Jul och nyår 2015

Bott på hotell med Jonas, Sigrid och Mumma. Träffat fina Fatima med familj. Badat på Arenabadet i Skövde. Pratat med Vera på telefon. Haft en mysig jul med föräldrar och syskon. Slagit sönder en glashylla i småbitar under snyltjakt på julgodis i kylskåpet en sen kväll. Slappat i mysbyxor, fleecetröja och rufsigt hår under sena julkvällar. Mediterat med mindfulness-målarbok i sköna fåtöljen i gillestugan. Har valt att inte sminka mig under ledigheten men har varit noga med att smörja mitt torra vinteransikte. Har hittat tillbaka till bloggen och sprutat ur mig inlägg så mannen trott att jag ska gå i väggen. Firat en skön nyår med nyfunna fina vänner och deras barn. Surat över att vi måste ha lånebil eftersom vår nya bil sitter fast i hamnen i Halmstad efter stormen i november. Har tagit tag i vårt sparande under 2016. Planerat inför året 2016 för både kost, motion och aktiviteter. Haft fantastiskt ont i höft och rygg under nyåret. Gått fler promenader med Mumma. Har återfått energin som saknats under hösten. Har valt att inte träna någonting alls och har struntat i att planera min mat. Vägt mig och gjort viktrekord för året sista dagen på året, yay! Lekt en massa med Sigrid och njutit mycket av det. Ätit för mycket socker och fått min sedvanliga sockerångest på kvällarna. Funderat över livet och tänkt mycket på min bortgångna farmor. Glott mycket på tv och gillat det. Pratat viktiga samtal med min man och pussat mycket på honom.  Kramat min lurviga hund. Tagit bra beslut.

Ja, men så. En hel del positivt och en del neråt. Livet i sin bana helt enkelt. Jul och nyår 2015 har blivit precis det jag önskat, ett välbehövligt break och en chans att återhämta mig och ladda med ny energi. Energin har kommit tillbaka och jag har fått möjlighet att tänka klart igen för att kunna göra bra och långsiktiga val som kommer göra det lättare för mig att må bättre under de kommande månaderna. Skönt.

Nu är det dags att sova, årets första arbetsdag i morgon. Ser på mailen att det finns mycket nyutveckling att testa. Kul! Är taggad för jobbet.

Over and out! :)

En årslista 2015-2016

Jag hittade en rolig årskrönika inne hos Mintekopp som jag helt enkelt snodde! Tack frö inspirationen Agneta!

Vilka länder besökte du?

Vi höll oss inom Sveriges gränser under hela året. Det är något jag ångrar, jag saknar att resa!

Är det något du saknade 2015 som du vill ha 2016?

Just resor är ju något jag verkligen saknat! Återhämtning är också något jag saknat, det är något jag ska vara noggrannare med under 2016. Att göra roliga saker som skapar fladder i magen och bubbel i bröstet ska jag göra mer av under 2016, jag ska gå på fler konserter för det gör mig lycklig.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas?

Oj, svår fråga… 2 februari blir det förmodligen för det var då min 15 månader långa föräldraledighet tog slut. Lite sorgligt men främst skönt faktiskt. Jag var trött på det och ville börja jobba igen, jag blev mätt på att vara hemma-mamma.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Att jag fick byta tjänst till den tjänst jag har just nu, att gå från supportspecialist till produktutveckling inom R&D har verkligen varit ett steg i rätt riktning i min karriär!

Vad spenderade du mest pengar på?

Kläder och smycken helt klart, garderoben var tom efter graviditet och föräldraledighet.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?

Ledsnare tror jag, det var mycket förändring under året som jag stundtals hade svårt att hantera. Det hände också mycket privat i mina relationer som gjorde mig ledsen ibland och över lag så låg jag på lägre energinivå än jag normalt brukar göra.

Vad önskar du att du gjort mer?

Vet inte riktigt, det är en svår fråga. Jag önskar tror jag önskar att jag varit mer lycklig och  att jag kunnat njuta mer av året som gått, mest för att vissa saker drog min energi under hösten som gick och gjorde att jag till slut gick på knäna i slutet på året.

Blev du kär i år?

Ja, i mitt nya jobb och mina nya kollegor.

Den bästa tv-serien?

Säger som Agneta, Orange is the new black.

Bästa böckerna du läste i år?

Åh, har inte läst några böcker! Skärpning på det också, måste börja läsa mer! Jag gillar ju egentligen det, jättemycket!

Den maträtt du åt oftast 2015?

Ja, vad kan det vara. Måste fråga mannen här bredvid som spontant svarar chili corn carne!

Något du önskade dig och fick?

En ny tjänst på jobbet och en egen bil :)

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Åt Jonas & Sigrids hembakade tårta och åt middag på restaurang med Sigrid & Jonas!

Högsta önskan just nu?

Att jag ska hitta min kreativa lust igen så att jag kan börja skapa roliga aktiviteter i mitt liv. Jag vill leva mer än jag gjort under året som gått!

Vad fick dig att må bra?

Sigrid, det lilla må-bra-pillret.

Vem saknade du?

Min farmor som gick bort i somras, jag önskar jag kunnat haft henne som mentor nu i vuxen ålder för hon var en stark och klok kvinna!

Vad är du mest stolt över?

Det finns mycket saker att vara stolt över under 2015!

Att jag klarade av utbildningen till hundmassör, att jag fick en ny tjänst och att jag klarade av alla utmaningar i form av nya kunskapsområden på jobbet. Att jag och Jonas klarade att ro runt en ny tillvaro med barn på dagis och mindre ledig tid där vi verkligen var ett välsmort team som bara rullade utan några större gnissel!

Men mest av allt är jag nog ändå över min mentala resa med Mammafitness, från att verkligen inte se mig som en fysisk person till att stå i mitt träningsrum med en skivstång med 30 kg på axlarna genomförandes knäböj är fantastiskt! Jag har verkligen varit målmedveten i min vilja att komma i bättre form genom att äta fräsch och god mat som gjort att jag tappat vikt och träning som gjort att min kropp format om sig till att bli mer slank och vältränad. Det är det jag är mest stolt över!

 

Finns ni kvar?

Nu är jag tillbaka. Åtminstone för en stund, det finns risk att det blir tyst igen, för jag har inte tagit något beslut om att varken ta upp eller lägga ned bloggandet. Just nu har jag en paus och så får det var tills vidare, kanske kommer jag igen med ny energi framöver eller så förblir det sporadiska inlägg.

Det är slutet på året och julen är över för i år vilket får mig att vända mig inåt och summera året som gått. 2015 har verkligen varit ett intensivt och väldigt utvecklande år för mig, både på privat såväl som på jobbet.  Det ordet som mest beskriver året som går är nog förändring i alla dess former. Med förändring kommer nästan alltid någon slags trötthet, frustration och tvivel och det har inte varit någon skillnad för mig vilket verkligen synts och märkts tydligt, speciellt nu i slutet på året.

Det började i januari med att jag tog mitt diplom till hundmassör på Redog i Västerås och det var onekligen en jätteutmaning eftersom jag aldrig tidigare rört mig inom muskellära, anatomi och veterinärkunskap på hund tidigare. Jag blev otroligt glad och lättad när det visade sig att jag blivit godkänd och jag tog stolt emot diplomet innan jag satte mig på tåget tillbaka hem mot Borås igen. Helgen tog vid och sedan så var föräldraledigheten över och jag började jobba igen på måndagen.

På jobbet fick jag en ny tjänst som verkligen varit utmanande och utvecklande för mig, något jag verkligen längtat efter så det var jätteskoj! Samtidigt som jag lagt massor av energi och tanke på jobbet under året så har jag även kastat mig på utmaningen att driva ett eget företag och det gjorde jag från mars tom augusti då jag insåg mina begränsningar i att för att orka med heltidsjobb, barn, hund, man och träning så fick företaget stryka på foten. Men även det var ju såklart en erfarenhet som jag aldrig skulle vilja varit utan och vem vet vad som händer i framtiden? Kanske provar jag igen längre fram när det passar bättre i livet.

Privat har nog den största förändringen varit att vi tog beslutet att slå oss ut ur skaffa-barn-karusellen och att det därmed gav mig knuffen att ta tag i min hälsa. Min väg har varit att ta hjälp av Mammafitness som är mammatränaren Olga Rönnbergs företag. Jag började i mitten på maj och håller fortfarande på nu i slutet på detta år. Fram till idag har jag tränat en faslig massa styrketräningspass, ätit otaliga MF-luncher och middagar och blivit omprogrammerad i hjärnan av alla tankar på hur jag vill leva mitt liv. 6,5 kilo senare och på väg mot en ny kropp och själ så känns det bättre än någonsin! Det har kostat en hel del pengar, vilja och styrka men det har helt klart varit värt det!  Mitt mål har hela tiden varit att jag ska kunna springa lopp tillsammans med mina vänner och nu är jag närmare det än någonsin.

Apropå skaffa-barn-karusellen som mitt senaste inlägg handlade om så har såklart de tankarna fortsatt att snurra efter att inlägget på denna sida kallnat. De tankarna har gått upp och ned och det har varit mycket fram och tillbaka. Just nu har jag dock hamnat i läget att jag börjar hitta fler och fler fördelar med att ”bara” ha ett barn och jag tänker mer och mer att jag nog faktiskt känner mig nöjd med vårt beslut. Det är smidigt och skönt med Sigrid och mina tankar rör sig i regionerna om att vi kanske inte måste utsätta oss för arbetet att skaffa ett barn till om vi inte verkligen känner för det. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att det som styr mina tankar om ett barn till egentligen inte har så mycket med mig att göra utan mer vad andra tänker om oss, som så många gånger förr i mitt liv. Det är den svenska normen som sitter så djupt rotad i mig och det är synd att det ska få vara så.

Som om ovan grejer inte räcker så har vårt privatliv förändrats genom att vi båda gick från våra föräldraledigheter, jag i februari och Jonas i augusti, till att skola in vår dotter på förskolan och Mumma hos en ny dagmatte. Förskolan har varit odelat positiv för Sigrid som utvecklats något otrolig både fysiskt och psykiskt under de få månader som hon gått där. För både mig och Jonas har jobbet tagit fart igen och det tog inte lång tid innan det så kända ekorrhjulet även vår vardag.

Hösten som gick blev en av de tyngre jag varit med om på många år och det kuliminerade i början på december med otrolig trötthet och glömska. Jag har ätit johannesört mot min årliga vinterdepression och det har varit fantastiskt bra eftersom jag sluppit min för årstiden sedvanliga ångest. Att genomleva hösten och vintern utan att ha ett fladder i bröstet och oroliga tankar som studsar runt i hjärnan har varit oerhört skönt, jag visste faktiskt inte att man kunde må så bra trots att det är mörkt och stjärnorna kallar på extensiella tankar. Föregående mening motsäger ju det som detta stycke startade med och faktum är att trots att ångesten inte kom till mig så har jag varit så oerhört trött. Så trött att jag inte orkat med ordentligt, jag fick till slut inte fått ordning på hemmalivet så tvätten har inte alltid blivit tvättad som den ska och över lag så har energinivån legat alldeles för lågt. Det kulminerade strax innan jul och man kan säga att jag kröp över tröskeln till julledigheten. Den ledigheten kom i rättan tid kan man säga.

Nu har jag rest mig på knä, torkat mig runt munnen och samlat tankarna inför 2016. Det är alltid skoj att sätta upp lite planer för 2016 för att kunna gå tillbaka i slutet på året för att se vad som blivit och vad som inte blev. Om vad som blev som inte var tänkt. Typ.

Nog svamlat. Vad tror jag om 2016?

  • Jag tror att vi i vår familj kommer resa till Kanarieöarna i november för att samla kraft under de mörkaste månaderna.
  • Jag tror jag kommer fortsätta med mammafitness fram till sommaren
  • Jag tror att jag kommer fortsätta välja det jag äter och jag tror jag kommer fortsätta välja att styrketräna.
  • Jag tror jag kommer börja löpträna och att jag kommer försöka bli en mer fysisk person
  • Jag tror jag kommer springa ett löplopp under året som går
  • Jag tror jag kommer fortsätta utvecklas i min roll på jobbet och även få utbilda mig inom ett specialområde
  • Jag tror att vår familj kommer åka till Astrid Lindgrens värld igen och att jag verkligen ser fram emot det
  • Jag tror jag kommer gå på Iron Maiden-konserten på Ullevi tillsammans med Sofia
  • Jag tror jag kommer försöka lära Sigrid att älska hästar genom frekventa besök i stallet
  • Jag tror att jag försöker fortsätta hitta balansen i livet och må mitt bästa jag så långt jag kan
  • Jag tror jag kommer odla grönsaker i mina odlingslådor
  • Jag tror vi äntligen kommer renovera vår arbetsrum i källaren, kanske även hallen i källaren och kanske, kanske, kanske badrummet i källaren (hoppas!!)
  • Jag tror att jag kommer måla ytterdörren vit i brist på pengar att byta den
  • Jag tror jag kommer ta bättre kontroll på min ekonomi och spara mer pengar
  • Jag tror jag kommer uppskatta min hund mer än jag gjort på länge
  • Jag tror jag kommer fotografera mer än jag gjorde under 2015
  • Jag tror jag kommer ta upp bloggandet på något sätt igen
  • Jag tror jag kommer köpa mig en symaskin för att se vad det kan ge mig
  • Jag tror jag kommer börja klippa min hund själv igen
  • Jag tror jag kommer spendera mindre tid sittande och glo på min telefon

Ja, men typ så. Och en massa annat. Över lag så hoppas jag att det blir ett år med mindre förändring än 2015. Jag behöver tid för hitta ratten till mitt liv igen och få ordning på styrningen för att kunna få balansen igen. Det är dags att springa lite lugnare nu när jag fått hjulet i rullning igen. Jag tror att 2016 kommer bli mitt år!

 

Att låta hjärnan förstå och sörja

Den senaste tiden så har jag verkligen gått långt in i mitt hjärta och min hjärna för att hitta svar på varför jag hela tiden hamnar i en sån kampvilja. Varför kan jag inte bara vara nöjd? Vad vill jag med mitt liv? är frågor jag ställt mig.

Grunden till mina grubbel handlar om vårt val att inte skaffa ett syskon till Sigrid. Det beslutet togs ju för flera månader sedan och i utomstående ögon så framstod det säkert som ett rakt och självklart beslut som vi tog utan större besvär. Så har det tyvärr inte varit utan jag har vacklat rejält i frågan, mycket baserat på dagsform, och jag har verkligen tvivlat på om jag tagit rätt beslut. Samvetsfrågor om att inte ge Sigrid något syskon kommer ge henne ett sämre liv och tankar på att aldrig mer få uppleva det underbara Sigrid gett oss är tankar som kommit och gått.

I helgen så tog jag hjälp av min kloke man och med hans hjälp så kom några av svaren som jag tror är grunden till mina svårigheter. Jag tror att en stor del i min svårighet att släppa frågan om barn två beror på att jag är så van att kämpa för att få barn. Det är en så grundläggande del av mitt vuxna jag att det sker helt oreflekterat. Jag har en överkänslighet att känna av min kropps tecken och utan att jag vet om det så snuddar tankarna ofta vid om det eventuellt skulle kunna vara en passande tid i månaden att… Hela mitt tanke-jag är inställd på reproduktion och det är sällan tankarna möter mig på en medveten och reflekterande nivå.

En tanke som jag ofta snuddar vid är att jag förvägrar Sigrid lyckan i att bli storasyster, det gör mig så himla osäker! I de stunderna så vänder jag mina ögon mot de kollegor, familjemedlemmar, vänner och bekanta som precis som vi är enbarnsfamiljer och som verkar vara lyckliga trots det! Deras ungar verkar inte alls vara besvikna över det faktum att de är ensambarn utan de är glada och fina barn som mår bra! Det verkar faktiskt som att man kan vara en familj med pappa, mamma och ett barn utan att för den sakens skull sakna någon!

För det är ett faktum, varken jag eller min man saknar egentligen det där syskonet som jag så hårt verkar kämpa för. Vi är egentligen så evinnerligt lyckliga att få vara den lilla familj vi är att vi känner att vi inte behöver något mer! Vi är tacksamma, lyckliga, glada och harmoniska över hur lätt vi haft det med Sigrid och hur glada vi är över att vi tagit oss de två första åren med så pass lite sömnbrist det ändå blivit. Vem vet om vi skulle bli lyckligare av att skaffa ett barn till? Därmed inte sagt att vi skulle bli ledsna över ett oplanerat syskon men det är ju en helt annan historia.

Det finns inget tomrum att fylla utan den kamp som pågår i mig just nu är enbart en kamp mot min egen kropp. Jag vill inte låta kroppen vinna kampen över min vilja utan jag vill bevisa att jag minsann visst kan bestämma och planera barn precis som många andra kan med sina kroppar. Sanningen är att jag kan inte det. Jag har inte haft en enda naturlig cykel sedan Sigrid föddes och det är snart 2 år sedan nu. Det är inte normalt för en kvinna men jag måste acceptera att det är en del av mig och att det måste få vara så.

De senaste månaderna har jag ätit munkpeppar för att stimulera ägglossning och smort mig med naturligt progesteron för att hjälpa kroppen att hitta sina normala hormonnivåer. Vissa tecken på ägglossning har det gett men i det stora hela har det inte blivit någon förändring. Jag tror att för att jag ska bli frisk från mina tankar så måste jag rent fysiskt sluta med såna här åtgärder för om vi inte ska ha några fler barn så behöver jag ju inte heller ha någon cykel utan kan njuta av att slippa det kvinnliga böket varenda månad.

Man skulle kunna tro att det är enkelt och skönt att slippa skaffa barn när man haft svårt för det men lika jobbigt som det var att ta sig in i det här hamsterhjulet och få det att rulla, lika svårt verkar det vara att ta sig ur det och få det att stanna. Att gräva i sitt inre och se sanningen i vitögat verkar vara det enda sättet även om det är tungt att inse att man måste tvinga mig in i en ny fas i livet. Det är ett liv som faktiskt inte blev precis som jag tänkte mig men som ändå blev så fantastiskt mycket bättre! Vi blev inte en tvåbarnsfamilj som ”alla andra” men vi fick Sigrid som är en alldeles underbar unge och vi njuter varje dag av att spendera tid tillsammans i vår lilla familj! Nu måste jag bara ge min hjärna tid att förstå vilket riktning livet tagit och ge den tid att sörja det som aldrig blev. Det är svårare än man skulle kunna tro! Det som krävs är tid och tålamod, det sistnämnda tränar jag mycket på! 😉

Att verkligen ha gjort förändring i livet

Den 22:e april så skrev jag ett inlägg om att vi i början på månaden tagit beslutet om inte längre fortsätta att genom hormonbehandling för att försöka få ett syskon till Sigrid. Det beslutet frigjorde så mycket energi, möjligheter och vilja som har omsatts i handlingar. Många av mina önskningar har fallit in eller är på god väg och det känns väldigt skönt. Jag har väntat på det i så många år.

En stor sak jag gjort är att jag tagit tag i min kropps välmående och det har varit ett löfte till mig själv sedan innan vi fick Sigrid men jag har inte känt motivationen att ta tag i det eftersom jag tänkt att jag skulle förstöra min kropp med ytterligare en graviditet. Nu finns ingen graviditet med i min planering och därför har motivationen växt sig starkare. Det är helt enkelt min tur nu! För att få ordning på kropp och själ så bestämde jag mig för ett tag sedan för att hoppa på Olga Rönnbergs mammafitness-tjänst via nätet. Olga Rönnberg är specialiserad på att träna upp mammakroppen efter graviditet och det är precis det jag behöver. Jag har tränat med mammafitness sedan den 13 maj och hittills så ser resultaten ut så här:

-1,2 kg

+1,3 cm i midjemått

-0,8 cm runt stussen

0 cm runt låren

-0.4 cm runt överarmarna

Bilderna ser ut så här:


Som ni ser så tar det tid och det går långsamt framåt, det är precis så jag vill ha det! Jag äter gott och nyttigt och jag tränar grundstyrka 4 gånger i veckan. Min grundtanke är att det ska få ta lång tid att göra denna förändring vilket det måste för att det ska bli permanent. Det är lätt att göra kortare insatser med storartade resultat men det svåra är att hålla i en vana och göra den till min vardag. Jag vill inte ha svag kropp, plufsig mage och ständigt rörig mage utan jag vill känna mig frisk, stark och vacker!

Det bästa är att min familj kan äta samma luncher och middagar som jag gör och det får jag tacka deras icke-kräsenhet för, Sigrid smaskar i sig både crème fraiche, broccoli och kyckling utan några problem! För övrigt får jag bra stöd och pepping av min man som verkligen pushar mig att träna när det känns trögt och sen får jag ju coaching från mammafitness i hur jag ska tänka kring mitt ätande som att inte äta fel saker av artighet och hur jag ska tänka när jag är på middag hos vänner eller på stan. Jag provar mig fram och jag tillåter mig själv att göra misstag! Just nu är min största utmaning att våga äta mat som jag mår bra av och inte tacka ja till mat jag inte vill äta av ren artighet. Det är svårt att bryta det sociala spelet man förväntas ingå i där man förolämpar om man tackar nej till det som bjuds. Jag har fortfarande väldigt svårt för att vara oartig och jobbar hårt på att våga tacka nej trots att det tar emot i magen, det är en utmaning vid varje social sammankomst men jag måste våga göra det för att äta som jag mår bra av! Jag försöker också bemöta frågorna om att ”unna mig” med så neutral energi det går även om just den frågan provocerar mig, mest så provocerar den mig för att unna sig är så hårt sammankopplat med att äta mat gjord av socker och vetemjöl. Det är ingen som tycker att jag unnar mig när jag äter god mat av rena råvaror eller god frukt som jag njuter av. Eller när jag köpt nya blommor som jag planterar i mina krukor eller myser i gillestugan med en brasa i kaminen. Att unna sig borde inte vara så hårt förknippat med att äta skräp, det provocerar mig! Nog om det.

Andra saker jag gjort för mig själv är att gå till en osteopat med min klickande höft och det visade sig att jag är sned i hela höftpartiet. Jag har en dragning från höger höft mot vänster ryggslut och därmed så blir jag hela tiden sned i bäckenet. Jag har gått på totalt 5 behandlingar än så länge och som det ser ut just nu så kommer jag behöva fortsätta ett tag till för att bli rak igen. Det känns ändå som en väl värd investering för min kropp mår ju inte bra av att gå med sneda drag som den måste kompensera muskulärt för!

Den största förändringen jag gjort är ändå att jag satsar på mig själv nu vilket kan låta konstigt med ett litet barn och dåligt med tid men det är just barn som fått mig att prioritera rätt tror jag. Jag har börjat att göra val och att styra mitt liv och jag väljer sällan tv:n framför träning vilket är ett val jag känner mig nöjd med! Jag väljer bort bloggen trots att jag egentligen älskar att blogga men tiden finns helt enkelt inte. Det finns saker som är viktigare i mitt liv just nu och jag kan inte pressa in alla saker utan att må dåligt. Att prioritera är också en sak jag väljer, jag väljer att prioritera ordentligt så att jag inte ska må dåligt och känna mig stressad. Efter att under många år i mitt gångna liv har levt med ett mer än fullbokat schema och tankar som ständigt snurrat i huvudet så är jag numera överkänslig för att överboka mig. Jag blir lätt stressad och känslig över att ha för mycket bokade aktiviteter och speciellt saker jag egentligen inte helhjärtat vill göra. Numera måste mitt liv innehålla valfrihet och möjlighet att vara flexibel för annars mår jag inte bra! Om jag inte mår bra då kommer min familj definitivt inte  må bra så det är en försäkran för hela vår familj.

Att starta ett eget företag är en dröm jag burit med mig länge och den är närmare än någonsin. Jag jobbar regelbundet med att sätta mitt företagsnamn på marknaden och att röra mig i rätt kretsar för att attrahera rätt sorters kunder och just nu så har jag en liten återkommande kundkrets. Jag har ännu inte startat upp någon enskild firma utan fakturerar genom coolcompany.se just nu men mitt mål är att jag ska ha så pass mycket kunskap att jag ska kunna starta upp min lilla firma under augusti månad.

Det finns mycket skoj som händer i vårt liv just nu och som ni säkert förstått genom detta inlägg så kommer mer hända i och med att mer energi återvänder till mig. Det är härligt att känna sig starkare  efter en lång period av energikrävande aktiviteter som legat som en tung blöt filt över andra möjligheter och ni kommer med all säkerhet få läsa mer om de förändringar som händer hos oss! Jag kommer hålla er uppdaterade!

Ansvaret om känslorna

En tanke som legat och grott hos mig en längre tid är var mitt och ditt ansvar finns. Oftare och oftare har jag tänkt på var ansvaret för känslorna ligger, både för mina och för dina. Det är så himla lätt att jag tar på mig ansvaret för dina känslor för jag vill såklart inte att du ska bli ledsen på grund av mig. Jag vill ju att du som ingår i mitt liv och mitt nätverk ska vara glad och nöjd över att umgås med mig!

Men då kommer vi till den där ansvarsfördelningen igen. Var ligger ansvaret för dina känslor? Ansvaret hos mig finns i att med illvilja medvetet och uppsåtligen aldrig försöka såra, trycka ned, förringa eller trampa på din person eller på dina åsikter. Jag har rätt att vara ärlig, rak och att komma motargument (både lugna och starkare) men jag har aldrig rätt att medvetet försöka förringa eller sätta mig på din person. Det är en viktig del av mitt ansvar!

Men om du tolkar mina tankar och mitt beteende till det negativa känslor trots mina goda intentioner så tar mitt ansvar slut där. Jag kan inte ta ansvar för dina tolkningar och hur du tror och uppfattar mig, jag kan bara ta ansvar för hur jag beter och uttrycker mig mot andra människor. På samma sätt måste jag ta ansvar för hur jag själv tolkar, tror och uppfattar andra människor och för att inte ständigt gå runt och må dåligt så måste jag lita på att de allra flesta människor vill mig väl. De människor som får djupast tillgång till mitt liv och mina innersta tankar är människor som ingått i mitt liv en längre tid och som därmed bevisat sin välvilja och sin goda vilja. Att bli min riktiga vän tar en stund men har man väl blivit det så finns du där så länge du själv har lust och vill mig väl.

Djupa tankar en fredag på semestern! Nu väntar sängen och en god natts sömn innan vi ska bygga vidare på Sigrid lekstuga i morgon. Snart kommer det också fina kort på kusinerna som fick träffas och leka hemma hos Mirella!

En period när jag känner mig levande

Känslan av att vara riktigt levande kom över mig när jag satt på jobbet idag, att jag lever hela tiden och att jag njuter mycket av mitt liv. Det är full fart på jobbet där jag träffar trevliga människor, lär mig massor av nya saker och får leva ut mina projektledardrömmar samtidigt som det är fullt ös så fort jag kliver innanför dörren hemma efter en lång arbetsdag. Mixen av det liv jag lever just nu är perfekt, jag får möjlighet att komma hemifrån och hinna längta efter och uppskatta det jag har där hemma samtidigt som en 1 ½ åring är ett skönt direkt distraktionsmoment för att släppa ett stillasittande jobb med många kluriga beslut som måste fattas. Det som är den röda tråden i hur jag lever just nu är att jag är en del av många olika kontexter och miljöer vilket jag tror är bra och viktigt för alla människor. Det är inte bra att fastna i och förlita sig till bara en roll utan det är tvärtom berikande och stimulerande att utvecklas i många sammanhang. Jag är ju en tjej med många järn i elden så jag har många olika roller där jag får spelrum som, fru, matte, mamma, projektledare, testare, vän, dotter, hundmassör, kost- och träningsintresserad, bloggare och svärdotter, bland många andra roller. Alla dessa olika roller som är så olika till sin art ger mig viktiga nycklar till att fortsätta lära mig saker och att våga utvecklas. Senast idag så läste jag korta anteckningar på min telefon från en föreläsning vi hade med Kjell Enhager på en konferens med jobbet för många år sedan och där stod det:

  • Vald sanning- vilken sanning väljer du?
  • Hård i fejjan-lös i magen?
  • Jag vet att det inte går, men om det gjorde det, hur skulle du gjort då?
  • Business- my, your och Gods
    • My – Det jag kan påverka
    • Your – Indirekt påverkan
    • Gods- Moder natur, opåverkad
  • Släpp Gods business, påverka din egen business!
  • Tala om vad du vill ha, inte vad du inte vill ha
  • Inga plus och minus, istället saker man kan och inte kan. Att inte kunna är en möjlighet att lära sig.

Detta är lösryckta segment ur en 2-3 timmar lång föreläsning men den sista meningen är något jag hela tiden jobbar med: Inga plus och minus, istället saker man kan och inte kan. Att inte kunna är en möjlighet att lära sig! 

Jag har många saker att jobba med men att balansera plus och minus till en lagom grötig mellanmjölk är något jag jobbar med hela tiden. Bakgrunden till det är att jag i grunden har varit väldigt rädd för att göra fel och att jag av samma anledning varit tvungen att jobba mycket med att våga göra det utan att känna mig som en dålig människa för det. Nu för tiden är jag ganska okej med att bjuda på mig själv och att visa mitt äkta & faktiska jag vilket jag tror är skönt både för mina medmänniskor såväl som för mig själv. Det är något jag måste jobba hela tiden på och som jag ständigt sätter upp nya mål för! Jag har många saker att utvecklas inom och nån gång i framtiden hoppas jag på att exempelvis ta sånglektioner (eftersom jag lärt mig och vet så väl att jag sjunger falskt och fult) eller gå en danskurs (eftersom jag är begränsad i så väl koordination som taktkänsla, jag har aldrig fått utveckla det!).

Oj, det blev långt och filosofiskt! Jag hade visst en massa tankar och ord som behövde komma ut ser jag! Sedan jag skrev sist så har jag verkligen vridit och vänt på hur jag ska kunna få till stunder att blogga för jag saknar verkligen att själv kunna gå och läsa mina egna inlägg på bloggen. Jag är inte färdig med den tanken riktigt ännu men jag hoppas verkligen att jag ska komma på något bra sätt att få in det i livet som just nu är rätt så intensivt!

I helgen var det ju midsommar och den firade vi som vanligt hos Anders ute i skogen bland partytält, lekande barn, blomkransar och en faslig massa knott. Maten var god och vi hann med att se midsommarstången resas innan det började spöregna så att vi fick skynda oss till bilen för att åka tillbaka till det skyddande partytältet. Sigrid hittade en ny vän i vår granne Vilma och mitt hjärta brast nästan när hon gick fram till Vilma, stack fram sin lilla hand mot hennes och sa ”hej” med sin ljusa fina barnröst. Efter att Vilma tagit Sigrids hand så hade hon en trogen följeslagare under kvällen som gick. Stunder som de när Sigrid och Vilma lekte så klarade jag nästan inte av alla känslostormar som det skapade i mig, jag satt för mig själv med gråten krypandes i hals och ögon över lyckan vi får uppleva tillsammans med Sigrid.

Jag hoppas verkligen att känslan av att leva på riktigt får fortsätta leva hos mig även under hösten då vi båda går tillbaka för att jobba och då Sigrid ska börja förskolan. Vi har redan varit på besök där och jag känner en av pedagogerna så vi har en jättebra känsla i magen. Det är faktiskt den förskola som min man gick på en gång får många, många år sedan då den var helt ny vilket gör att cirkeln sluts på något lustigt vänster :).

Apropå hösten så gör min man sin näst sista vecka som föräldraledig denna veckan eftersom jag går på semester nästa fredag och sen är det bara en vecka innan det är inskolning för vår pigga lilla Blondie. Det känns helt rätt att vara hemma så länge som vi varit och nu känner vi oss mogna för att släppa vår juvel till förskolan där hon kommer träffa andra barn och utvecklas på ett sätt som vi inte kan ge henne!

Nu har tiden som vanligt sprungit iväg när jag bloggar och det är med råge dags att packa ihop för att möta en ny arbetsdag i morgon! Jag hoppas jag får möjlighet att blogga snart igen!