Hästar

En flickas dröm och lycka

Det verkar som suget, längtan och fascinationen över hästar och det som hör till deras värld aldrig rinner ur min kropp. Det intresset väcktes någonstans runt 25-30 år sedan och finns fortfarande kvar som ett sug i magen. Likadant som nån gammal pojkväns namn kan ge ett välbekant pirr i magen så ger  närheten till hästar mig fjärilar som studsar från sida till sida där nere i magen.

 
Eftersom  Jonas & Sigrid är på kusten till i morgon så passade jag på att åka med Sofia till stallet för en ridtur på hennes fina Fixa. Jag räknade ut igår att det snart är 3 år sedan jag satt på en häst, kommer ni den där ödesdigra kvällen jag bestämde mig för att sluta rida Kjarni? Det var i alla fall fantastiskt att komma upp på ryggen igen och Fixa var helt klart en häst i min smak, positiv och het! (Och lite ormig över vägen…). Vi avslutade en spännande skogsrunda med galopp på grusvägen och det var riktigt härligt!

Nu ligger jag nedkrupen i sängen och bloggar från mobilen. Mumma sover bredvid mig och jag ska också försöka somna snart. I morgon är det fredag och exakt 1 vecka till semester. Härligt!

Det har gått några veckor…

…sedan förra inlägget och jag har inte på något sätt gått under jorden. Jag behövde en stund för mig själv och jag har i min ensamhet funderat ganska mycket på bloggen för att verkligen känna efter om jag vill blogga eller inte. Ibland så blir jag lite avig till bloggen när det känns som jag inte har något att prata om med mina vänner och familj om eftersom alla redan läst allt som hänt i bloggen och det är i de stunderna som jag tvivlar på om jag ska fortsätta. Men så är ju inte fallet för det är ju bara en tiondel av hela mitt liv som syns här på bloggen, den privata delen av vårt liv finns bara i fysisk form och inte virtuellt.

Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget, det värmer att ni bryr er! Det var både ett jättesvårt men samtidigt ett väldigt lätt beslut att ta, svårt eftersom följderna blir stora (vi får förmodligen aldrig förmånen att göra bebisresan igen)  och lätt eftersom effekterna av beslutet lättar vårt liv så mycket (energin har verkligen återkommit!).

Apropå energi så har jag verkligen tagit tag i några drömmar jag haft på vänt nu när jag äntligen är fri igen. Bland annat är jag på gång att starta upp en egen liten enskild firma för att kunna driva hundmassagen som en sidoverksamhet till mitt ordinarie jobb vilket är ett väldigt spännande kapitel i mitt liv! Sen har jag gjort något jag väntat på länge; jag har anmält mig till Olga Rönnbergs PT online-tjänst vilket är en PT-tjänst via nätet där man får hjälp med såväl kost som träning! Jag startade i onsdags så jag har ännu inte hunnit mycket mer än att försöka planera min mat och registrera vad jag ätit för att kunna följa fördelningen av kalorier, protein, fetter och kolhydrater. Under nästa vecka kommer jag få börja träna också och det ser jag verkligen fram emot! Detta är ett steg i en ständigt närvarande tanke om att jag vill börja leva mer sunt, både genom att äta mer ekologisk och bättre mat men även genom att stärka min kropp och mina muskler. Jag har ett drömmål att kunna springa Göteborgsvarvet på en bra tid någon gång framöver och för att komma dit har jag en lång väg med styrketräning framför mig innan jag ens kan börja springa. Jag ser verkligen fram emot resan! I kväll har jag först lagat soppa till mig och min familj och sedan planerade jag upp veckans mat för att sedan åka och handla den. Det tar både mycket tid och kostar en hel del pengar men det känns som rätt sak att satsa på! Vad ska jag med massa prylar till om jag ändå inte har hälsan liksom?

Apropå hälsa så har jag varit i Sofias stall och hälsat på idag och det är sannerligen bra för välbefinnandet! Jag mår så himla bra när jag lufsar runt i stallukten och bara njuter av sadlar, boxar och hästar som tuggar hö. Sigrid och Mumma var med mig och vi gick en promenad tillsammans med Sofia och Fixa innan jag gjorde en snabb massage av Fixas bakben och sen tog vi lite kort på hästarna i hagen. Sigrid gnäggade högt och tyckte det var väldigt spännande när en av hästarna fes högljutt, hon härmade det ljudet länge efteråt!

I eftermiddag var  jag, Sigrid och Mumma ute i trädgården och utforskade och det är numera en bestämd liten 1 ½ åring vi har att göra med. Hon utstöter högljudda protester om man hindrar henne från något hon vill göra vilket också var fallet när jag efter en stunds klappande av grannkatten bar hem Sigrid under armen. Det var inte populärt kan jag meddela! Inte heller att klä av sig när vi kom in, inte ens att gå in faktiskt, och inte heller att byta blöja där efter. Det känns som hon är inne i en period där hon testar var gränserna går och vi försöker utan någon större dramatik att berätta vad vi vill. Bara för att hon skriker och gapar så behöver ju inte det betyda att vi hamnar i samma läge! :) Idag när hon inte ville sätta sig i bilstolen utan sköt rygg som en fjäder så höll jag bara bestämt emot utan att säga något särskilt och efter någon minuts krånglande med ansiktet nära taket så gav hon upp och lät sig spännas fast! Det är många konflikter nu och det tär på tålamodet!

Nu har klockan dragit iväg igen och det börjar bli dags att krypa till kojs! Eftersom jag ändå bestämt mig för att blogga lite mer så kan ni väl förhoppningsvis förvänta er ett inlägg rätt så snart igen. Tills dess så får ni njuta av en vacker bild av en vinbärsbuske i blomning!

Girlpower

Idag så har jag spenderat större delen av dagen i stallet och det har varit underbart! Eller rättare sagt så har den mesta tiden spenderats med frusna tår i en hästtransport tillsammans med 2 andra kvinnor och en hästtransportkörande inhyrd man samt 2 stycken mer eller mindre välvilliga hästar.

Den tanken och känslan jag får med mig från dagen är styrkan och kraften som finns i hästtjejer. Jag menar att i stallmiljön så är vi tjejer ofta ensamma om arbetet med hästarna och det är inget mesjobb direkt. Det är spannar med vatten som ska bäras, hela balar med hö som ska ut i hagen och 500 kilos hästar som ska manövreras och det kräver en hel del mod, styrka och ledarskap.

De hästarna som jag var med och flyttade idag har ingen direkt erfarenhet av att åka transport. Båda hästarna har gjort det innan men ingen av dem kan kallas rutinerad och då säger sig själv att det kommer bli en utmaning att få in ett orutinerat flyktdjur i en liten,  mörk, bullrig plåtlåda. Men där kommer då den där berömda kvinnliga styrkan in. Trots att jag aldrig samarbetat med både Sofia & Andrea tidigare så bildade vi tillsammans med hästtransportmannen en välfungerande kvartett som jobbade målmedvetet mot målet att lasta båda hästarna. Arbetet leddes av Sofia som såklart kände sina hästar bäst och vi andra stöttade med glada tillrop, mycket tryggt beröm till duktiga hästar och bra idéer när vi körde fast i arbetet. Den första hästen lastade vi lugnt på transporten och trots att hon är ett sto som kan ta fram en hel del nerv så var hon lugn genom hela lastningen, resan och avlastningen. Stor klapp på axeln till oss! Nästa sto är mer av den envisa inåtvända typen så där fick vi återigen hjälpas åt för att hitta bra arbetssätt för att motivera henne att gå på släpet. Även denna häst fick vi med lugn & tålamod att gå på transporten utan någon dramatik vilket återigen är en stor eloge till oss!

Jag blir så stolt över att få vara del i såna här sammanhang där vi kvinnor är de som leder och styr såväl både hästar som männen. I många fall skulle männen tagit över men idag var det vi som höll i taktpinnen och det känns fantastiskt!

Nu har Sofia sina flickor hemma på gården och jag ser fram emot många fina vinkvällar i sommar där vi kan sitta på verandan och prata oss galna om hästar, killar och relationer! :)

Sofias vän Svarta

Jag måste ju förstås visa er mina kort av en vacker häst som jag fotade för ett tag sedan. Jag laddade upp korten i datorn och sedan glömde jag helt enkelt bort dem så de blev inte redigerade förrän idag när Sofia frågade efter dem.

Mellan jul och nyår så packade jag in dotter och hund i bilen för att åka till stallet där Sofia har sina nordsvenskar Fixa och Svarta uppstallade. Fixa har förkommit på bild här i bloggen tidigare men Svarta var en ny bekantskap för mig. Jag hade givetvis kameran med mig för att kunna skjuta av några foton på henne under tiden som jag & Sofia tjattrade oavbrutet. Att hälsa på i stallet är lika mycket en ursäkt för att få skvallra ohämmat som att klappa på vackra hästar.

Besöket blev livat mest på grund av min egen klantighet där jag band den ivriga lilla hunden i barnvagnen med barnet i som stod uppställd i en nedförsbacke i hagen där hästen sprang lös och studsade runt. Det funkade ända fram till jag skulle gå tillbaka till vagnen eftersom lillan ropade och hunden blev överlycklig och ryckte till i vagnen som välte rakt ned i leran. Stackars lilla Sigrid som satt fastspänd i vagnen hamnade med ansiktet nedåt och jag var tvungen att först koppla loss hunden för att kunna få in handen under vagnen och knäppa loss henne för att sedan lyfta bort vagnen. Hon grät såklart…! :( Hunden fick istället kopplas i staketet, hästen galopperade iväg och vi kunde torka bort det värsta smutset och sätta tillbaka Sigrid i vagnen igen. Hund+snedparkerad vagn=no more… Man lär av sina misstag eller vad de nu brukar säga…

Alltså, det är något visst med hästar. De är så otroligt vackra. Så sköra och så starka i en och samma kropp. Fascinationen över dessa fantastiska djur verkar aldrig avta hos mig utan tvärtom blir jag hela tiden mer och mer sugen på att lära mig mer om dem och kanske en dag bli något lite bättre på att kommunicera med dem. Jag har ett litet konto på banken där jag regelbundet sätter in små slantar för att om väldigt många år kunna köpa mig en alldeles egen häst som jag ska lägga all min tid på. Det är ju inte än på länge det hör ni för just nu är tid en bristvara hos mig men det kommer komma en tid där jag kan åka hemifrån i flera timmar utan att någon kommer sakna mig och det är då slantarna ska tas ut från kontot. En dag ska jag skaffa mig en stor och vacker vän som jag ska lära mig att kommunicera med.
Jag tänker faktiskt väldigt mycket på hästar även nu och ibland blir min längtan efter att rida så stor att jag tafatt börjar försöka svara på medryttarannonser trots att jag vet och förstår att det inte är någon idé. För jag plågar mig själv genom att vara med i Facebook-gruppen där hästägare annonserar efter medryttare, efter såna som mig som älskar hästar och som vill rida. Men till skillnad från de andra medryttarna så har inte jag tid, det är ett faktum.

Men en dag då ska jag hitta en egen hästvän att utvecklas med!

 

 

Goda vänner i solen och vackra hästar i hagen

Huva, nu är det så där underbart och intensivt igen. Allt går i en hejdundrande fart och jag bara sitter i baksätet och njuter av fartvinden. Men ibland kanske man måste styra också, eller vad säger ni? Inte blir det mycket bloggat inte.

Igår så hade jag våra vänner Jennie, Nellie, Kalle, Anna och Scott här på loungehäng och fika. Vädret var ju underbart så det var riktigt najs att hänga under taket och njuta av sällskapet. Våra små är lika gamla, Nellie och Sigrid skiljer det en dag på och Scott kom på självaste nyårsafton så de är i samma ålder allihop. Sigrid blev jätteglad för besöket och tackar så hemskt mycket för den fina Barbapappaklänningen hon fick! :)

När våra besökare åkt hem så dog jag i soffan en stund och sen var det dags för mig & Mumma att dra iväg på näst sista gången i rallylydnadskursen. Det börjar pirra lite i magen över rallylydnaden för om mindre än 2 veckor så ska jag och Mumma starta vår första officiella rallylydnadstävling! :) Det gäller att ligga i lite med träningen de närmaste veckorna så att vi känner oss redo men det hoppas jag att vi kommer att göra! Therese (som är vår kursledare) visade oss ett jättebra tips på hur jag ska få Mummas högersvängar mycket tightare, vi svängde mot en vägg så att hon automatiskt trycktes tillbaka av väggen. Gav snabbt och jättesnyggt resultat så här ska tränas! :)

Idag har det varit full fart hela dagen, morgonen startade med att vi sov fram till 09 i morse och det var skönt för jag är trött just nu. Jag är väldigt påverkad av allergin och det gör mig extra trött! Eftersom det är tisdag så var det mammagrupp idag, så jag och Sigrid åkte till Liina för att träffa våra mammor med bebisar, fika och prata en massa bebisprat. Sigrid var lite grinig och kunde varken ligga själv på golvet eller sitta still i famnen utan klättrade mest runt hela tiden utan att komma till ro.

Efter en stund hemma idag så packade jag in familjen i bilen (utom mannen då som var på jobbet) för att möta upp min vän och kollega Sofia i stallet. Vi var bästisar och bundisar på jobbet innan men nu träffas vi ju inte alls så mycket längre så vi bokar in stalldejter emellanåt som gör att vi gör två flugor på smällen genom att jag får dofta stallukt och vi får prata oavbrutet med varandra under tiden. Idag var Sigrid med för att lära sig att gilla hästar men jag är lite tveksam över om hon verkligen gjorde det. Hon somnade och sov sig igenom hela hästpromenaden och den tillhörande fotograferingen.Nu är det redan sen kväll igen och jag ska krypa ned hos mannen. Sigrid sover sin tredje natt i sitt eget rum och natten som gick så ammade jag henne kl 22-03-06 vilket är ett stort steg framåt jämfört med 00-02-04. Håll tummarna att det går lika bra i natt, då kommer jag vara pigg som en lärka i morgon! :)

Early bird

Konstigt. Ja, alltså att somna halv sju i soffan och med ett kortare uppehåll för tandborstning vakna igen vid tjugo-över-fyra för att sedan inte kunna somna utan gå upp vid halv sex på en söndagmorgon. Att jag gick upp var i och för sig inte så konstigt och det kan inte riktigt kallas gå heller för den delen. Mer rusa. Endast iklädd trosor så galopperade jag så snabbt man kan på nattrötta ben raka vägen in i vardagsrummet där den lilla svarta pudeln stod ihopkrupen och försökte ulka upp veckans femte spya på vår lurviga gröna matta. Med en hårsmån av några sekunder hann jag bryskt svänga runt den lilla kroppen så att spyan hamnade på golvet istället och mattan räddades denna gången. Pudeln fick gå ut och skuttade runt för att kissa innan hon kom in för att äta tidig frukost som hon kastade i sig så att hon satte i halsen. Jag å min sida tog ett saftigt kylskåpskallt illgrönt äpple och lite vatten innan vi båda förpassade oss till soffan.

Klockan har hunnit ticka på och är nu halv sju. Pudeln har nöjt spatserat in i sovrummet igen och jag sitter ensam kvar i vardagsrummet med en filt över benen och datorn i knäet. Ljuset kommer mer och mer och fåglarna spelar så att det dånar ute, men nattisen på trädäcket vittnar om att än har inte vintern släppt sitt grepp. Jag öppnar kort efter kort som jag tog i Sofias stall i torsdags, jag och Mumma träffade Sofia och Frida med deras hästar för en promenad där pudeln flera gånger riskerade sitt eget liv genom att sturskt konstatera att hon inte är rädd för att hästarna ska gå över henne. Kameran var givetvis med och det är de bilderna som jag nu omsorgsfullt går igenom en efter en. Det blir många bilder på en fotosession och det tar tid att redigera dem men det är skoj när man ser det fina resultatet!

På torsdag börjar min fotokurs och det ska bli kul att få damma av de kunskaper jag fick på grundkursen i höstas. Näe, några kort till blir det nog och sen vette sjutton om jag inte ska smyga in i sovrummet igen för att ansluta till mannen och hunden. Härliga söndagsmorgon! :)

 

Switch to our desktop site