Att ännu inte vara beredd ännu

Jag förbereder mig mycket mentalt just nu för att genomföra förändringar i mitt liv. Precis som jag skrev i något tidigare inlägg så är jag rätt fast i sockerträsket sedan en tid tillbaka. Någon jag pratade med sa att om man hittat socker idag så hade det narkotikaklassats direkt för det har samma beroendegrad som heroin har. Tur att det inte har samma dåliga effekter i alla fall även om det känns rätt hopplöst emellanåt! När jag berättar om att jag är fast i att äta socker så känner jag att jag inte alltid får förståelse för att det faktiskt är lika mycket beroende som om man röker eller är alkoholberoende.

För mig så är det ett fysiskt beroende som skapas av att jag äter fel mat i min vardag, att jag äter vitt bröd, pasta, potatis och sötade produkter triggar mig att bli sugen på mer sötsaker. Allt som är sött triggar mitt belöningscentra och uppmanar min hjärna till att stoppa i mig mer och mer, det finns inget stopp. För några veckor sedan så bakade jag och åt 3 plåtar kladdkakemuffins under en vecka och jag skojar nog inte om jag säger att jag vräkte i mig 15-16 muffins under veckan. Det finns inga gränser och jag mår inte bra av det. Tänk er en rökare som bara ska ta en cigg till och översätt det till en chokladbit. Jag har inga andra beroenden och tycker inte varken alkohol, droger eller nikotin är särskilt intressant. Det är många som inte tror mig när jag säger att jag aldrig tjuvrökt men det är sanningen, tvärtom tycker jag cigaretter är grymt äckligt och jag mår fysiskt illa av att hålla i en. Men med socker är det stor skillnad, det gillar jag på riktigt!

Det är faktiskt så tragiskt att jag känner mig ledsen och deppig om jag tänker att jag inte ska få ”unna” mig något sött på fredag och lördagkväll. Jag blir uppriktigt ledsen när jag inser att jag inte känner att livet är värt att leva om jag inte får stoppa i mig socker till helgen, jag som har så fruktansvärt mycket fint att glädjas åt i mitt liv! Jag har ju precis fått en fantastiskt fin liten dotter som är det största i mitt liv just nu och så går det massor av energi till att vara ledsen över att jag inte får äta sött. Det är fel och sorgligt och jag vill inte ha det så.

Men. För mig fungerar det inte bara att sluta äta godis. Jag måste sluta med de snabba kolhydraterna som triggar mitt sockersug. Det går inte att äta mjöl, sockrade produkter och pasta om jag ska hålla mig från glass, choklad och semlor. Jag måste sköta min mat och jag måste hamna på ett jämt och lågt blodsocker för kunna låta sockret vara.

Det som jag måste göra är att ta bort det som triggar sockersuget. Kolhydraterna behöver bort för att jag ska kunna ta mig ur det. Vi pratade om det för några veckor sedan och bestämde oss för att äta LCHF igen och just nu pågår en förberedelse inför det, vi äter ur skåpen på pasta, potatis och ris för att starta om med rena skåp. Jag jobbar jättemycket med mina tankar för att verkligen hitta viljan och styrkan att ta mig ur det här som jag håller på med just nu, för det kommer krävas en jätteinsats och jag kommer må fysiskt dåligt när jag tar bort sockret så det är viktigt att jag verkligen vill. Ännu är jag inte riktigt beredd men jag ska bli det innan vi tar steget.

Ett sätt att bli beredd är att sätta motivatorer och mål till varför jag ska göra förändringen. En motivator är att kunna gå i affären och passera förbi glassdisken utan att känna suget i magen efter att köpa, jag minns fortfarande förra gången som jag åt LCHF och den känslan infann sig när jag kom dit. Det var en sån befrielse att peka finger åt sockerdjävulen och gå därifrån med stolt huvud, den känslan vill jag känna igen! :)

Jag har andra mer hemliga mål som motiverar mig väldigt mycket och utan att avslöja vad de är så behöver jag även träna min kropp för att genomföra dem. Det gör att jag kommit igång med coreträningen och känner mig motiverad att fortsätta för att bli stark i kroppen igen och det gör att jag tar långa promenader för att få till konditionen. Nu gäller det att ta tag i den svåraste delen, maten!

Snart så, men inte riktigt ännu. Men snart är jag där.

DSC_0119

6 thoughts on “Att ännu inte vara beredd ännu

  1. Dani says:

    Detta är ett annat inlagg i vilket känner jag igen mig själv nästan 100%. Jag hade precis sama tänkar. Men… Som kanske berättade jag för dig, så hamnade jag på akuten när jag försökte med LCHF. Och det var fruktansvärt! De sade också där att det kommer mycket folk även värre från samma anledning. Jag vill bara säga: gör det inte som jag gjorde, inte från kakor och tårtar och allt möjligt till noll kolhidrater över natten. Detta är FARLIGT. Hitta ett sätt att börja sakta på.
    Annars är jag helt imponerad (igen :) av att du inte väntar i ett år innan du börjar tänka på ändring! Heja Linda! :)

  2. Jamtlandshanna says:

    Du har kommit något steg längre än mig. Jag är också sockerberoende men har just nu inte orken och lusten att bli sockerfri. Får se om jag också hakar på lchf sen. Men jag hejar på dig och är övertygad om att du kommer att lyckas. Det du har som tillgång är att du har ätit så förut och har koll på vad du kan använda för substitut. Varmt lycka till!

    • Linda says:

      Tack! Ja, hittar jag bara rätt jävlar-anamma så tror jag att jag kommer att lyckas. Det svåra kommer bli att inte falla dit igen bara…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *