Ett nytt liv en ny tid!

Sigrid vid den här tiden förra året, en knubbig liten goding!

Mitt liv har förändrats mycket sedan vi tog beslutet för några månaders sedan om att sluta försöka få barn. Livet har förändrats på många plan och ett av dem syns här. Det som syns är frånvaron av inlägg och någonstans så är det ett aktivt val. Småbarnsförälder som jag är så måste jag göra aktiva val och ett av mina aktiva val är att prioritera mitt barn, min man, min kost och min träning. Den tid som blir över vill jag gärna vara aktiv och röra på mig och då överensstämmer inte det med att blogga tyvärr.

Just nu gråter jag faktiskt, mest av glädje över prinsen och vår nya prinsessas bröllop, men även över Magnus Härenstam och Lisa Holms bortgång. Det är en helg med många känslor och jag känner mig lite nedstämd och berörd av helgens händelser. Det är otrolig glädje som bryts av stor sorg och ilska över hur orättvist det är att en ung flickas liv släcks på grund av andra människors grymhet. Hemskt och otroligt svårt att förstå!

Det är så mycket som händer just nu, både i mitt liv och i vår familjs gemensamma liv, så jag borde egentligen blogga regelbundet för att komma ihåg allt som händer i vårt liv. Sigrid utvecklas så otroligt just nu och det är så fantastiskt att få hänga med henne! Det är givetvis krävande också och just nu är vi inne i det typiska småbarnslivet som präglas av kladdiga middagar, mycket olika viljor och långsamma trötta kvällar framför tv:n. Vårt liv är inte glamouröst just nu men det är väldigt livfullt och härligt!

Denna helg har vi inget bokat och hittills så har det varit väldigt angenämt med mycket solsken, bara ben och en hel del shopping. Jag styrde nosen mot Borås city idag för att köpa lite shorts och t-shirtar till Sigrid som har lite tunt på den fronten och givetvis så gick det lite över styr så nu har hon gott om både t-shirtar, tunikor och byxor samt shorts. Även jag utökade min garderob och nu i kväll har jag även beställt en del kläder via Ellos. Det är skönt att ha lön igen och att få köpa nya kläder efter år av väntan på graviditeter och att hitta formen efter amning av liten bebis.

Apropå form så jobbar jag ju hårt på att hitta formen genom Mamma Fitness PT-Online. Generellt sett så går det väldigt bra och jag blir hela tiden starkare i kroppen av min varannandags coreträning samt att äta god och nyttig mat. I veckan gick jag även till en osteopat för att kolla upp mitt knäppande i ena höften och då visade sig mitt bäcken vara snett så nu gör jag även övningar för att stärka upp mina hållningsmuskler och avlasta de musklerna som inte ska hålla kroppen statiskt. Formen i kroppen har ännu inte ändrat sig så mycket men eftersom detta är ett långsiktigt projekt som ska bli en del av mitt nya liv så känner jag mig lugn i att det kommer!

Nu går klockan strax över midnatt och de kungliga börjar att runda av på slottet i Stockholm så det kanske börjar bli dags för mig att göra detsamma! Jag hoppas jag får tid att skriva snart igen!

Til´ we hear again!

En aning känslomässig kväll

Jag är lite trött och fundersam över dagen som gått och det späddes precis ytterligare av att jag såg på Facebook att en gammal barndomsbekant förlorade sin fru/sambo i cancer idag. Jag misstänkte något när jag såg att de gifte sig nu i måndags och nu idag så lämnade hon jordelivet och lämnade 2 små barn efter sig. Så fruktansvärt! Jag tänker så mycket på min bekant och hur hans liv kommer att bli ensam med två små barn. Jag vill inte ens tänka tanken hur det skulle kännas att bli ensam med Sigrid, att min prins och livskamrat som är mitt stöd skulle lämna mig. Usch. Nu måste jag nog lämna det ämnet för att inte bli ännu mer känslomässig än vad jag redan är. Huva.

Idag har jag varit i Vårgårda hos duktiga hundfysioterapeuten Susanne Andersson på ProBonoK9 för att göra min praktik. Det blev en oerhört lärorik men intensiv dag, timmarna bara sprang iväg och rätt vad det var så var det dags att åka hem igen. Mumma var med för att få sin behandling och det visade sig att hon har rejält ont i ryggen och fick ultraljudsbehandling av Susanne. Nu ska hon gå på en och en halv veckas strikt koppelvila innan vi ska tillbaka till Susanne igen för ytterligare en behandling. Eftersom hon har en inflammation ända ned till tornutskotten så får jag inte massera henne. Fast hon får nog ändå ställa upp på en stunds massagevisning på onsdag när jag ska göra mitt prov i alla fall.

Mumma tar just nu väldigt mycket av mina tankekraft eftersom hon inte mår så bra. Nu har hon ju inte bara problem med sin allergi utan har även blivit inkontinent igen och sen har ju vi inflammationen i ryggen då. Det tydligaste att hon inte mår bra är att hon luktar illa ur munnen, hon fiser en hel del och hon kissar ned sig.  På tisdag så ska jag få träffa Jonna på Vettris och just nu är hon min ljuspunkt i mörkret (hoppas jag). Jag vill verkligen inte ta bort Mumma men ibland så slår mig tanken att det kanske kommer tidigare än jag önskar. Förhoppningsvis så är det bara en hemsk tanke och att hon snart piggar på sig igen, jag är ju väldigt snar att tänka oerhört negativt vad det gäller henne tyvärr! Jag hoppas vi kan höja kortisonet på henne och att jag får medicin mot inkontinensen så det slipper stressa mig så får vi jobba vidare med problemet i ryggen. Jag ska bättra mig helt klart, jag måste börja prioritera Mumma igen! :)


Det är sjukt att man väljer att skaffa hund, utifrån sett så måste det ju verka helt idiotiskt att man kan skaffa sig en liten valp som man under åren utvecklar en stark kärlek till (på gränsen till samma kärlek man känner till en människa/ett barn) och som man hela tiden vet att den individen ska gå bort inom en period av 10-15 år.

Det är helt idiotisk! MEN då glömmer man också bort allt det där som händer under åren med all glädje, aktivitet och social gemenskap som den där håriga lilla ulltussen ger från 8 veckor till den dag som tassarna slutar klappra mot parketten. Om jag tänker tillbaka till 2004 så ramlar jag tillbaka till en helt annan tid, en annan stad och en annan familj, Mumma har följt mig genom så många år, så många skepnader och mognadsstadier av mig själv och hon har också fysiskt flyttat med mig från Tidaholm till Borås och sedan vidare ytterligare 3 gånger inom Borås. I vår nuvarande familj är hon den som känt mig överlägset längst och hon är också den som varit mig mest tillgiven. Hon klagar aldrig utan är alltid pigg & glad över att minsta aktivitet, min fina lilla svarta!

Mycket tankar blir det. Jag sitter ensam framför tv:n och kikar på Skavlan eftersom mannen är på after work i Göteborg med sina vänner. Det är rätt så skönt att få sitta här tyst eftersom jag är så trött och även lite melankolisk. I morgon är en annan dag, idag är jag melankolisk och i morgon är jagförhoppningsvis pigg igen hoppas jag!

 

Jag mår inte så bra just nu

Det är faktiskt så. Det är sällan man läser om det i bloggar tycker jag, antingen så är det såna där vackra putsade liv där allt ständigt är helt & rent eller så är det ”ösa-ur-sig”-bloggar där det är kolmörkt och jobbigt. Men detta är faktiskt en helt vanlig blogg i ett helt vanligt liv och i det liv så är det just nu en aning nedåt.

Anledningarna är flera:

  • Jag har en lättare vinterdepression som gör det svårt för mig att ta mig för saker/ta beslut, det har tagit mig veckor att komma till beslut om att ringa veterinären om Mummas allergi och min sömn blir störd så att jag inte kan somna på natten.
  • Mummas allergi är inte bra och det oroar mig galet mycket. Hon luktar inte gott (luktar valp för er som är hundmänniskor), hon fiser en hel del men framförallt så tuggar/slickar hon sig ofta i ljumskarna när hon kommer åt. Jag blir oerhört stressad av slickljudet och blir nästan arg på henne när hon slickar sig.
  • Sigrid är förkyld och kräver mer än vanligt.
  •  Jag har massagepraktik/6 massagekunder/slutprov massage/2 utbildningsdagar på Redog, allt inom 8 dagar.
  • Som om allt det där inte räcker så börjar jag jobba den 2 februari och det skapar också en förväntan och spänning, det är inte på långa vägar samma företag som jag lämnade i oktober 2013 och det är ju förstås både spännande och lite skrämmande. Tankarna kommer och går: Vem kommer jag vara och passar jag in i gänget?

Ja, nu förstår ni säkert varför jag just nu inte är på topp. Många saker kommer ju att lösa sig inom en överskådlig framtid så det är ju ingen fara på taket egentligen utan det är mer att jag tydligt märker att jag är lite deppig genom att jag får svårt att ta beslut, jag vill gärna ”unna” mig att äta socker och jag orkar inte gå alla promenader jag borde med Mumma. Idag tex. så gick hon inte en enda promenad. Inte ok!

För att må lite bättre så har jag gjort några åtgärder, en av dem är att jag var och köpte mig en klockradio för att slippa ha mobilen i sovrummet. Igår natt när Sigrid vaknade så fick jag inte med mig mobilen in i gästrummet och då dröjde det faktiskt inte så länge innan jag började gäspa där i mörkret. Mobilen får ligga kvar i köket och ladda sig under natten. En annan sak jag gör är att ge mig själv en slurk D-vitamin när Sigrid får sina droppar och jag tar även vitamintillskott för att se till att jag inte går med vitamin- och mineralbrist.

Mumma har jag ju äntligen orkat ta tag i och vi har en tid på Vettris om en vecka så det kommer antagligen kännas mycket bättre så snart jag fått prata med Jonna om hur vi ska göra med Mumma. Jag ska även träffa Susanne på måndag för att gå genom Mummas kropp och lägga upp en rehabiliteringsplan för henne, även det känns otroligt skönt!

Det som jag inte kan styra över är hela massagepraktiken, provet och utbildningsdagarna men där kan jag istället styra över mina tankar. Jag är väldigt noggrann med att inte tänka katastroftankar om att allt kommer gå åt fanders utan väljer istället att ställa mig så neutral jag kan till det. Jag är ju såklart rejält nervös över mitt prov men väljer att lägga min energi på att plugga anatomi, muskler och deras funktion samt stretching övningar istället. Det är det enda jag kan göra just nu, klarar jag inte provet så gör jag inte. Jag kan inte styra det!

Samma är det ju med jobbet, jag får helt enkelt vänta och se! :)

Just idag känns det lite lättare: jag har pluggat en hel del i kväll, jag har ätit kladdkaka med glass och jag har träffat föräldragruppen. Det som inte känns bra är de uteblivna promenaderna idag, de måste jag tvinga mig till i morgon! Jag kommer må bättre av dem.

Det kommer bli bättre helt klart, det krävs bara en aning insats från mig och det kommer jag klara! Heja mig!

En summering av år 2014

Jag brukar ju alltid skriva en summering av året och så får det även bli i år. Det har varit ett väldigt intensivt och omtumlande år med mycket känslor, mycket trötthet och allt har helt enkelt fått mer färg och skarpare kanter.

Vi börjar med vad jag önskade inför 2014:

Vad hoppas jag på inför 2014?

  • Följa Sigrids utveckling (Japp, det kan man säga, det har verkligen varit en resa!)
  • Komma igång med träningen igen och bli stark (Tyvärr inte, har inga bra ursäkter heller. Tränade ett tag och sen rann det ut i sanden…)
  • Njuta av föräldraledigheten och lära känna nya människor via mammarollen (Ja, gud så jag har njutit och så många fantastiska föräldrar jag lärt känna)
  • Umgås mycket med Mumma och gå ny kurs i rallylydnad (Japp, vi både gick kurs och tävlade i rallylydnad och vi har verkligen umgåtts mycket!)

Jag började så noggrant beskriva vad vi gjort, månad för månad, men så vid juni kroknade jag efter att ha hållit på mer än 1 ½ timma. Det får helt enkelt bli någon annan form på det i år, kanske mer generellt så där.

Trädgården

  • 2 planteringslådor med jordgubbar och amerikanska jätteblåbär samt stenläggning runt
  • Gjort klart sista etappen av staketet på baksidan
  • Gjort en stenläggning till planeringsbänken och gräsklipparen på baksidan av garaget
  • Planterat växter i öarna på framsidan samt fyllt upp med det sista gruset i ena stenläggningen
  • Gjort en grund till, målat och ställt upp verktygsskjulet på kortsidan av garaget

Inne

  • Köpt inredning till gillestugan och gjort den mer och mer färdig
  • Rivit ur förrådet och målat väggarna & taket samt börjat bygga inredning

Familjen

  • Sigrid har vuxit från 2 månader till 14 månader och hunnit gå från att ligga på rygg till att nästan kunna stå helt fritt. Hon äter bra med sked och ”pratar” en hel massa.
  • Vi umgicks mycket med familj, vänner och föräldragruppen, att göra det har fått en helt annan innebörd sedan vi fick barn.

Privat för mig

  • Jag har kämpat med att utbilda mig till diplomerad hundmassör under året som gått och vid årets slut så har jag masserat totalt 103 av 120 timmar.

Vad önskar jag inför 2015?

  • Komma igång med styrketräningen igen och försöka att äta mindre socker och kolhydrater igen
  • Få lite snurr på min hundmassageverksamhet så att jag kan köra 1 dag i veckan som jag planerat
  • Få lära känna Sigrid ännu mer och få se henne lära sig gå och prata och allt annat som livet har att bjuda på med henne
  • Massera Mumma regelbundet och få hennes allergi stabil så att jag slipper oroa mig så mycket
  • Att gå regelbundna promenader trots att jag börjar jobba
  • Att inskolningen av Sigrid i höst ska gå bra
  • Att jag ska trivas på jobbet när jag kommer tillbaka och att jag snabbt ska komma in i min nya roll
  • Utveckla vår trädgård och plantera mera! :)

Mitt värde

Just nu så kämpar jag verkligen med mig själv. Jag har hamnat i en situation som jag ofta var i förr men som jag nu för tiden hanterar lite bättre än innan. För att förstå vad det kommer ur så behöver man veta att jag växte upp och fostrades i en tid då prestation hade ett högt värde, det var mycket rätt & fel samt bra & dålig under den tid jag växte upp och det har präglat mig extremt mycket. Jag var aldrig en tjej som var bäst, tvärtom så var jag en omotiverad medelmåtta i skolan men jag hade alltid känslan av att aldrig duga som jag var.

Just nu så sitter jag med sista plugget inför provet vi kommer ha på massageutbildningen på måndag. Min känsla är att jag inte kommer att klara provet för jag har inte hunnit eller orkat att lägga ned tillräckligt med tid för att förbereda mig. Mina första tankar är ju såklart att klanka ned på mig själv. ”Jag är en loser om jag inte klarar det! Tänk om de andra på kursen får reda på hur dålig jag är! Varför har jag inte förberett mig ordentligt?! Jag borde börjat plugga tidigare!!

Massor av liknande tankar har snurrat i mitt huvud, alla tänkta för att sparka på mig själv och trycka min självkänsla i skiten. Min hjärna säger att jag är en dålig människa om jag inte klarar provet och att då sjunker mitt värde. Återigen så sitter mitt värde i vad jag gör istället för att sitta i vem jag är.

Men som tur är så är detta något jag verkligen gått in för att träna under åren, jag har lagt timme efter timme på att tänka annorlunda och det har gått några tusenlappar i terapi för att komma fram till att en struken och en skrynklig 500-lapp har samma värde. Värdet hos en människa sitter inte i dess handlingar utan vi är värda att respekteras för de vi är, inte för det vi presterar.

Igår när jag berättade för min kloke man om hur mina tankar snurrade så sa han: ”Om jag var du så skulle jag tänka på hur mycket du egentligen hunnit med! Tänk, du har säkert lagt runt 100 timmar i tid för att massera de 77 hundar du hittills kommit upp i. Du har hittills lagt en vecka på att åka till Västerås för att utbilda dig och gå på kurs och du har lagt åtskilliga timmar på att plugga inför det kommande provet. Tänk allt du hunnit! Det är ju fantastiskt!

Jag är så oerhört tacksam för att jag får tillgång till denna kloka människas tankar! För visst är det så, det är ju fantastiskt att jag hunnit så mycket som jag gjort och hur skulle jag kunna kräva av mig själv att jag skulle orkat ännu mer? Jag har ju såklart gjort så gott jag kunnat i de lägen jag varit och de dagar jag inte pluggat så har jag förmodligen behövt vara ledig. Jag kanske skulle kunnat prioriterat annorlunda i vissa lägen men där och då så gjorde jag val utifrån vad jag visste då och det är inget jag får döma mig själv för nu.

Kanske missar jag provet på måndag? Ja, då är det så och det måste få vara okej! Mitt värde består och jag får göra provet på nytt längre fram när jag hunnit förbereda mig ordentligt. Det är inget att oroa sig över!

Tack livet för att jag haft möjlighet få denna insikt!

.

Idag gjorde jag det

Jag lämnade mobilen hemma när jag gick på fika hos en mammakompis. Och vet ni, det kändes befriande! Det ska helt klart hända fler gånger!

20140523-093918-34758532.jpg

En tankeställare värd att fundera mer på

Det är ingen hemlighet att jag gillar att glo på min telefon, tvärtom gör jag det alldeles för ofta och för mycket. Det är ett evigt kollande på både Facebook, Instagram, mailen och WordPress-appen (efter nya bloggkommentarer) och det är verkligen inte sunt. Idag så kom det ut en tänkvärd film på Facebook: http://sedet.nu/om-du-ar-lika-beroende-av-din-mobil-som-vi-ar-maste-du-se-detta/

Det är så mycket som är sant i den och det fick mig verkligen att fundera över varför det är så viktigt att se vad alla gör och även att dela med sig av sitt eget liv. Vad är det som i grunden är så viktigt med det att vi gör det hela tiden och försakar massor av andra saker? För mig så går det långt tillbaka i livet, tillbaka till min barndom. När jag tänker tillbaka på min barndom så är en av de dåliga sakerna jag minns när jag hade tråkigt. Jag minns det livet man levde då som stundtals långsamt och uttråkande, som när man sitter hemma hos farmor och lyssnar på när Moraklockan tickar, och det har jag egentligen aldrig känt sedan jag blev vuxen. Jag var dålig på att ha tråkigt och är det fortfarande och jag tror att det är en grundläggande anledning att jag okynnestittar på telefonen hela tiden. En annan anledning är givetvis bekräftelsebehov, att lägga upp en bild/status som man är stolt över och sedan se hur många likes och kommentarer man får är såklart spännande. På samma sätt så känner man ju sig ensam och bortglömd om man lägger ut något som ingen tycks se eller uppmärksamma.

Jag skulle gärna vilja trotsa känslan av rädsla för tristess och istället bara njuta av möjligheten att inte glo på en skärm. Jag är inte längre barn och jag kan själv bestämma vad/när jag vill göra saker och det innebär inte att jag alltid måste få tråkigt. En sak jag gjorde direkt var att ta bort Facebook-appen i telefonen, det har jag gjort många gånger förut men av någon outgrundlig anledning så ramlar den alltid tillbaka igen. Men nu är den alltså borta igen!

Helt plötsligt så drar Sigrid mig tillbaka till världen igen genom att ropa på mig genom babywatchern. Det är inte många stunder man är helt ledig med en liten bebis i huset och på något sätt så är det ändå skönt. Hon får mig att leva på riktigt! Funderingarna får fortsätta en annan dag. Tack och hej för idag.