Spektakel, LED-bollar och tapeter

Herregud!! Vi sitter och kollar på Mello. Vilket spektakel! Jag känner att jag slösar mitt liv. Seriöst! Det är bara så kass.

Men i alla fall, det var inte det jag tänkte skriva om, som tur är! 😉 Idag är första helgen efter min första arbetsvecka och om jag känt mig pigg under veckan som gått så var det inte fallet idag. Jisses vad sur & trött jag var idag och det slutade med att både jag & mannen sov eftermiddagslur när Sigrid körde sin sovstund. Jag hoppas att jag vänjer mig vid att jobba så jag slipper vara så här trött varenda helg framöver!

Efter att jag sovit så satte jag mig i bilen för att susa till Rusta för att köpa tapet till massagerummet eftersom mannen spacklat och slipat klart. Efter att ni ”röstat” på tapeten med fåglarna så föll även våra röster på den. När jag ändå var på Rusta så slank det med en LED-ljusslinga med bollar som jag har snurrat runt vår gardinstång. Inspirationen hittade jag hos Kicki som har en liknande i sitt sovrum.


Eftersom mannen varit i källaren och sågat fram en massa material till det som ska bli luckor till vårt elementskydd i gillestugan så har jag & Sigrid hängt på entréplan. Stundtals så har hon varit på gott humör men emellanåt så har hon också varit riktigt tjurig. Generellt sett så tycker jag att hon känns som hon är i något utvecklingssteg just nu för hon är frustrerad och har ett sjutusan humör som bryter ut så fort någonting inte går hennes väg. Det är ju såklart inte bara frustrerande för henne utan även för hennes föräldrar som försöker passa upp en bomb som riskerar att brisera när som helst. Vi har i alla fall pusslat, lekt med Briotaxen, ställt upp lite nya blommor (svårt att skriva plantera när man plockar dem ur kassen och ställer i krukan…) och satt en bukett tulpaner i vatten. Om jag skulle vara tvungen att välja en sorts snittblommor för resten av mitt liv så skulle jag utan tvekan välja tulpaner. Vem vill inte ha en massa knirp-knirp i sitt liv liksom?

Vi laddade upp ordentlig till Mello men tyvärr så var varken Mello, chipsen eller chokladen särskilt goda. Det var ju tur att vi hade hemmagjord pizza och vin i alla fall!

I morgon ska jag hjälpa Sofia att flytta hennes hästar och sen ska vi kika på hennes nya lilla stuga som hon hyr. Skoj ska det bli! Sigrid kommer nog att bli glad för i morgon eftermiddag kommer älskade kusin Agnes hit, hon har sportlov nästa vecka och kommer spendera stora delar av veckan hos oss. Inte oss emot, både Sigrid och vi älskar henne! Enklare och goare unge får man leta efter!

 

Nya tider!

Nu är det de brinnande sista minutrarna på söndagen och jag ska försöka få till ett inlägg innan det är dags att slå ihop datorn och krypa i säng. Det har varit en intensiv dag med besök på Hundens Hus i Göteborg där jag lämnade Mumma för klippning, de hade en klippkurs där så det var en tjej som tränade på att klippa pudel. Hon var verkligen jätteduktig så jag är urnöjd med resultatet och dessutom luktar Mumma jättegott när hon var klar!

Under  tiden som Mumma blev klippt så sniglade vi oss genom centrala Göteborg ut mot Lerum för att göra ett snabbt besök hos Veronica med familj. Det blev inte så länge eftersom det var en bit att köra för att hämta Mumma men det var ändå skoj att träffa dem en stund!

Under tiden som vi varit borta så hade mannen satt gips på väggen i massagerummet. Eftersom han ändå var på G så fick han fortsätta under eftermiddagen och kvällen vilket resulterade i att vi fick upp allt gips, spacklade skarvarna och fick även in dörren mot soprummet. Nu återstår att slipa spacklet, sätta foder och sen kan vi börja tapetsera! Spännande! Jag funderar på denna tapeten från Rusta:

http://www.rusta.com/se/tapet-area-bersa-p20401398.aspx

Denna tapeten är också ett alternativ:

http://www.rusta.com/se/tapet-area-pelargon-p20401516.aspx

Vi får se hur tapeterna ser ut i verkligheten men just nu är den första en favorit eftersom den är lite lugnare än nummer 2.

Men tapeterna får vänta ett slag för i morgon är det jag som sätter klockan tidigt och kliver upp för att lämna familjen hemma och promenera upp till jobbet. För första gången på 15 månader, spännande! Det ska bli grymt roligt att träffa mina kollegor igen och att få tillbaka friheten man inte har när man går hemma med en 1-åring. Sen kommer jag förstås sakna ihjäl mig efter Sigrid såklart, så är det ju! Nya tider helt enkelt!

Diplomerad hundmassör minsann

Då var utbildningen över och det känns lite tomt, många gånger är ju resan målet och i denna utbildning har varit så. Givetvis så kommer det bli en fortsättning på ett eller annat sätt men samtidigt så har utbildningen verkligen varit en lång resa som gett mig så många  upplevelser. När jag satte mig i skolbänken i slutet på maj så hade jag dunkande harhjärta och jag kan lova att jag fattade inte mycket av longissimus dorsi, humerus, carpus, sacralkotor och omotransversarius. Allt var som ett enda röra som jag aldrig trodde jag skulle reda ut och jag satt ensam i en klass med människor som jag inte kände sedan tidigare. Att ta emot massagekunder hemma kändes jätteläskigt eftersom jag inte  kunde något. Hela grejen kände jätteläskig!

Men tänk vilken lång resa det varit fram till diplomet som jag tog emot av Stefan och Susanne på Redog igår eftermiddag. Hjärtat bara hoppade i bröstet på mig när Stefan gav mig ett godkänt resultat på det praktiska provet i onsdags och om jag inte mådde bra för några veckor sedan så har axlarna lämnat öronen och är nere i normalposition igen. Så himla skönt att mina orosmoment har försvunnit och att jag har en plan framåt!

När jag tänker tillbaka så är det alla möten med både kurskamrater, lärare, kunder och alla hundar som sitter djupast i mitt hjärta. Mitt nätverk av människor har verkligen utökats sedan jag började med massagen och det är flera människor som blivit del av mitt liv.

Tur att jag vågade tro på mig själv och kasta mig på tåget som ledde mig till titeln Diplomerad hundmassör. Frågan är var den titeln kommer leda mig? Spännande!

Men först ska jag gå tillbaka till jobbet och se om jag fortfarande vet hur man gör när man jobbar? 15 månader sen jag senast var pliktad att befinna mig på en och samma plats i 9 timmar i sträck. Märklig känsla!

Sista föräldradagen, massageprov och Mummas allergi

Uscha mig vad nervös jag är just nu!

Jag har försökt att läsa, läsa och träna under kvällen på att stretcha och repetera musklernas placering och funktion. Just nu känns det som jag inte kan någonting alls och som att provet i morgon aldrig kommer att gå! Vi får väl se, funkar det inte så får jag göra om det helt enkelt!

Idag gjorde jag min sista föräldradag hemma med Sigrid och på måndag är det jobbet som gäller igen. Det blev alltså byte i Bregottfabriken (som Jonas kallar det) och från och med nu så kommer Jonas vara hemma med Sigrid. För mig känns det bra och jag är redo att gå tillbaka till jobbet igen! Jag lämnar med varm hand över ansvaret till mannen i huset, det kommer gå strålande!

Vi firade den sista kortveckan med att möta upp Jennie & Anna med Nellie & Scott på Leos Lekland igår. Vilket ställe för såna barnsliga som mig och Sigrid! Efter att S hade vaknat och tinat upp en stund så älskade hon det, vi åkte rutschkanor så att rumporna glödde och hon skrattade hela vägen ned! :)

Idag for vi till Susanna i föräldragruppen för att leka tillsammans med Alexa, Lukas, Hannah och Miia. Ungarna är ju så underbara nu när de leker sida vid sida och hänsynslöst rycker leksaker från varandra utan några skrupler!

Som en sista avslutning på min föräldraledighet så tog vi i eftermiddags med oss Mumma för att åka till Jonna på Vettris för diskussion och undersökning av Mumma. Nu är jag mycket mer positiv än i mitt senaste inlägg där jag i stort sett dömde ut Mumma. Vi kommer att höja hennes kortison till dubbla dosen och ge henne kortison varje dag istället för varannan dag tills dess att jag ska tillbaka till Susanne (dubbel dos varje dag för att hjälpa till att häva inflammationen i ryggen). Sen har jag även fått medicin emot inkontinensen och så flytande kortison till öronen och att spraya i ljumskarna. Just nu så känns det jättebra att vi fått en så bra väg framåt och att jag har ett så stort stöd i Vettris. Jag är verkligen urnöjd med dem! :)

Nej, det börjar bli dags att packa ihop. Tåget går klockan 9 i morgon och mina grejer står packade i hallen. Det blir 3 spännande dagar som förmodligen kommer gå hur snabbt som helst!

 

En aning känslomässig kväll

Jag är lite trött och fundersam över dagen som gått och det späddes precis ytterligare av att jag såg på Facebook att en gammal barndomsbekant förlorade sin fru/sambo i cancer idag. Jag misstänkte något när jag såg att de gifte sig nu i måndags och nu idag så lämnade hon jordelivet och lämnade 2 små barn efter sig. Så fruktansvärt! Jag tänker så mycket på min bekant och hur hans liv kommer att bli ensam med två små barn. Jag vill inte ens tänka tanken hur det skulle kännas att bli ensam med Sigrid, att min prins och livskamrat som är mitt stöd skulle lämna mig. Usch. Nu måste jag nog lämna det ämnet för att inte bli ännu mer känslomässig än vad jag redan är. Huva.

Idag har jag varit i Vårgårda hos duktiga hundfysioterapeuten Susanne Andersson på ProBonoK9 för att göra min praktik. Det blev en oerhört lärorik men intensiv dag, timmarna bara sprang iväg och rätt vad det var så var det dags att åka hem igen. Mumma var med för att få sin behandling och det visade sig att hon har rejält ont i ryggen och fick ultraljudsbehandling av Susanne. Nu ska hon gå på en och en halv veckas strikt koppelvila innan vi ska tillbaka till Susanne igen för ytterligare en behandling. Eftersom hon har en inflammation ända ned till tornutskotten så får jag inte massera henne. Fast hon får nog ändå ställa upp på en stunds massagevisning på onsdag när jag ska göra mitt prov i alla fall.

Mumma tar just nu väldigt mycket av mina tankekraft eftersom hon inte mår så bra. Nu har hon ju inte bara problem med sin allergi utan har även blivit inkontinent igen och sen har ju vi inflammationen i ryggen då. Det tydligaste att hon inte mår bra är att hon luktar illa ur munnen, hon fiser en hel del och hon kissar ned sig.  På tisdag så ska jag få träffa Jonna på Vettris och just nu är hon min ljuspunkt i mörkret (hoppas jag). Jag vill verkligen inte ta bort Mumma men ibland så slår mig tanken att det kanske kommer tidigare än jag önskar. Förhoppningsvis så är det bara en hemsk tanke och att hon snart piggar på sig igen, jag är ju väldigt snar att tänka oerhört negativt vad det gäller henne tyvärr! Jag hoppas vi kan höja kortisonet på henne och att jag får medicin mot inkontinensen så det slipper stressa mig så får vi jobba vidare med problemet i ryggen. Jag ska bättra mig helt klart, jag måste börja prioritera Mumma igen! :)


Det är sjukt att man väljer att skaffa hund, utifrån sett så måste det ju verka helt idiotiskt att man kan skaffa sig en liten valp som man under åren utvecklar en stark kärlek till (på gränsen till samma kärlek man känner till en människa/ett barn) och som man hela tiden vet att den individen ska gå bort inom en period av 10-15 år.

Det är helt idiotisk! MEN då glömmer man också bort allt det där som händer under åren med all glädje, aktivitet och social gemenskap som den där håriga lilla ulltussen ger från 8 veckor till den dag som tassarna slutar klappra mot parketten. Om jag tänker tillbaka till 2004 så ramlar jag tillbaka till en helt annan tid, en annan stad och en annan familj, Mumma har följt mig genom så många år, så många skepnader och mognadsstadier av mig själv och hon har också fysiskt flyttat med mig från Tidaholm till Borås och sedan vidare ytterligare 3 gånger inom Borås. I vår nuvarande familj är hon den som känt mig överlägset längst och hon är också den som varit mig mest tillgiven. Hon klagar aldrig utan är alltid pigg & glad över att minsta aktivitet, min fina lilla svarta!

Mycket tankar blir det. Jag sitter ensam framför tv:n och kikar på Skavlan eftersom mannen är på after work i Göteborg med sina vänner. Det är rätt så skönt att få sitta här tyst eftersom jag är så trött och även lite melankolisk. I morgon är en annan dag, idag är jag melankolisk och i morgon är jagförhoppningsvis pigg igen hoppas jag!

 

En nostalgisk kväll

Foto av Christine Beausang

Idag är jag en aning nostalgisk faktiskt!

Idag avslutade jag massagen på hund nr 113 samt nr 114 och i morgon styr jag nosen mot Vårgårda för att göra praktik hos Susanne Andersson på ProBonoK9 och där kommer jag få ytterligare 3 praktikhundar på mitt papper vilket innebär att jag är uppe i 117 hundar. I helgen och på måndag gör jag mina sista praktikhundar och det ska bli jätteskönt att sätta ett slut på det och få lite paus från allt knådande.

Att mina praktikhundar börjar se sitt slut gör givetvis att jag börjar se tillbaka på de här 9 månaderna som jag hållit på med min utbildning till hundmassör och det har verkligen varit upplevelserika månader. Det jag främst tänker på är hur många kontakter med nya människor jag haft, jag som faktiskt tycker det är en aning jobbigt med nya människor! Det har varit en fantastisk träning för mig :) Mina Facebook har växt kan man säga, med massor av fantastiska människor!

Jag var ju väldigt ambivalent till att hoppa på massageutbildningen och det var först efter min första kursdag som jag kände ”yes, det här är ju jättekul!!” och sen har det faktiskt känts så hela tiden. Vissa dagar har det känts segt att massera men det har mer berott på att det är jobbigt att ha saker bokade (oavsett om det är massage, träning eller fika) än att det är massage som är bokat.

Min tanke är att jag ska ta emot kunder en gång i veckan framöver för att hålla liv i den kunskap jag fått på Redog och av mina kunder. För faktum är att hade jag inte haft mina massagekunder så hade jag aldrig lärt mig så mycket som jag kan nu! Och då finns det ytterligare massor att lära sig! :)

Tänk vilka lustiga vägar livet för en på! Och tänk allt som ännu inte hunnit hända, det ser ut att bli spännande år framöver! 😉