Påskfirande med kusin vitamin

Den som först ger upp är den som vinner kärlekens krig stod det på ett visitkort från Cult som jag hittade när jag planterade blommor för en stund sedan. Jag fick fundera lite på det innan jag förstod budskapet och nu tror jag att jag förstår vad författaren menade. Att ge upp är inget som vår dotter gör bara sådär och det är såklart en superbra egenskap att ha med sig i livet! Just idag så innebar det att hon somnade 2 timmar efter normal läggningstid och efter att ha ammats 2 gånger samt varit uppe med oss i loungen en gång. Vår ängel har fått en tand i underkäken, en vass liten vit pigg som sticker upp en millimeter ur det röda tandköttet, och kanske är det den som gör att hon hade så svårt att somna. Eller så var blev det helt enkelt fel redan när vi stoppade henne i bilen hemma i Tidaholm för att åka tillbaka hem mot Borås igen. Att hon sedan blev ledsen någonstans i höjd med Åsarp och började gråta gjorde ju inte saken bättre. Eller att hon bajsade och till slut stortjöt så vi med däcktjut fick svänga in på parkeringen i Blidsberg för att trösta en storgråtande bebis och byta en bajsig blöja. Sen fortsatte färden hemåt men bebisen fortsatte att vara missnöjd och ville som sagt inte somna när vi väl kom hem.

Nåväl, nu sover hon och vi sitter nere i gillestugan och njuter av stillheten. Mannen kopplar av med lite hockey på tv:n, jag har hörlurarna kopplade till datorn och lyssnar på en topplista på Spotify under tiden som jag bloggar. Om jag kikar upp mot fönstren så kan jag nöjt konstatera att blommorna jag köpte på Plantagen häromdagen blev väldigt bra i de vita krukorna jag hittade i en av de ouppackade flyttlådorna vi hade kvar. Det är mysigt med gröna blad mot vit betongvägg!

Idag har vi som sagt varit hemma i Tidaholm för att fira påsk med familjen och låta de små minikusinerna träffas igen. Sakta men säkert så blir de mer och mer lika i ålder, ju äldre de blir desto mindre ålderskillnad blir det ju på dem. Sigrid är fortfarande mer rejäl än Mirella men de börjar ändå komma i liknande storlek. Denna gång gick det bättre och Sigrid ryckte inte i Mirellas tröja utan de små höll istället varandras små händer till resten av församlingens stora förtjusning. Fattar ni hur gulligt det såg ut?

Det är riktig tur att jag har en egen unge att pussa och gosa med för annars finns det stor risk att jag helt enkelt bara kidnappat Mirella och tagit med henne hem. Hon är helt underbart söt och får en bestämd liten rynka mellan ögonen när hon ska sova eller helt enkelt bara är bestämd över vad hon tycker, gudomligt gulligt!

Påskmaten var som vanligt supergod men till skillnad från tidigare år så fick jag och mannen äta i skift eftersom vår lilla dam blev trött och behövde sövas i vagnen under tiden som det var dags för påskmiddag. Till kaffet hade jag gjort en påsktårta som var så mastig att ingen av oss orkade mer än en liten bit var, halva tårtan blev över och då hade både min pappa och bror tagit så mycket de önskade!

 Brorsan behövde åka hem efter fikat så pappa skjutsade hem honom men vi andra tog en långsam promenad i det vackra vädret och det är verkligen helt underbart när solen strålar från himlen och värmen gör muskler och leder mjuka efter en lång kall vinter! Det är lätt att vara snäll i sånt här väder som det varit idag!

I morgon styr vi nosen mot Helsingborg för att hälsa på Paul, Dani och vår guddotter Samantha. Härligt med mycket ledighet!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *