Tacksamheten till en fantastisk dag i livet!

Då och då i livet så begåvas man med såna där stunder när man bara tänker att man inte kan bli lyckligare. Igår var en av de där dagarna som ligger nedbäddad i hjärtat, djupt nedbäddad med bomull.

Vad gjorde dagen så fantastisk då?Det var känslan som gjorde det. Vi var tillsammans hela familjen och vi var glada tillsammans. Svårare än så var det inte.

Dagen började med att vi gick upp (för oss helgtrötta) i tid för att göra oss i ordning för Sigrids första Born to Move 2-3 år vilket är en grupp där man lär sig att röra sig till musik. Sigrid var precis som jag trodde lite blyg till en början men det släppte när alla i gruppen skulle krypa omkring på alla 4 och det tyckte hon var riktigt roligt. Vi galopperade som hästar, snurrade som pingviner och sprang runt, runt som cirkusartister och när jag tittade ned på vår vackra lilla dotter som sprang där mellan mig och min man så såg jag ett strålande litet ljust ansikte som log! Hon inte bara gillade det utan hon ropade mer och där fylldes mitt hjärta med otrolig värme och glädje! Tänk att ynka 15 minuters galopp kan ge så mycket energi!

Som om ovan inte räckte så packade vi på oss mängde av kläder efter lunch för att ta en promenad till sjön och isen där såväl tvåbeningar som fyrbeningen fick möjlighet att springa av sig. Solen lyste, sjön var full av folk och jag tankade solenergi! Sigrid envisades med att vilja gå hela vägen på sjön och klarade det med bravur. Hon halkade omkull några gånger men envis som hon är så gav hon inte upp utan knatade envist vidare. Mumma fick koppel på sig efter ett tag eftersom hon till Sigrids fasa ha försökt rymma till stranden några gånger. Jag vet vem av oss som ropade högst av oss i alla fall :)

Efter promenaden så knatade vi hem för att dricka varm choklad och doppa smörgåsar,  som blev mjuka och sladdriga av allt för mycket brunvit mjölkblandning, innan Sigrid och Jonas körde Pingu-maraton i gillestugan under tiden som jag lagade mat.

Förstår ni hur det känns i hjärtat efter en sån dag? Det är varmt, mjukt och oerhört känslosamt. Jag är så tacksam över min familj och framförallt över vår vackra fina kloka dotter! Många är de gånger som jag tänker att känner mig så genuint lycklig nu sedan vår dotter kommit till oss. Det har varit precis lika jobbigt som min man förutspådde men det har varit något så fantastiskt mycket roligare och häftigare än jag någonsin kunnat gissa. Jag är så oerhört glad att jag gavs möjligheten att få barn och jag är så innerligt tacksam att jag inte visste om hur det skulle komma att kännas under tiden som vi väntade på vår ängel.

Som Arja skulle sagt: Jag vill tacka livet som har gett mig så mycket!

En dag med guldkant


2016-01-09 334

De flesta dagar i mitt liv är jag nöjd över men dagen som just passerat har varit lite extra guldkantad. Nu skulle man kunna tro att precis som Kicki skrev tidigare idag att vi varit på spa eller gjort något annat roligt men så är inte fallet.

Dagen startade grymt bra med att vi alla 4 vaknade klockan 10!! Var det någon av er som trodde en 2-åring kunde sova så länge? Inte jag men nu är det i alla fall bevisa. Eller frågan är om hon sovit hela tiden eller om hon helt enkelt bara tröttnade på sina slöa föräldrar runt 10-draget? Uppseendeväckande är det oavsett! :)

Även om det är fantastiskt skönt att sova till man vaknar så gör det ju att man förlorar en del av sin dag så vi fick i alla fall lite eld i baken att fånga dagen (som det så vackert heter). Jonas for iväg till Intersport för att köpa termobyxor och jag & Sigrid passade på att skura fogar i duschen fram till Jonas kom tillbaka från sitt ärende. Efter att alla var påklädda och tänderna var borstade så tog vi på oss varma ytterkläder, drog fram pulkan och gick upp till den härliga pulkabacken vi har här i vår by. Vi var inte ensamma där såklart utan flera familjer hade samlats för att åka pulka, grilla korv med varm choklad och njuta av en härlig vinterdag i goda vänners lag. Riktigt idylliskt!

Sigrid var på riktigt pulkaåkarhumör och for ner för backen gång på gång. Hon skrattade och satt lugnt kvar i pulkan när den stannat vid backens ände i väntan på att någon skulle komma och hämta upp henne igen.  Jag och Jonas fick åka med henne i pulkan nån gång men sen var det stopp med det, hon ville åka själv! :) Modig tjej det där, det är ganska brant i backen och pulkan får upp ganska mycket fart. Efter nån timma började både vi och hon tröttna och därför valde vi att knalla hemåt igen. Vi tog en annan väg än vi valt dit och det innebar att vi kunde åka tillsammans nedför en lång traktorväg som vi har inte långt hemifrån. Jag och Sigrid fick upp bra fart och Mumma som sprang bredvid lyckades på något sätt hamna framför pulkan så att vi körde på henne. Ooops! :O

2016-01-09 318 2016-01-09 320 2016-01-09 333

När vi kom hem så åt vi en sen lunch innan Jonas & Sigrid smög ned i gillestugan för att kika på tecknat framför brasan och under tiden så passade jag på att röja undan i köket och fylla vår nya diskmaskin som kom igår. Vår gamla verkade ha gjort sitt efter att levererat felkod på felkod, inte så konstigt kanske eftersom den köptes begagnad när vi satte in köket 2011. Det en integrerad Siemens-maskin och det ska bli spännande att se om den uppfyller våra förväntningar. Vi var ganska missnöjda med den gamla så bara den är bättre än den så är vi nöjda! :)

När köket var klart gick jag ned i träningsrummet och körde genom dagens axel- och armpass! Det är så skönt att få gjort träningen på dagtid när man fortfarande har energi kvar, det är så lätt att det blir kvar till slutet på dagen när man är som tröttast! Det är skönt att känna att jag känner mig stabil i kroppen fast jag inte tränat på nästan en månad pga sjukdom och julhelger. Det ska bli kul att se vad vintern och vårens träningar kan ge för resultat i form av former och muskler, mer om det i ett annat inlägg!

Efter att träningen var gjord så var det dags att förbereda kvällens mat, pizza på blomkålsbotten, så jag satte på blomkål på kokning och under tiden som det kokade så  planerade jag nästa veckas mat inför morgondagens veckohandling. Maten blev ganska klar ganska sent och sen blev det dags för vår ängel att krypa i säng. Återigen gjorde jag lite kökstjänst innan jag förberedde morgondagens vindsbesök genom att packa ned julsakerna som stod samlade på vardagsrumsbordet. Dagen har avslutats med att jag hängt lite tvätt och packat ned julgranen som fortfarande stod uppe här nere i gillestugan innan jag landade i min bloggfåtölj där jag nu sitter :)

Det har varit en så härlig dag för hela familjen har varit tillsammans hela dagen, vi har varit sams och jag har haft mycket energi att ta tag i surdegar som legat och grott. Att göra rent vår dusch var verkligen på tiden och det känns så skönt nu när det är gjort! Det är också underbart skönt nu när jag får tillbaka min energi som jag saknat så innerligt under hösten som gått! Jag hoppas verkligen att det håller i sig för det är så frustrerande när man vill en massa saker men knappt ens orkar tänka på dem.

I morgon blir det väckning med hjälp av väckarklocka så vi kommer upp i tid och kan tajma vår pulkaåkning med Jessica och Ellie :)

Finns ni kvar?

Nu är jag tillbaka. Åtminstone för en stund, det finns risk att det blir tyst igen, för jag har inte tagit något beslut om att varken ta upp eller lägga ned bloggandet. Just nu har jag en paus och så får det var tills vidare, kanske kommer jag igen med ny energi framöver eller så förblir det sporadiska inlägg.

Det är slutet på året och julen är över för i år vilket får mig att vända mig inåt och summera året som gått. 2015 har verkligen varit ett intensivt och väldigt utvecklande år för mig, både på privat såväl som på jobbet.  Det ordet som mest beskriver året som går är nog förändring i alla dess former. Med förändring kommer nästan alltid någon slags trötthet, frustration och tvivel och det har inte varit någon skillnad för mig vilket verkligen synts och märkts tydligt, speciellt nu i slutet på året.

Det började i januari med att jag tog mitt diplom till hundmassör på Redog i Västerås och det var onekligen en jätteutmaning eftersom jag aldrig tidigare rört mig inom muskellära, anatomi och veterinärkunskap på hund tidigare. Jag blev otroligt glad och lättad när det visade sig att jag blivit godkänd och jag tog stolt emot diplomet innan jag satte mig på tåget tillbaka hem mot Borås igen. Helgen tog vid och sedan så var föräldraledigheten över och jag började jobba igen på måndagen.

På jobbet fick jag en ny tjänst som verkligen varit utmanande och utvecklande för mig, något jag verkligen längtat efter så det var jätteskoj! Samtidigt som jag lagt massor av energi och tanke på jobbet under året så har jag även kastat mig på utmaningen att driva ett eget företag och det gjorde jag från mars tom augusti då jag insåg mina begränsningar i att för att orka med heltidsjobb, barn, hund, man och träning så fick företaget stryka på foten. Men även det var ju såklart en erfarenhet som jag aldrig skulle vilja varit utan och vem vet vad som händer i framtiden? Kanske provar jag igen längre fram när det passar bättre i livet.

Privat har nog den största förändringen varit att vi tog beslutet att slå oss ut ur skaffa-barn-karusellen och att det därmed gav mig knuffen att ta tag i min hälsa. Min väg har varit att ta hjälp av Mammafitness som är mammatränaren Olga Rönnbergs företag. Jag började i mitten på maj och håller fortfarande på nu i slutet på detta år. Fram till idag har jag tränat en faslig massa styrketräningspass, ätit otaliga MF-luncher och middagar och blivit omprogrammerad i hjärnan av alla tankar på hur jag vill leva mitt liv. 6,5 kilo senare och på väg mot en ny kropp och själ så känns det bättre än någonsin! Det har kostat en hel del pengar, vilja och styrka men det har helt klart varit värt det!  Mitt mål har hela tiden varit att jag ska kunna springa lopp tillsammans med mina vänner och nu är jag närmare det än någonsin.

Apropå skaffa-barn-karusellen som mitt senaste inlägg handlade om så har såklart de tankarna fortsatt att snurra efter att inlägget på denna sida kallnat. De tankarna har gått upp och ned och det har varit mycket fram och tillbaka. Just nu har jag dock hamnat i läget att jag börjar hitta fler och fler fördelar med att ”bara” ha ett barn och jag tänker mer och mer att jag nog faktiskt känner mig nöjd med vårt beslut. Det är smidigt och skönt med Sigrid och mina tankar rör sig i regionerna om att vi kanske inte måste utsätta oss för arbetet att skaffa ett barn till om vi inte verkligen känner för det. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att det som styr mina tankar om ett barn till egentligen inte har så mycket med mig att göra utan mer vad andra tänker om oss, som så många gånger förr i mitt liv. Det är den svenska normen som sitter så djupt rotad i mig och det är synd att det ska få vara så.

Som om ovan grejer inte räcker så har vårt privatliv förändrats genom att vi båda gick från våra föräldraledigheter, jag i februari och Jonas i augusti, till att skola in vår dotter på förskolan och Mumma hos en ny dagmatte. Förskolan har varit odelat positiv för Sigrid som utvecklats något otrolig både fysiskt och psykiskt under de få månader som hon gått där. För både mig och Jonas har jobbet tagit fart igen och det tog inte lång tid innan det så kända ekorrhjulet även vår vardag.

Hösten som gick blev en av de tyngre jag varit med om på många år och det kuliminerade i början på december med otrolig trötthet och glömska. Jag har ätit johannesört mot min årliga vinterdepression och det har varit fantastiskt bra eftersom jag sluppit min för årstiden sedvanliga ångest. Att genomleva hösten och vintern utan att ha ett fladder i bröstet och oroliga tankar som studsar runt i hjärnan har varit oerhört skönt, jag visste faktiskt inte att man kunde må så bra trots att det är mörkt och stjärnorna kallar på extensiella tankar. Föregående mening motsäger ju det som detta stycke startade med och faktum är att trots att ångesten inte kom till mig så har jag varit så oerhört trött. Så trött att jag inte orkat med ordentligt, jag fick till slut inte fått ordning på hemmalivet så tvätten har inte alltid blivit tvättad som den ska och över lag så har energinivån legat alldeles för lågt. Det kulminerade strax innan jul och man kan säga att jag kröp över tröskeln till julledigheten. Den ledigheten kom i rättan tid kan man säga.

Nu har jag rest mig på knä, torkat mig runt munnen och samlat tankarna inför 2016. Det är alltid skoj att sätta upp lite planer för 2016 för att kunna gå tillbaka i slutet på året för att se vad som blivit och vad som inte blev. Om vad som blev som inte var tänkt. Typ.

Nog svamlat. Vad tror jag om 2016?

  • Jag tror att vi i vår familj kommer resa till Kanarieöarna i november för att samla kraft under de mörkaste månaderna.
  • Jag tror jag kommer fortsätta med mammafitness fram till sommaren
  • Jag tror att jag kommer fortsätta välja det jag äter och jag tror jag kommer fortsätta välja att styrketräna.
  • Jag tror jag kommer börja löpträna och att jag kommer försöka bli en mer fysisk person
  • Jag tror jag kommer springa ett löplopp under året som går
  • Jag tror jag kommer fortsätta utvecklas i min roll på jobbet och även få utbilda mig inom ett specialområde
  • Jag tror att vår familj kommer åka till Astrid Lindgrens värld igen och att jag verkligen ser fram emot det
  • Jag tror jag kommer gå på Iron Maiden-konserten på Ullevi tillsammans med Sofia
  • Jag tror jag kommer försöka lära Sigrid att älska hästar genom frekventa besök i stallet
  • Jag tror att jag försöker fortsätta hitta balansen i livet och må mitt bästa jag så långt jag kan
  • Jag tror jag kommer odla grönsaker i mina odlingslådor
  • Jag tror vi äntligen kommer renovera vår arbetsrum i källaren, kanske även hallen i källaren och kanske, kanske, kanske badrummet i källaren (hoppas!!)
  • Jag tror att jag kommer måla ytterdörren vit i brist på pengar att byta den
  • Jag tror jag kommer ta bättre kontroll på min ekonomi och spara mer pengar
  • Jag tror jag kommer uppskatta min hund mer än jag gjort på länge
  • Jag tror jag kommer fotografera mer än jag gjorde under 2015
  • Jag tror jag kommer ta upp bloggandet på något sätt igen
  • Jag tror jag kommer köpa mig en symaskin för att se vad det kan ge mig
  • Jag tror jag kommer börja klippa min hund själv igen
  • Jag tror jag kommer spendera mindre tid sittande och glo på min telefon

Ja, men typ så. Och en massa annat. Över lag så hoppas jag att det blir ett år med mindre förändring än 2015. Jag behöver tid för hitta ratten till mitt liv igen och få ordning på styrningen för att kunna få balansen igen. Det är dags att springa lite lugnare nu när jag fått hjulet i rullning igen. Jag tror att 2016 kommer bli mitt år!

 

En trallande ängel som fräser förbi

Till slut så har vår trallande lilla ängel slutit sina blå och somnat för natten efter att ha härjat runt här nere i vår gillestuga. Ju tröttare hon blir desto vildare och mer högljudd blir hon precis som de flesta andra barn. Hon fick ju svinkoppor i förra veckan men de har äntligen börjat att ge sig med bara fula röda märken som spår av de stygga kopporna. Sigrid har som vanligt varit en kämpe och enbart haft problem att sova som symptom på att hon varit sjuk. Vår underbara unge!

Idag har vi mestadels varit inne för det är ju inte direkt strålande sol ute så det passade på att maskera och täcka i nya tvättstugan (vårt gamla pannrum) för att måla betongväggarna med vit färg. Vi har flyttat både bänk, tvättmaskin och torktumlare in till det som tidigare var pannrummet men eftersom oljepannan är borta sedan vi satte in bergvärme så är det utrymmet nu ledigt. Istället för att ha en kombinerad tvättstuga och badrum så kommer vi istället ha de två skilda åt, tvärtemot vad vi först tänkte oss. Nu har vi bara sista strykningen av väggarna kvar innan det är dags att lägga golv. Tanken är att vi ska lägga klinker i tvättstuga, badrum, hall och toaletten i källaren så tills det är dags så lägger vi ett temporärt golv i tvättstugan i form av golvplattor från Jula. De är lätta att lägga eftersom man bara klickar ihop dem och lika lätta att plocka upp när det är dags att lägga ett annat golv där.

Vi får hoppas vi hinner med sista strykningen i morgon för tanken är att vi ska åka in till Borås för att kika på en bil. Sigrid börjar ju förskolan om några veckor och för att inte ytterligare komplicera ett ganska tight liv så behöver vi ha två bilar. Det är svårt att veta vad vi ska köpa för vi har noll intresse i att underhålla och laga bilen så det är viktigt att den är driftsäker och sen ska den ju gärna vara så billig som möjligt också 😉 Vi får se vad vi hittar på vår utflykt i morgon!

I fredags var ju jag, Sigrid och Mumma på besök i Tidaholm för att träffa kusinen, moster, morbror, mormor och morfar. Det blev ett mysigt besök med god mat, ett besök på lekplatsen och goda söta jordgubbar till efterrätt. Klockan hann bli kväll igen innan vi satte oss i röda faran för att nöjda & glada åka tillbaka mot Borås igen. En mysig dag med familjen helt enkelt!



Ett söndagsbesök på djurparken

Efter att vi förra söndagen vaknat upp till en seg dag där jag inte kände mig helt hundra i kroppen så beslutade vi oss för att ta en tur till djurparken för att få något vettigt gjort av dagen. Eftersom vi båda har lejonkort så  är det en billig aktivering av liten tjej och ett trevlig nöje för hela familjen istället för att besöka den lokala lekplatsen.

Jag hade som vanligt med mig kameran och tog några fina kort på lejonen som precis fått mat! Det är riktigt mäktiga djur det där och man får stora respekt för dem när man ser hur stora och kraftfulla de är på andra sidan glaset.


Vi kikade inte bara på lejon utan hann också gå genom bondgården där Sigrid hellre klappade getter än grymtande grisar och där en stor påfågel visade sin fina skrud. Tyvärr berättade en djurskötare att de ofta gör så när de känner sig stressade eller rädda :(


Resten av djurparken fick Sigrid sitta i vagnen och kika på djuren under tiden som vi sakta knallade runt i vår stads vackra djurpark. Jonas blev kallad för ”farbror” när han visade en familj vägen till elefanterna och jag lät kameran knattra över savannen. En bra söndag helt enkelt, så som fler söndagar borde vara!

DSC_1666

När man äntligen landat lite!

Oj vad det tystnade här och oj vad jag tappade allt energi! Jag har helt enkelt inte mått så himla bra de senaste veckorna. Trötthet och stress har varit mitt förnamn och jag har knappt orkat med min familj och än mindre min hund. Den mesta energin har gått till att komma in i jobbet och hitta rutinerna där och sen har den lilla energi som blivit över gått till Sigrid på kvällarna. När hon väl kommit i säng så har jag varit som en trasa och allt som oftast har jag kraschat i soffan utan någon som helst disciplin att ta mig upp. Jag har somnat tidigt och sovit som en medvetslös, jag har inga som helst problem med sömnen i alla fall!

Att resten av familjen har dragits med en ihållande förkylning har ju inte gjort oss mer på topp tyvärr men den börjar till slut att klinga av på både gubbe och dotter. Sigrid är just nu inne i någon slags utvecklingperiod där hon stundtals gör massor av framsteg (hon går blanda annat!) och stundtals så bryter hon ihop i en gråtattack över minsta motgång. Hon har blivit en bestämd dam som vet att vällingen ska värmas i micron (pekar), att blöjan måste slängas i sophinken (pekar) och att hunden behöver gå ut genom altandörren på baksidan för att kissa (pekar). Allt det där visar hon genom tydliga ”naa naa naa” och en rakt pekfinger för att förtydliga instruktionen. Idag fick hon ett riktigt bryt när hon fick för sig att Mumma ville gå ut och när vi öppnad dörren så kom inte Mumma så vi fick stänga igen. Det var INTE populärt utan det blev en gråtattack utan dess like!

I alla fall så börjar energin så sakteliga återkomma och jag ser verkligen fram emot att vi i vår familj börjar hitta vår nya familjekonstellation. Jag har inte riktigt förstått det men på något sätt så kom alla år av kamp med barnlöshet, husköp & renovering, jobb, sjuk hund och barnafödande med tillhörande föräldraledighet i kapp mig nu när jag började jobba. Det fanns inga reserver kvar att ta av och jag kände att jag inte orkade. Det fanns ingen kraft kvar att ta till när det väl behövdes utan jag fick bara kapitulera inför faktumet.

Nu är Mummas allergi ganska stabil och jag har sakta börjat landa i insikten att jag aldrig kommer kunna bota henne. Varje gång som hennes allergi visat tecken på att poppa upp igen så har jag direkt mått jättedåligt och känt mig som en dålig ägare som inte sköter henne som hon ska. Jag har tagit som mitt livsmission att jag ska komma till ett läge där hon blir så frisk jag inte behöver ge henne något kortison och jag har tagit väldigt illa vid mig av alla kommentarer om hur dåligt hundar mår av att äta kortison. Jag har hört skräckhistorier om hundar som gått bort bara halvåret efter de börjat med kortison och det har känts som ”alla” som jag pratat med tyckt det varit dåligt med kortison för Mumma.

Nu har jag kommit fram till att Mumma nog alltid kommer få äta en större eller mindre dos med kortison och att det viktigaste i hennes liv är att hon får vara så frisk hon kan vara och att jag ska hålla henne klådfri. Det får inte vara någon prestige med att ge henne medicin för att hålla henne utan klåda och jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag gjort mycket för att få henne att må så bra som hon gör idag. Jag har bytt foder på henne till ett foder hon verkar må bra av, hon äter en olja som är bra för hennes hud, hon äter grönläppad mussla för att hjälpa kroppen att häva inflammationer och jag har bantat ned henne för att hennes rygg ska hålla samt att jag fått en stabil nivå på kortison som fungerat i över en månad.  Bra gjort av mig! Idag har jag dessutom haft ork att gå en 5 km promenad med henne och min vän Jenny (tack för sällskapet!) och sen har hon fått träna mag-, rygg- och benstyrka på Pilatesbollen efter det (Mumma alltså, inte Jenny 😉 ). En bra dag helt enkelt!

Nu är denna dag över och det är dags att lägga sig igen. Man har verkligen fullt upp när man har ett heltidsjobb och dessutom en krävande hund samt ett rolig 1 ½ åring hemma! :) Sängen nästa!

Har ni också känt det?

På morgonen när jag styr stegen mot jobbet så känner och hör jag det. Våren är på väg, vintern är så sakteliga på väg att förlora striden om marken och fåglarna har börjat att spela för varandra. Är det inte fullkomligt underbart? Det är faktiskt inte helt mörkt när klockan slår 18 och det är fantastiskt!!

Att våren är på gång gör såklart att jag är piggare och det trots att jobbdebuten verkligen sög musten ur mig de första veckorna. I morgon avslutar jag min 4:e jobbvecka efter föräldraledigheten och det har verkligen varit en toppenstart! Jag är del i ett jättegulligt litet team med mycket energi & vilja och vi har stor potential att bli riktigt tighta så det känns så himla bra! Mina arbetsuppgifter passar mig som hand i handsken så det är ju klockrent även det.

För övrigt är det lite upp och ned. Sigrid är väldigt upp just nu, hon går oftare och oftare och utvecklas på andra sätt såsom att peka på allt och fråga: E de? Vi svarar ju såklart på alla hennes frågor i hopp om att hon ska lära sig att säga något annat än Mama och E de? i massor av olika tonlägen men än så länge så lyser orden med sin frånvaro.

Mumma fortsätter att gå upp och ned. Hennes klåda i ljumskarna fortsätter att hålla sig i fin form (borta alltså) trots att vi dragit ned kortisonet till varannan dag och from i morgon så kommer jag dra ned dosen till en ½ tablett så nu får vi se om lyckan håller i sig. Det som inte är bra med henne är att hon fått en hotspot på kinden på höger kind som jag har rakat ren och sen tvättar med klorhexidinspray. För att inte klia på det så har hon gått med tratt sedan igår kväll men just nu är hon fri eftersom hon gnager hästmärgben. Jag hoppas att hon låter spotten vara för hon ligger själv uppe i köket och gnager!

Igår var jag hos Susanne med Mumma för att hon skulle kolla så inflammationen i ryggen gått över och ge henne behandling. Hon var väldigt stel i ryggen och ned i bakbenen men inflammationen var borta så nu ska jag få börja träna henne på pilatesboll i alla fall vilket känns bra. Det är så mycket med henne just nu så emellanåt så känner jag mig matt och får känslan av att jag inte orkar med all behandling & allt pysslande. Är det inte kloklippning, massor av olika preparat inför mat så är det badning eller pilatesbollsträning. Ibland blir jag trött på det…

Men  nu är det strax helg igen och i morgon ska jag cykla till jobbet istället för att gå och min förhoppning är att det ska gå mycket fortare än att gå. För att inte tala om vägen hem när jag har nedför hela vägen hem. Nedför mot helgen, riktig nice!