Att inte vara så jävla jante

Det är säkert inte så normalt eller ens passande att lägga ut bilder på sig själv i underkläder på sin blogg men det skiter jag i. Jag vägrar vara jante i det här fallet.

Den hälsoresa jag gjort de senaste 8 månaderna förtjänar att visas upp, både i skrift men även i bild. Jag har inte skrivit så mycket om det här i bloggen och det har egentligen inte varit något direkt beslut kring det. Jag har inte haft så mycket att skriva om helt enkelt. Att jag inte haft så mycket att skriva har inte betytt att det inte hänt något, för det har det. Sakta, dag för dag, så har jag utvecklats inom såväl kost såsom träning och lärt mig massor om både mat och träning. Jag som historiskt sett aldrig sett mig själv som en träningsperson och som varit på gymmet lika många gånger som det går räkna fingrar på en hand kör numera både axelpress, biceps curls, marklyft och armhävningar regelbundet.

Det har sannerligen varit en resa och till en början var det oerhört kämpigt med både maten men framförallt träningen. Jag var frustrerad och arg över att allt var så krångligt och det gjorde ont i kroppen men snart började jag också se resultaten det gav i form av träningsvärk, ändrad kroppsform och ny hållning. Mitt stela och onda i ryggen försvann i samband med att jag började med Mammafitness och det är givetvis ingen tillfällighet…

Många gånger har jag varit arg på min PT över feedbacken jag fått och bara velat svara spydiga kommentarer tillbaka men istället valt att låta mailet ligga några dagar till jag fått smälta det. Det är svårt att vara arg på någon som man betalt för att säga sanningen till er, vars jobb det är att se till att jag hela tiden når nya resultat. Sen har jag nog hela tiden haft en mer långsiktig satsning än MF:s PT-coacher är vana vid vilket gjort att vi ibland krockat i ambitionsnivå. Ett av mina mål har varit att hitta en nivå med mat och träning som ska hålla under lång tid.

I nuläget så ser mina siffror ut så här:

-7,4 kg (64,4 kg–>57 kg)

-11 cm i midjan

-8,5 cm runt stussen

-8,5 cm runt låren

-1,5 cm runt armen

Min målvikt ligger på 56 kg och det säger egentligen ingenting om vad jag vill med min satsning, jag kommer förmodligen gå upp 1-2 kg när jag sätter ordentligt med muskler och det är givetvis precis i sin ordning! Många som vet om min satsning frågar när jag ska sluta äta min diet. Saken är ju att jag inte går på någon diet utan att jag provat fram ett nytt sätt att äta ska hålla framöver, kanske för alltid. Mitt mål är inte att banta ned mig och sedan gå tillbaka till att äta som jag gjorde innan utan mitt mål är att lära mig äta gott, sunt och hållbart och det tycker jag verkligen jag gjort! Numera så flyter måltiderna på utan några större problem och jag lägger min energi på planering av veckan som jag gör på lördagar, för övrigt så följer jag bara mitt förutbestämda schema med frukost, mellanmål, lunch och middag! Jag känner inte att jag missar något i matväg och jag känner inte särskilt stort behov av att unna mig onyttiga saker. Ibland bestämmer jag mig för att jag vill äta något utöver min planering och den mat jag vanligtvis äter och då är det mitt beslut, inte någonting jag ”syndar med”. Igår åt jag exempelvis spaghetti istället för kikärtspasta, ett beslut jag tog eftersom jag var sugen på spaghetti och köttfärsås (då fick jag dessutom reda på att det heter spaghetti och inte spagetti som jag skrev när jag skulle söka på det i matdatabasen på mammafitness).

På träningssidan har jag fortfarande en väg kvar att gå, där har jag lättare att banga och jag känner inte samma motivation som med maten. Det är också anledningen till varför jag hänger kvar på MF trots att jag redan kört 8 månader, jag vet att jag kommer sluta träna om jag slutar med MF nu. Jag behöver pushen och hjälpen att hålla vid träningen! Tyvärr har jag varit sjuk en del under december och sedan hade jag juluppehåll så nu är det dags att ta tag i träningen igen. Jag lägger inte så mycket värdering i det, det får bli en aktivitet i livet precis som matlagning, läggningar, tvätt och annat är. Det är bara att göra dem, de ingår i vardagslivet och måste också prioriteras! Jag har ju lyxen att ha ett rum i källaren där jag kan vara och träna vilket är fantastiskt. Målet med träningen är att bygga upp en rak hållning, en välformad muskulös kropp med synliga biceps och en kropp som tål vardagens fysiska prövningar utan att gå sönder.

Mitt närstående mål med träningen är att komma upp i sån pass styrka och spänst att jag kan smyga igång med löpträning fram i slutet på mars för att kunna springa något 5 km-lopp under sommaren som kommer. Jag hoppas kunna vara med på Kretsloppet till hösten och då vill jag springa 1 mil. Det vore coolt!

Ett mer konkret mål är att komma igång med styrkan igen för att bli av med värken i höger sida som jag dragits med under jul och nyår, det är samma värk som jag hade innan jag började träna så jag vet att den kommer försvinna om jag bara kommer igång ordentligt med träningen!

Hur ser jag ut då? Jo, i mitten på maj så tog jag kortet till vänster här under och den 31 december 2015 så såg jag ut som bilden till höger visar. Ganska stor skillnad va? Man ser mina nyckelben, jag har en annan hållning, min mage börjar få form efter träningen och mina lår går inte längre ihop. Det är inspirerande att se såna här bilder av sig själv!

Det får avsluta denna blogg och bli mitt tips till er, ta kort och filma er själv så att ni ser resultatet av ert jobb med er själva! :) (sen behöver ni ju inte vara så creepy som jag och lägga ut dem till allmän beskådan på en öppen webbplats, men det ju en annan historia… 😉 )

Att verkligen ha gjort förändring i livet

Den 22:e april så skrev jag ett inlägg om att vi i början på månaden tagit beslutet om inte längre fortsätta att genom hormonbehandling för att försöka få ett syskon till Sigrid. Det beslutet frigjorde så mycket energi, möjligheter och vilja som har omsatts i handlingar. Många av mina önskningar har fallit in eller är på god väg och det känns väldigt skönt. Jag har väntat på det i så många år.

En stor sak jag gjort är att jag tagit tag i min kropps välmående och det har varit ett löfte till mig själv sedan innan vi fick Sigrid men jag har inte känt motivationen att ta tag i det eftersom jag tänkt att jag skulle förstöra min kropp med ytterligare en graviditet. Nu finns ingen graviditet med i min planering och därför har motivationen växt sig starkare. Det är helt enkelt min tur nu! För att få ordning på kropp och själ så bestämde jag mig för ett tag sedan för att hoppa på Olga Rönnbergs mammafitness-tjänst via nätet. Olga Rönnberg är specialiserad på att träna upp mammakroppen efter graviditet och det är precis det jag behöver. Jag har tränat med mammafitness sedan den 13 maj och hittills så ser resultaten ut så här:

-1,2 kg

+1,3 cm i midjemått

-0,8 cm runt stussen

0 cm runt låren

-0.4 cm runt överarmarna

Bilderna ser ut så här:


Som ni ser så tar det tid och det går långsamt framåt, det är precis så jag vill ha det! Jag äter gott och nyttigt och jag tränar grundstyrka 4 gånger i veckan. Min grundtanke är att det ska få ta lång tid att göra denna förändring vilket det måste för att det ska bli permanent. Det är lätt att göra kortare insatser med storartade resultat men det svåra är att hålla i en vana och göra den till min vardag. Jag vill inte ha svag kropp, plufsig mage och ständigt rörig mage utan jag vill känna mig frisk, stark och vacker!

Det bästa är att min familj kan äta samma luncher och middagar som jag gör och det får jag tacka deras icke-kräsenhet för, Sigrid smaskar i sig både crème fraiche, broccoli och kyckling utan några problem! För övrigt får jag bra stöd och pepping av min man som verkligen pushar mig att träna när det känns trögt och sen får jag ju coaching från mammafitness i hur jag ska tänka kring mitt ätande som att inte äta fel saker av artighet och hur jag ska tänka när jag är på middag hos vänner eller på stan. Jag provar mig fram och jag tillåter mig själv att göra misstag! Just nu är min största utmaning att våga äta mat som jag mår bra av och inte tacka ja till mat jag inte vill äta av ren artighet. Det är svårt att bryta det sociala spelet man förväntas ingå i där man förolämpar om man tackar nej till det som bjuds. Jag har fortfarande väldigt svårt för att vara oartig och jobbar hårt på att våga tacka nej trots att det tar emot i magen, det är en utmaning vid varje social sammankomst men jag måste våga göra det för att äta som jag mår bra av! Jag försöker också bemöta frågorna om att ”unna mig” med så neutral energi det går även om just den frågan provocerar mig, mest så provocerar den mig för att unna sig är så hårt sammankopplat med att äta mat gjord av socker och vetemjöl. Det är ingen som tycker att jag unnar mig när jag äter god mat av rena råvaror eller god frukt som jag njuter av. Eller när jag köpt nya blommor som jag planterar i mina krukor eller myser i gillestugan med en brasa i kaminen. Att unna sig borde inte vara så hårt förknippat med att äta skräp, det provocerar mig! Nog om det.

Andra saker jag gjort för mig själv är att gå till en osteopat med min klickande höft och det visade sig att jag är sned i hela höftpartiet. Jag har en dragning från höger höft mot vänster ryggslut och därmed så blir jag hela tiden sned i bäckenet. Jag har gått på totalt 5 behandlingar än så länge och som det ser ut just nu så kommer jag behöva fortsätta ett tag till för att bli rak igen. Det känns ändå som en väl värd investering för min kropp mår ju inte bra av att gå med sneda drag som den måste kompensera muskulärt för!

Den största förändringen jag gjort är ändå att jag satsar på mig själv nu vilket kan låta konstigt med ett litet barn och dåligt med tid men det är just barn som fått mig att prioritera rätt tror jag. Jag har börjat att göra val och att styra mitt liv och jag väljer sällan tv:n framför träning vilket är ett val jag känner mig nöjd med! Jag väljer bort bloggen trots att jag egentligen älskar att blogga men tiden finns helt enkelt inte. Det finns saker som är viktigare i mitt liv just nu och jag kan inte pressa in alla saker utan att må dåligt. Att prioritera är också en sak jag väljer, jag väljer att prioritera ordentligt så att jag inte ska må dåligt och känna mig stressad. Efter att under många år i mitt gångna liv har levt med ett mer än fullbokat schema och tankar som ständigt snurrat i huvudet så är jag numera överkänslig för att överboka mig. Jag blir lätt stressad och känslig över att ha för mycket bokade aktiviteter och speciellt saker jag egentligen inte helhjärtat vill göra. Numera måste mitt liv innehålla valfrihet och möjlighet att vara flexibel för annars mår jag inte bra! Om jag inte mår bra då kommer min familj definitivt inte  må bra så det är en försäkran för hela vår familj.

Att starta ett eget företag är en dröm jag burit med mig länge och den är närmare än någonsin. Jag jobbar regelbundet med att sätta mitt företagsnamn på marknaden och att röra mig i rätt kretsar för att attrahera rätt sorters kunder och just nu så har jag en liten återkommande kundkrets. Jag har ännu inte startat upp någon enskild firma utan fakturerar genom coolcompany.se just nu men mitt mål är att jag ska ha så pass mycket kunskap att jag ska kunna starta upp min lilla firma under augusti månad.

Det finns mycket skoj som händer i vårt liv just nu och som ni säkert förstått genom detta inlägg så kommer mer hända i och med att mer energi återvänder till mig. Det är härligt att känna sig starkare  efter en lång period av energikrävande aktiviteter som legat som en tung blöt filt över andra möjligheter och ni kommer med all säkerhet få läsa mer om de förändringar som händer hos oss! Jag kommer hålla er uppdaterade!

Det har gått några veckor…

…sedan förra inlägget och jag har inte på något sätt gått under jorden. Jag behövde en stund för mig själv och jag har i min ensamhet funderat ganska mycket på bloggen för att verkligen känna efter om jag vill blogga eller inte. Ibland så blir jag lite avig till bloggen när det känns som jag inte har något att prata om med mina vänner och familj om eftersom alla redan läst allt som hänt i bloggen och det är i de stunderna som jag tvivlar på om jag ska fortsätta. Men så är ju inte fallet för det är ju bara en tiondel av hela mitt liv som syns här på bloggen, den privata delen av vårt liv finns bara i fysisk form och inte virtuellt.

Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget, det värmer att ni bryr er! Det var både ett jättesvårt men samtidigt ett väldigt lätt beslut att ta, svårt eftersom följderna blir stora (vi får förmodligen aldrig förmånen att göra bebisresan igen)  och lätt eftersom effekterna av beslutet lättar vårt liv så mycket (energin har verkligen återkommit!).

Apropå energi så har jag verkligen tagit tag i några drömmar jag haft på vänt nu när jag äntligen är fri igen. Bland annat är jag på gång att starta upp en egen liten enskild firma för att kunna driva hundmassagen som en sidoverksamhet till mitt ordinarie jobb vilket är ett väldigt spännande kapitel i mitt liv! Sen har jag gjort något jag väntat på länge; jag har anmält mig till Olga Rönnbergs PT online-tjänst vilket är en PT-tjänst via nätet där man får hjälp med såväl kost som träning! Jag startade i onsdags så jag har ännu inte hunnit mycket mer än att försöka planera min mat och registrera vad jag ätit för att kunna följa fördelningen av kalorier, protein, fetter och kolhydrater. Under nästa vecka kommer jag få börja träna också och det ser jag verkligen fram emot! Detta är ett steg i en ständigt närvarande tanke om att jag vill börja leva mer sunt, både genom att äta mer ekologisk och bättre mat men även genom att stärka min kropp och mina muskler. Jag har ett drömmål att kunna springa Göteborgsvarvet på en bra tid någon gång framöver och för att komma dit har jag en lång väg med styrketräning framför mig innan jag ens kan börja springa. Jag ser verkligen fram emot resan! I kväll har jag först lagat soppa till mig och min familj och sedan planerade jag upp veckans mat för att sedan åka och handla den. Det tar både mycket tid och kostar en hel del pengar men det känns som rätt sak att satsa på! Vad ska jag med massa prylar till om jag ändå inte har hälsan liksom?

Apropå hälsa så har jag varit i Sofias stall och hälsat på idag och det är sannerligen bra för välbefinnandet! Jag mår så himla bra när jag lufsar runt i stallukten och bara njuter av sadlar, boxar och hästar som tuggar hö. Sigrid och Mumma var med mig och vi gick en promenad tillsammans med Sofia och Fixa innan jag gjorde en snabb massage av Fixas bakben och sen tog vi lite kort på hästarna i hagen. Sigrid gnäggade högt och tyckte det var väldigt spännande när en av hästarna fes högljutt, hon härmade det ljudet länge efteråt!

I eftermiddag var  jag, Sigrid och Mumma ute i trädgården och utforskade och det är numera en bestämd liten 1 ½ åring vi har att göra med. Hon utstöter högljudda protester om man hindrar henne från något hon vill göra vilket också var fallet när jag efter en stunds klappande av grannkatten bar hem Sigrid under armen. Det var inte populärt kan jag meddela! Inte heller att klä av sig när vi kom in, inte ens att gå in faktiskt, och inte heller att byta blöja där efter. Det känns som hon är inne i en period där hon testar var gränserna går och vi försöker utan någon större dramatik att berätta vad vi vill. Bara för att hon skriker och gapar så behöver ju inte det betyda att vi hamnar i samma läge! :) Idag när hon inte ville sätta sig i bilstolen utan sköt rygg som en fjäder så höll jag bara bestämt emot utan att säga något särskilt och efter någon minuts krånglande med ansiktet nära taket så gav hon upp och lät sig spännas fast! Det är många konflikter nu och det tär på tålamodet!

Nu har klockan dragit iväg igen och det börjar bli dags att krypa till kojs! Eftersom jag ändå bestämt mig för att blogga lite mer så kan ni väl förhoppningsvis förvänta er ett inlägg rätt så snart igen. Tills dess så får ni njuta av en vacker bild av en vinbärsbuske i blomning!

Jobba, jobba, joooobba

Jag har nu jobbat två dagar och redan så känns föräldraledigheten längre och längre bort. I och för sig så var jag ju på kurs förra veckan vilket väl stärker känslan.

Det har varit lite mjukstart på jobbet för mig och det är skönt nu när jag har en ny roll som ska sätta sig. Gudskelov så känner jag mig ändå ganska varm i kläderna så jag hoppas snart att jag ska komma in och göra nytta igen.

En ganska brutal insikt är exakt hur lite tid man får hemma och framförallt med Sigrid. Hon lägger ju sig runt 19:30 och det blir inte mycket tid med henne innan det är dags för henne att krypa till kojs. Efter hon är i säng så får Mumma sitt och sen så är det lite småpill innan det är dags att lägga sig igen. Just idag hade Jonas läggningen med henne vilket var utdraget och segt så jag & Mumma hann både med kvällsrundan och lite slapp innan hjärtat somnat.

Ett bra initiativ jag gjort de här två dagarna är att gå till jobbet. Igår gick jag till jobbet och idag både hem & dit vilket gav mig strax över 1,1 mil i benen inkluderat kvällspromenaden. Skönt med tanke på att resten av dagen är stillasittande! Vi får se hur länge jag orkar hålla i men allt som blir är bra!

(null)

Nu sitter jag i mysbyxor i soffan och dricker lite te i sällskap av Mumma som sover bredvid mig. Jag har satt på lite lugn massagemusik som rullar lågt i bakgrunden och det känns skönt att avsluta dagen med att rensa sinnet från stora intryck. Valet att titta på tv fanns men jag valde faktiskt bort det just idag.

Jag behöver gå upp ganska tidigt när jag promenerar till jobbet eftersom det tar mig 40 minuter att gå men det är skönt att starta dagen med fysisk aktivitet kombinerat med Mix Megapools Morrongäng i lurarna. Jag har lite vagt valt att förbättra min hälsa som årslöfte och promenaderna är en del i det. Maten står näst på tur och jag ska även försöka få in styrketräning för att träna upp kroppen efter graviditet, förlossning och amning. Vi får se hur det går!

Att ännu inte vara beredd ännu

Jag förbereder mig mycket mentalt just nu för att genomföra förändringar i mitt liv. Precis som jag skrev i något tidigare inlägg så är jag rätt fast i sockerträsket sedan en tid tillbaka. Någon jag pratade med sa att om man hittat socker idag så hade det narkotikaklassats direkt för det har samma beroendegrad som heroin har. Tur att det inte har samma dåliga effekter i alla fall även om det känns rätt hopplöst emellanåt! När jag berättar om att jag är fast i att äta socker så känner jag att jag inte alltid får förståelse för att det faktiskt är lika mycket beroende som om man röker eller är alkoholberoende.

För mig så är det ett fysiskt beroende som skapas av att jag äter fel mat i min vardag, att jag äter vitt bröd, pasta, potatis och sötade produkter triggar mig att bli sugen på mer sötsaker. Allt som är sött triggar mitt belöningscentra och uppmanar min hjärna till att stoppa i mig mer och mer, det finns inget stopp. För några veckor sedan så bakade jag och åt 3 plåtar kladdkakemuffins under en vecka och jag skojar nog inte om jag säger att jag vräkte i mig 15-16 muffins under veckan. Det finns inga gränser och jag mår inte bra av det. Tänk er en rökare som bara ska ta en cigg till och översätt det till en chokladbit. Jag har inga andra beroenden och tycker inte varken alkohol, droger eller nikotin är särskilt intressant. Det är många som inte tror mig när jag säger att jag aldrig tjuvrökt men det är sanningen, tvärtom tycker jag cigaretter är grymt äckligt och jag mår fysiskt illa av att hålla i en. Men med socker är det stor skillnad, det gillar jag på riktigt!

Det är faktiskt så tragiskt att jag känner mig ledsen och deppig om jag tänker att jag inte ska få ”unna” mig något sött på fredag och lördagkväll. Jag blir uppriktigt ledsen när jag inser att jag inte känner att livet är värt att leva om jag inte får stoppa i mig socker till helgen, jag som har så fruktansvärt mycket fint att glädjas åt i mitt liv! Jag har ju precis fått en fantastiskt fin liten dotter som är det största i mitt liv just nu och så går det massor av energi till att vara ledsen över att jag inte får äta sött. Det är fel och sorgligt och jag vill inte ha det så.

Men. För mig fungerar det inte bara att sluta äta godis. Jag måste sluta med de snabba kolhydraterna som triggar mitt sockersug. Det går inte att äta mjöl, sockrade produkter och pasta om jag ska hålla mig från glass, choklad och semlor. Jag måste sköta min mat och jag måste hamna på ett jämt och lågt blodsocker för kunna låta sockret vara.

Det som jag måste göra är att ta bort det som triggar sockersuget. Kolhydraterna behöver bort för att jag ska kunna ta mig ur det. Vi pratade om det för några veckor sedan och bestämde oss för att äta LCHF igen och just nu pågår en förberedelse inför det, vi äter ur skåpen på pasta, potatis och ris för att starta om med rena skåp. Jag jobbar jättemycket med mina tankar för att verkligen hitta viljan och styrkan att ta mig ur det här som jag håller på med just nu, för det kommer krävas en jätteinsats och jag kommer må fysiskt dåligt när jag tar bort sockret så det är viktigt att jag verkligen vill. Ännu är jag inte riktigt beredd men jag ska bli det innan vi tar steget.

Ett sätt att bli beredd är att sätta motivatorer och mål till varför jag ska göra förändringen. En motivator är att kunna gå i affären och passera förbi glassdisken utan att känna suget i magen efter att köpa, jag minns fortfarande förra gången som jag åt LCHF och den känslan infann sig när jag kom dit. Det var en sån befrielse att peka finger åt sockerdjävulen och gå därifrån med stolt huvud, den känslan vill jag känna igen! :)

Jag har andra mer hemliga mål som motiverar mig väldigt mycket och utan att avslöja vad de är så behöver jag även träna min kropp för att genomföra dem. Det gör att jag kommit igång med coreträningen och känner mig motiverad att fortsätta för att bli stark i kroppen igen och det gör att jag tar långa promenader för att få till konditionen. Nu gäller det att ta tag i den svåraste delen, maten!

Snart så, men inte riktigt ännu. Men snart är jag där.

DSC_0119

Träning är tidens statusgrej

På mitt jobb är det många av mina kollegor som tränar mycket och som är intresserade av sporter som löpning (var tog ordet jogging vägen?), skidåkning, cykling och skridskoåkning för att ta några exempel. Det är roligt och väldigt inspirerande att lyssna på dem och de är faktiskt nyckeln till att jag tagit tag i min egen träning. Jag har liksom aldrig varit en träningstjej trots att jag tidigare i livet haft såväl pojkvän som vänner som tränat mycket. Tvärtom så ville jag inte träna alls, att leva med någon som tränade hämmade min egen motivation och jag höll mig till raska hundpromenader.

Trots att jag numera är full av vilja och lust att träna så kunde jag inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag läste debattartikeln av Rebecca Weido Uvell på Aftonbladet häromdagen:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article16102046.ab

Rebecca skrev om hälsotrenden som exploderat och hur vi använder träningen som ett mått på vilken status vi har gentemot andra. Den som inte tränar är en person som är lat, kommer att bli sjuk och till slut ligga samhället till last. En människa som tränar klättrar däremot några hopp på statusstegen.

Problemet är väl egentligen inte att människor tränar mycket utan att genom att dela med sig i sociala medier om hur mycket och ofta man tränar så hetsar man andra att träna ännu mer eller ha dåligt samvete över att man inte gör det. Det är liksom inte någon idé att skriva på Facebook att man varit ute och kutat 2 kilometer för det är inte så mycket värt jämfört med hurtbulle som snabbt och lätt skuttat runt milen så där i förbifarten.

Jag blir lite ledsen när jag läser om personer på Facebook som inte känner sig nöjda när de ”bara” gjort 2 pass eftersom de egentligen borde tränat 5 pass denna vecka. Det är som de inte duger om de inte pressar sig själv att träna mer och mer hela tiden. Är inte meningen med att träna att må bra? Inte att må dåligt över att man inte gjorde mer? Måste allt i vårt samhälle hela tiden baseras på prestation? Jag vägrar gå med på det. Jag kommer vara nöjd med mig själv oavsett om min träning innefattar 3, 2 eller kanske 0 dagar träning denna vecka. Jag vägrar att sätta min egen status i antalet träningstimmar jag gör.

Packa och packa om

Det är inte mer än hem innan det är dags att packa om träningsväskan och ställa den i hallen igen. Förmodligen retar det alltid någon men jag måste ändå säga det: Jag mår så himla bra just nu! Det är många saker som faller på plats för mig just nu. Sockersuget har äntligen släppt, redan igår när vi var och veckohandlade så märkte jag att suget försvunnit och jag kunde kolla på Ben & Jerryglassen och känna att ”jag behöver inte det där”. Så skön känsla! Att sen både magen och humöret redan svarat på maten är ju bara en ren bonus. Ni ser en tjej med lugn mage och lugnt humör! I like! :)

Just nu sitter vi nyduschade i soffan, veckans indoorwalkingpass är över och denna gången kändes det väldigt bra. Självklart blir jag trött och ett tag så var jag så avtrubbad och trött att jag fick hålla mig i styret för att hålla balansen, men jag svettades, kämpade och kom igen. Jag trodde jag skulle behöva stoppa in en druvsocker när passet var slut men det behövde jag inte. Ytterligare en vinst!

Väskan är packad och i morgon blir det gymmet tillsammans med Frida där fokus ligger på armar, mage och ben. Sen är det core på torsdag, förra veckan var det riktigt tungt och jag svettades från första stund. Flera gånger under passet så fick jag bara lägga mig raklång för att låta krampen att rinna ur magmusklerna. Det som är bra med kramp är att man vet att muskeln jobbar, den jobbar så den blir tokig 😉

För att riktigt toppa en redan bra dag så kom ett paket från Ellos med tre toppar. Jag har redan en likadan topp sedan tidigare som jag gillar jättemycket så därför beställde jag ytterligare 3 toppar i samma modell. Det bästa är att den är billig, 99 kr st! Modellen finns här.

Nu är det några minuter kväll kvar, i morgon ska jag köra till Sahlgrenska för att se om vi får möjlighet att börja spruta. Förutsättningen är ju förstås att jag är ordentligt nedreglerad och det tog ju en vecka extra sist. Vi får väl se! Mannen drar till Lund så jag får köra och hitta dit själv. jag hoppas det går bra! :)