Faran med ett träningspass

…är att det finns en risk att göra bort sig. Eller hur det nu var.

Jag blir så trött på mig själv ibland, jag är 32 år gammal och det jag är mest oroad över på min indoor walking träning är att jag ska göra bort mig. När jag kört stenhårt på sista låten i andra konditionspasset så var det dags att dra av lite på motståndet och sakta börja att varva ned. Jag var så trött att benen inte riktigt bar mig och jag drog av mer på motståndet. Andningen var häftig och jag försökte andas mycket för att få i mig syre. Hjärtat slog snabbt och jag kände myrorna komma i benen. Jag drog av mer på motståndet och försökte att andas och röra mig långsammare. Det pirrade fortfarande i kroppen och hjärtat slog.

Hoppas det går över, jag vill inte väcka uppmärksamhet, tänkte jag desperat. Kan det inte bara sluta? Jag kämpade emot den ökande känslan och försökte med alla medel strida emot svimningstecknen.

Tecknen gick ju givetvis inte över utan jag fick sätta mig ned på walkern. Instruktören frågade om jag mådde bra och det skedde som jag fruktat. Alla tittade på mig! Jag fick lite druvsocker och satte mig längs väggen för att piggna till. Det är svårt att fatta hur man mår när man blir yr och svimfärdig, men när sockret kikade in i kroppen så fattade jag att jag nog ändå inte mått så bra. Helt plötsligt blev världen klar igen och jag kunde vara med på strechingen.

Jag överlevde TROTS att alla tittade på mig. De andra på passet tänkte säkert inte ens något om mig utan gjorde säkert bara ett krasst konstaterande att jag inte mådde bra. Nästa gång kanske jag helt enkelt bara ska kliva av och sätta mig när jag inte mår bra? Och ha lite druvsocker i fickan så jag kan återhämta mig igen.

Inomhuspromenader och lågt blodsocker

Just nu är jag så där rusig. Inte så tjackigt rusig som jag varit förr om åren utan mer nöjt bubblig. Under hösten så har jag regelbundet tränat både i maskinerna på gymmet tillsammans med Frida såväl som på coreträningen i samlingsalen tillsammans med flera av mina kollegor. Det är grymt lyxigt att både ha klassträning och gym tillgängligt på lunchen, snabbt och smidigt!

Idag var det dags att ge sig på ytterligare en motionsform och det var en favorit i repris som dök in i våra liv igen. Vi konstaterade  förvånat att det redan hunnit gå 2 år sedan vi körde indoor walking senast och det kändes i kroppen kan jag säga. Jag är den som tagit initiativet, bokat träningar och varit den drivande för att vi skulle komma iväg.

Undra varför jag stod på mig om att boka det här? tänkte jag desperat när andra låten i första konditionspasset drog igång på allvar. Lite kaxigt tänkte jag innan att det nog inte skulle bli några problem nu när jag kört så pass mycket styrka under hösten. Lång näsa på mig, jag hängde inte med i tempot och andades med öppen mun hela passet. Vattnet i flaskan var i stort sett slut när passet började närma sig sitt slut och svetten pärlade sig längs ryggen. Den lilla torkhandduken gick varm och hållningen var dålig i slutet på passet.

Tror ni det var skönt att få kliva av walkern och stretcha? Jag gäspade och gäspade och endorfinerna rann till i kroppen. Känslan efteråt är värd det jobbiga och känslan av nära-döden under tiden. Det är härligt att må bra av träning!

En annan sak som gör att jag mår bättre och bättre är min omläggning av kosten. Som skymtat här och där så har jag mer och mer gått mot att jag äter LCHF-kost. Sedan jag läste att det är positivt för personer med PCO att äta LCHF så har jag känt mig ännu mer motiverad att utesluta mjöl och socker. Om omläggningen av kosten kan göra att vi har större chans att få barn så gör jag det gärna.

Och det har gått lätt. Jag får äta goda saker som håller mig mätt och jag får lågt blodsocker av det. Förra veckan hade jag en hel del abstinens och kände mig dunderseg med huvudvärk men det har gudskelov släppt nu. Det är skönt med LCHF för det är så enkelt. Det enda man behöver tänka på är att undvika socker och mjölprodukter och för mig har det varit lätt. Jag är inte särskilt sugen på varken pasta, potatis eller bröd så det har egentligen aldrig varit en frestelse. Socker var en frestelse i början, men eftersom jag är mätt mesta delen av tiden nu så blir jag inte så sugen på söta saker. Jag kan till och med sitta bredvid någon som dricker en coca cola utan att känna att jag skulle vilja ha en. Nu när jag inte går i ett ständigt sug så kan jag känna skillnaden på att må bra och att leva med ett svajigt blocksocker och det är det gungiga jag vill undvika.

Försök att äta rätt

Jag försöker ju att äta mat med lågt glykoskemiskt index, det vill säga GI-mat. Det fungerar så där i perioder och jag har svårt att hålla mig från skräpmat och godis. Idag var det nya tag och när mannen åkte till affären för att handla så skickade jag med en lista på GI-vänliga råvaror som dinkelgryn, surdegsbröd, phildelphiaost och allehanda pålägg. Jag har ätit keso med banan och äpple ett tag nu, men det börjar bli lite ensidigt som mellanmål så jag behöver utveckla mina kvällsmåltider lite.

Innan jag åt kvällsmat i kväll så gick jag min andra promenad för veckan och idag så kom vi upp i 4 kilometer, vilket är väl över uppsatt veckomål. Bra jobbat! Nu är det bara joggingen kvar den här veckan, men den tror jag att jag ska spara till helgen när det är ljust. Förhoppningsvis så regnar det inte i helgen så jag kan springa i solsken och uppehåll :) När promenaden var klar så käkade jag kvällsmat vilket blev dinkelgröt med hallon och en skvätt mjölk samt en surdegssmörgås, philadelphiaost och kalkon med soltorkad tomat. Det är annorlunda när man äter mat utan att söta den, givetvis så blir det ju lite mindre tilltalande för hjärnan men till slut så vänjer man ju sig och då börjar man känna andra smaker.

Idag var vi på vårt andra besök på Sahlgrenska för att diskutera hormonbehandlingens fortskridande. Det visade sig att vi kommer få fortsätta med Suprecur-sprayen ett tag till eftersom min kropp inte riktigt svarat som den skulle. Eftersom vi ändå var på sjukhuset så fick jag lära mig hur jag ska ta sprutan som gör så att äggen växer till, denna gången utan injektionsvätska eftersom det ännu inte är dags att köra igång med den behandlingen. Det var inga problem, jag sticker mig med en smal liten nål strax bredvid naveln och det kommer inte bli några problem alls för mig att göra det själv.

Jag brukar försöka vara positiv och tänka rationellt när det gäller barnfrågan, just för att vi faktiskt har ett väldigt bra liv trots att vi inte har barn. Idag har jag dock fastnat i en sorg över att vi aldrig kommer få uppleva det där rosaskimrande med barnalstrande, tvärtom är det rejält mycket insats och arbete för oss att komma till målet. Jag vet egentligen inte hur det är för andra par, kanske är det bara en romantisk fantasibubbla som jag tror att andra människor har när de bestämmer sig för att skaffa barn. För oss har frågan tvärtom blivit väldigt logisk och väldigt mycket praktiskt görande och mindre och mindre känslor. Ibland hinner jag nästan glömma av att det faktiskt är ett barn vi strävar efter mitt i allt nässprayande, alla inplanerade läkartider och alla blodprov.

Jag är medveten om att det blir så när vi valt att prata öppet om det, att vara öppen med vilken situation vi står inför är och har varit väldigt positivt för oss, men det för också med sig att vi tappar distansen till det mest privata. Det är svårt att hantera det ibland, jag både vill dela med mig av vad jag upplever samtidigt som jag vill hålla det inom husets fyra väggar, och jag har svårt att hantera känslorna kring när andra människor tar del av en av våra mest privata delar. Mycket känslor blir det och just nu har jag lite svårt att hantera det, jag känner mig känslosam och ostabil omvartannat. Mycket av det beror förmodligen på att jag drar i mig rätt så rejält med hormoner just nu och att det får mig ur fas, förhoppningsvis känns det lättare längre fram i behandlingen.

Vacker utsikt inte långt hemifrån

Det är en lyx att ha en sjö inte mer än någon kilometer hemifrån. Speciellt kvällar som denna när solen skiner och vi är två som kan hjälpas åt med fotograferingen! Vi gav oss ut på promenad direkt efter vi fått i oss kvällsmat och hunnit slänga in en tvätt i maskinen, det är skönt att komma ut när solen fortfarande är uppe och man kan njuta av de sista strålarna innan mörkret täcker landet i ett svart täcke.

I morgon är det sista gången på fotokursen och jag passade på att leka vidare med vår fasta 50 mm-glugg. Jag måste säga att jag gillar det mer och mer, det har stora möjligheter när jag börjar förstå mig på det. Det blir spännande med kursen i morgon för då ska vi få stanna kvar och kika på fotoutställningen som finns i Abecitahuset. Det ska bli jätteskoj att få kika på andras bilder och gemensamt diskutera vilka tekniker de använt.

Jag har funderat på utmaningen som jag ska ge mig själv och kommit fram till följande: 2 promenader á 3 km vardera under vardagkvällar fram till 30/11. En bonus utlovas om jag lyckas med ett joggingpass i veckan under samma period. Att jag dragit ned antalet promenader till 2 istället för 3 är för att jag hellre vill hålla på färre gånger och under längre period, än kort och intensivt (det är jag redan bra på 😉 )

Mannen har dessutom peppat mig att om jag lyckas att må bra under tiden så kommer jag få en liten belöning även från honom. Med må bra menar han att jag inte ska känna mig tvingad och stressad utan göra det för att jag ska må bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag tror att det kan gå bra, jag har en period framför mig som normalt sett är tung med mörker, regn och kyla och i år är det ännu lite tyngre med behandlingen vi håller på med.

Jag tror det kommer gå. Svaret får vi den 30 november. Utmaningen är tagen.

 

En sen födelsedag

Bilden ovan krävde en del av fotografen. Man kan säga att dagens objekt inte var helt samarbetsvillig utan helst ville dra iväg för att slänga sig ned och bara gnaga som en galning. Men se det fick hon inte utan hon fick sitta och posera på bänken i hallen en stund innan det var fria aktiviteter för födelsedagsbarnet. Det är faktiskt inte hennes födelsedag just idag utan hon fyllde 8 år i fredags när vi var på konferens så vi får fira henne idag istället! Nu är benet slut och hon ligger nöjt ihopsnurrad mellan oss och tvättar sig omsorgsfullt. Ni som känner Mumma vet jag menar, slick-slick-slick-slick…. Hon fick lite massage förut och hon knorrade nöjt under behandling, förutom när jag kom åt några ömma punkter.

Grattis på 8-års dagen lilla älskade hund!

Jag hör regnet ösa ned utanför fönstret och i kväll så kommer jag inte upp ur soffan. Apropå det så har nog den uppmärksamma tänkt att just idag är det den 8:e oktober, vilket är detsamma som redovisningsdag för promenadutmaningen. Hur gick det då? Ganska bra. Inte jättebra och inte jättedåligt heller. Så här ser fördelningen ut:

v 38. Tisdag: 3,71 km,  Torsdag: 5,90 km

v 39. Onsdag: 3,91 km, Torsdag: 3,25 km, Söndag: 4,07 km

V 40. Tisdag: 3,74 km, Söndag: 4, 29 km

V 41. Måndag: 3,68 km, Tisdag: 3, 62 km, Lördag: 6,07 km

Som ni ser har det varit svårt att komma ut på promenad 3 gånger i veckan, två gånger har alltid lyckats. Premisserna har ju varit att de promenader som varit på dagtid- och helg inte räknas så några fler promenader har det ju blivit.

Undra vad jag ska ha för nästa utmaning eftersom jag inte klarade denna? Vad tycker ni?

Maten

Jag tänkte skriva lite om mathållningen jag lagt om till eftersom den just nu är en stor del av min tankeverksamhet. Under två veckors tid nu så har jag försökt att leva efter devisen att dra ned på kolhydrater och hålla mig från socker. Och jag måste säga att det har gått bra. Mycket bättre än jag trodde faktiskt!

Jag har verkligen inte hållit det helt, det har varit svårt att både lyckas komma ifrån kolhydraterna och att alltid skippa socker när jag inte alltid styr över maten själv. Det som jag är nöjd med är mitt eget tankesätt. Jag jobbar mig hela tiden tillbaka och försöker komma i fas igen.

I helgen så åt jag mer sötsaker än jag tänkt mig. Det blev fika hos nya grannen där jag inte kände att jag kunde säga nej till både kaffe och sedan kläcka ur mig att inte heller åt sötsaker. Sen var det ju Mors dag och där bjöds det både på bullar och tårta, som jag åt av. Bra i det sammanhanget var att jag tänkte ta två bitar tårta, men kom på mig själv och nöjde mig med en bit.

Svårast med att äta så här är nog vad man ska äta på kvällarna. Innan så har ju jag varit en macktjej, mackor till höger och vänster. Nu måste jag hitta någon hållbar ersättare till det och då har denna hemsida varit en bra hjälp. Den känns sund och det finns många bra mellanmålsalternativ. Jag har köpt hem lite allt möjligt att äta nu i kväll: kalkon, skinka, chorizo, mozarella m.m. Allt för att ha goda och bra alternativ som mättar!

Jag har faktiskt inte vägt mig en enda gång ännu och jag tror inte jag ska göra det heller. Det är inte bra om det blir för stort fokus på vikten, det är i första hand en bra kosthållning som jag vill åt. Sen hoppas jag på att kunna öka upp motionen igen så att jag kan få upp förbränningen. Och sen, då ska det väl vara sjutton om jag inte kan gå ned mina mjuka små kilo! :)

En tid för länge sen då jag var smalare än nu och Mumma svartare än svart

Middagsmat och ett beslut.

Vanligtvis så är det i stort sett alltid mannen i huset som lagar vår mat, men nu när han är ute och bygger trädäck kvällarna i ända så faller lotten på mig att fixa lunchlådor. Vi har ju kört Citygross matkasse i tre veckor nu och jag måste säga att vi är väldigt nöjda med recepten. Enkla och goda recept med bra råvaror. Det enda som varit lite kruxigt är väl att jag försöker utesluta kolhydrater och då blir det VÄLDIGT mycket potatis över i kylen. Jag ljuger inte om jag säger att vi nog har 4 oöppnade påsar potatis i kylen. Det är inte av den anledningen vi valt att pausa prenumerationen utan mer på grund av att vi inte riktigt hinner med att laga all mat nu när det blivit vår.

Idag var det baconlindad sejfilé, hollandaisesås, kokt potatis och rivna morötter med purjo som stod på receptet. För mig som väljer bort kolhydrater så blir det blomkål istället för potatis. Matlagningen gick faktiskt riktigt snabbt och smidigt även för mig som är en rookie i köket, men nu när maten väl är klar så är jag rätt så trött. Så trött att jag har svaga funderingar på att röra mig mot sovrummet trots att solen är uppe och fåglarna kvittrar. Vilket osökt får mig att tänka att jag nog egentligen borde ta en promenad längs sjön istället, kanske bada fötterna lite? Det gör nog bättre mot tröttheten än att gå och lägga mig.

Apropå motion så har jag ju varit rätt så aktiv med både core, gym och konditionsträning under våren, men när jag fick urinvägsinfektion så tappade jag greppet och sedan har jag inte riktigt kommit i gång igen. Idag tänkte jag först hoppa över gymmet eftersom min mage krånglar en del pga kostomläggningen, men när den kändes bättre så hängde jag på min kollega Frida i alla fall. Eftersom jag inte tränat på flera veckor så kändes det rätt så jobbigt, det var varmt i gymmet och jag kände att jag inte riktigt hade 100% att ge. Det var ändå skönt att komma i gång igen och jag planerar att träna igen nästa torsdag.

I måndags så fick jag ett riktigt bryt på mig själv eftersom jag råkade se mig själv i bara mässingen, vi har en helkroppsspegel i anslutning till badrummet och dörren var öppen när jag klev ur duschen. Det som en gång varit en platt mage har nu blivit en korvig mjuk sak som hänger lite. Jag är trött på att se den där vita mjuka magen var eviga morgon, så nu har jag bestämt mig! Jag måste ta tag i maten, undvika socker och röra på mig på olika sätt (både styrka och kondition). För att klara sockerfällan så har jag satt upp några tydliga och enkla regler för mig själv:

Inget socker alls, utom i en efterrätt på lördagkväll. Inget fredagsfika, inga kakor till eftermiddagsfikat, inget ”det är ju ändå fredag”-choklad och ingen ”fira av helgen” Ben & Jerry glass på söndagar.

Denna vecka får jag säga att det gått riktigt bra, jag har egentligen inte tänkt på socker alls. Det är lite min plan med min helomvändning om sockret, det blev för svårt att få ta en bit ibland och nu behöver jag inte alls tänka på söta saker för det är inte aktuellt för mig. Jag säger inte att jag kommer klara det, men jag hoppas det. Just nu är jag stark, en annan vecka kommer jag kanske vara svagare igen och då får vi se vad som händer. Ett annat mål är att hålla i med att äta frukost, vilket jag också gjort riktigt bra denna veckan. Det är en bra start på dagen och utgångsläget inför att stoppa i sig en massa annan skit är mycket bättre!

Näe, promenad var det ju! Löpningen har jag som ni förstår inte kommit igång med, jag känner av allergin och har inte direkt velat anstränga mig ute men den börjar kännas bättre så det börjar bli dags.