag må ganska rejält illa och när jag googlade på det så läste jag att det inte alls är ovanligt eftersom det är så lite plats i magen att bebisen trycker på allt möjligt där inne som framkallar illamåendet. Om den kommer från och med nu så räknas det som en fullgången graviditet och det är helt normalt att bebisen kommer någonstans mellan vecka 38-41. På jobbet så frågar de hur jag tänker inför förlossningen och jag svarar som jag tänker: Det kommer göra ont och vi kommer få en bebis som belöning, det är vad jag vet. Resten funderar jag inte så mycket på. Vi lär bli varse vad det handlar om :)

Jag är ju som sagt trött och hängig mest hela tiden nu, idag bestämde jag mig för att ta en dags semester både denna och nästa vecka så att jag får 4 dagars-veckor de två återstående veckorna. På kvällarna så fördriver jag tiden med att virka på min tax, jag har hittat ett nytt garn som gör det lättare att se maskorna och snart är både huvud och kropp klart. Vi får hoppas Kotten håller sig inne till jag hunnit klart med taxen! 😉

Lyssna på hjärtat och hjärnan (Vecka 37, 36+4)

20131011-211018.jpg

En del i att vara gravid är att lyssna på sin kropp och då kan det bli så att man hamnar med en pizza hemma i tv-soffan istället för att sitta på en skaldjursbuffe på konferens med jobbet.

Det var så det blev idag, istället för att mingla med kollegor på Korsholmen utanför Skärhamn så åkte jag med några kollegor som skulle hem till Borås. Tanken var att jag skulle varit med till i morgon men dagen tog helt musten ur mig, kombinationen av varm lokal och svullen näsa på mig gjorde mig till slut helt sluddrig i hjärnan.

Nu myser jag, Kotten och Mumsan framför Idol och jag börjar så smått snegla mot sovrummet och sängen. I morgon ska jag och vovvan ta en lång morgon i sängen i väntan på husse som kommer hem efter lunch. Om vi orkar kanske vi tar en promenad eller busar i trädgården.

Skönt med helg och skönt att slappa!

Stenafärjan närmar sig hamn (vecka 37, 36+0)

Stenafärja, det är en ganska bra beskrivning av hur jag känner mig just nu. Nu börjar magen bli riktigt i vägen och jag känner mig otymplig i många ställningar. Jag sover inte längre på mage utan det får nog mer liknas vid en kombination av sidan/mage.

Det känns lite kämpigt just nu för jag blir väldigt svullen i händer, fötter och näsa. Att vara svullen i näsan i kombination med att vara så varm som jag är just nu gör att jag känner mig lite sjuk. Jag är inte världens mest effektiva på jobbet och jag känner mig seg och trött med hela tiden. Idag har jag varit lite extra trött och grinig vilket gjort dagen tung och flera gånger har jag tänkt att det kommer bli tre långa kvarstående veckor.

Jag vet att ni kommer protestera nu men jag har ändå reflekterat över hur fula kläder man har när man är gravid. Jamen, vad sägs om beiga knästödstrumpor, mammabyxor som går upp över magen och sedan en amnings-BH utan bågar och tunt tyg? Magen är stor och brösten ligger utslagna på maghyllan. Man kan inte resa sig ur sängen utan rullar ur som en söt liten valross och stönar varje gång man måste resa sig ur soffan. Jag tänker många gånger på låten The River av Bruce Springsteen och textraderna:

Then I got mary pregnant and man that was all she wrote
And for my nineteen birthday I got a union card and a wedding coat
We went down to the courthouse and the judge put it all to rest
No wedding day smiles no walk down the aisle
No flowers no wedding dress

Det måste vara en sån chock för de unga nykära som blir gravida, just det där hur oromantiskt och praktiskt mycket helt plötsligt blir. Så mycket som förändras och som händer, framförallt med kvinnan.

Jag är glad att vi hunnit haft vår nyförälskelse och att vi hunnit med att leva ett tag tillsammans, jag tror det gör det lättare för oss att leva genom denna ganska annorlunda period.

Vändningsförsök (Vecka 36, 35+2)

Igår så var vi på ett besök på MVC där magen mättes och Kottens position fastställdes till huvudet upp. Efter ett ultraljud blev det verkligen konstaterat att rumpan låg nedåt, Krångel-Kotten som inte vänt sig trots att jag redan gått in i vecka 36. Pust! Efter ett snabbt samtal till förlossningen så bokades vi in på vändningsförsök redan nästa dag, vilket alltså var på morgonen i morse.

Vid strax efter nio i morse så fick vi kliva in på den ganska hemliga förlossningsavdelningen på Södra Älvsborgs Sjukhus och inte långt efter så låg jag klädd i en vit skjorta med en kanyl i armen och ett CTG spänt kring magen. Den gulliga barnmorskan skrattade högt åt Kotten som gång på gång sparkade på CTG-dosan när hon försökte hitta hjärtat.

-Gud, vilken rolig liten bebis, skrattade hon innan hon hittade hjärtat och fäste dosan på magen.

Sen blev vi lämnade i rummet i runt en halvtimma, liggandes att kolla på hjärtljuden på Kotten som låg runt 154 slag per minut i genomsnitt. Ryggen gillade verkligen inte att jag låg på rygg i över en halvtimma utan jag blev rejält stel och öm.

När CTG:t var klart så gjordes ett snabbt ultraljud för att konstatera att Kotten inte snurrat runt under natten som gått men så bra var det tyvärr inte. Direkt efter ultraljudet så fick jag en injektion med bricanyl som gjorde livmodern avslappnad och sen påbörjades vändningsförsöket av vår kvinnliga läkare som tryckte in handen under Kottens rumpa längst ned på magen och sedan med andra handen försökte trycka h*n att göra en kullerbytta för att hamna med huvudet nedåt. Det ville den inte! Istället så försökte doktorn med ett nytt grepp och försökte att få den att slå en kullerbytta åt andra hållet men se det ville den inte heller. Jag jobbade med att andas ordentligt under tiden eftersom trycket från händer och motsträvig kotte tryckte på lungorna och fick beröm över att jag var duktig på att slappna av och koncentrera mig på andningen.

Näe, jag tror inte jag kommer kunna vända den här bebisen, sa doktorn bekymrat och kikade ned på mig som låg med magen i vädret. Vi gör ett försök till, sa hon och började trycka Kotten åt andra hållet igen. Sakta men säkert så började jag känna hur huvudet flytta sig längre bort längs revbenen och sedan utmed sidan ned mot låret. Rätt vad det var så var Kotten vänd åt rätt håll och vändningsförsöket gick vägen med huvudet nedåt precis som det är tänkt! :)

Sen fick jag ligga med CTG i ytterligare 30 minuter och det var nu det blev riktigt jobbigt. Ryggen gillade det inte och Jonas fick dra mig upp långsamt när jag skulle ur sängen för jag kunde inte resa mig själv. Jisses! Sen var vi free to go och puttrade vidare till jobbet.

Det är ju förstås lite ovant för både mig och Kotten att ha h*n på andra hållet och jag är ju såklart nervös över att den ska snurra tillbaka, men doktorn sa att det är ovanligt att de gör det för de är tunga i huvudet och det kräver viss insats att lyckas snurra tillbaka till ursprungspositionen.

Nu håller vi tummarna för att Kotten bytt från Krångel-Kotten till Gulle-Kotten och håller sig kvar i rätt position!

Magen vecka 36 (35+0)

Magen växer och frodas och det är inte utan att jag tror att Kotten faktiskt har lagt sig i attackposition med huvudet nedåt nu! Anledningen att jag tror det är dels att jag kan känna något som känns lite bredare än ett huvud om jag lägger händer strax under bröstkorgen på båda sidor. Sedan i helgen så har jag fått ischiaskänningar ned i ljumskarna och en skärande och strålande känsla i underlivet som kommer på en sekund men också är borta lika snabbt. Det har varit lite jobbigt att röra sig på ett naturligt sätt när jag vet att det när som helst kan komma ett hugg i underlivet som får mig att dra efter andan av smärta. Vi ska till barnmorskan i morgon så vi får se om jag känner rätt.

Nu har jag 4 veckor kvar att jobba och det är inte utan att jag börjar längta lite efter att få gå hem. Det ska bli skönt att få avsluta arbetet och helt koncentrera mig på det som komma skall. För nu närmar det sig och det med stormsteg, i morse så stod det att att 87,9% av graviditeten är över. Helt sjukt, jag fattar det fortfarande inte. Snart är Kotten här hos oss.

I lördags så var jag hos en tjej utanför Sandhult och köpte hennes rejäla och välsydda babynest som vi ska ha i sängen mellan oss, ett sött vitt nest med blåa och röda stjärnor. Just nu så ligger det i sängen på dagarna för att det ska lukta oss när bebisen väl kommer så den känner igen vår lukt. Mumma ratar det och lika glada är vi för det, vi vill ju inte att bebisen ska tro att Mumma är dess mamma! 😉

Jag gillar inte riktigt överdraget på skötbädden nedan och skulle hellre vilja ha något i brunbeige, men det verkar vara helt omöjligt att hitta fina överdrag till skötbäddar? Är det någon av er som läser som lyckats hitta och köpa överdrag utan att behöva köpa en helt ny skötbädd? Tipsa i så fall! Jag hittar inga alls.

 

Gravidyoga på onsdagar

20130925-213638.jpg

Jag är precis hemkommen från femte tillfället på gravidyogan och sitter helt avslappnad med en filt över mig i soffan och kikar på Roomservice. Jag är så himla nöjd att jag valde att lägga mina pengar på en kurs i gravidyoga. Vad gör man på yoga egentligen undrar ni? Ja, vi börjar varje pass med en stunds avslappning där vi ligger på underlagen med filt & kudde och bara blundar till Yoga-frökens lugna röst. Vi jobbar genom kroppen och gör den mer mottaglig för den kommande yogan. Själva yogan går ut på att stretcha, mjuka upp och stärka kroppen genom lugna, mjuka övningar i samband med andningsövningar. Idag tränade vi dessutom vidare på profylaxandningen vilket känns jättebra, nu gäller det bara att jag och mannen tränar vidare hemma. Varje yogapass avslutas med en avslappning där vi återigen ligger på yogamattan med filt och kudde. Jag har ju lätt att slappna av så jag tror jag somnade lite idag. Kotten var aktiv under babymeditationen och puttade på min hand flera gånger. Mysigt!

Tanken med att gå på yoga när man är gravid är att man ska få möjlighet att mjuka upp kroppen en gång i veckan men även att få verktyg att ta sig genom förlossningen med. Vi fokuserar ju mycket på en aktiv och medveten andning som jag tror jag kommer ha nytta av om några veckor.

Om någon timma kommer mannen hem och det blir också mysigt. Det känns lite tomt med bara Kotten och Mumma som sällskap. Jag har köpt en liten present till honom som står och väntar på köksbordet. Egentligen så vet jag inte vem som längtar mest efter öppningen av presenten, jag eller mannen, för jag är ruskigt pepp över att se hans reaktion. Jag hoppas han ska gilla den!

Vecka 35 (34+1) Magen stoppar min framfart

Det har sakta men säkert börjat gå upp för mig varför så många kvinnor längtar till förlossningen. Det blir tyngre och tyngre att röra sig med den stora magen som hindrar min framfart och just nu så har jag halsbränna på kvällarna, lederna i händerna värker när jag böjer på fingrarna och mina fötter är så svullna att jag har svårt att få på mig skorna när jag ska gå hem från jobbet. Men trots det går det väldigt, väldigt bra att vara gravid och senast i kväll så promenerade jag 2 km kvällspromenad med Mumma på 30 minuter, så än finns det kraft kvar i kroppen.

Idag blev jag väldigt stolt och glad över mitt beslut och mina kunskaper, på jobbet så tog jag hissen ned till vårt vilorum och vid 12:45 slöt jag ögonen och 13:00 vaknade jag av alarmet på telefonen. Jag är väldigt glad över att jag har så lätt att slappna av och sova att jag kan ta mig en gubbakvart i vilorummet på jobbet utan att känna mig stressad utan istället att det gör gott för mig och Kotten. Eftermiddagen blir helt annorlunda när jag fått starta om efter en stunds vila.

Jonas åkte till London tidigt i morse och jag kunde inte somna om efter att han susat iväg i taxin så jag börjar bli lite trött nu. Kvällen har gått fort med kvällspromenad med Mumma, matlagning inför torsdag och tvätt/hängning av en maskin tvätt. Det känns som jag nästan aldrig kommer i kapp med tvätten men just nu så tvättar jag ju små bodisar, tvättlappar, lakan och annat bebisrelaterat så det är väl inte så konstigt att det blir en del tvätt då. Efter lite diskussion med Therese så kom både jag och mannen fram till att vi nog måste köpa en torktumlare för att slippa hänga varenda liten babystrumpa och då köper vi ny tvättmaskin också.

Bebisboandet tilltar i vårt hem, det är som en drift som måste ut ur mitt inre. Jag måste få förbereda mig inför bebisens ankomst och det gör jag genom att vika alla små bebiskläder och lägga dem på plats i sina lådor samt genom att köpa förvaringskorgar och sortera upp alla småsaker som jag köpte i Ullared. Jysk har rea på förvaringskorgar just nu och igår på lunchen så var jag och mannen där för att köpa små- och mellanstora korgar som jag boade omkring med igår kväll. Bokhyllan har fått ett röj också och börjar bli ganska tom, så där kan vi också fylla på med bebisgrejer vad det lider.

Jag blir galet nervös och lite rädd när jag tänker på att nu är det bara 6 veckor till jag har gått fulla 40 veckor. Snart, snart så ska jag få kasta mig in i äventyret att föda barn och vara med om en förlossning. Det känns verkligen som en utmaning och jag ser faktiskt fram emot det, även om det känns oerhört skrämmande på samma gång. Min största farhåga och oro just nu är att Kotten ska krångla och inte vilja vända på sig så att jag måste förlösas med kejsarsnitt, jag tror fortfarande inte att h*n har vänt på sig och vi kommer få svaret i nästa vecka när vi ska på besök på MVC.