Att önska att det varit mina ord

För några dagar sedan så såg jag ett inlägg på Facebook som skapade ett hugg genom hela min kropp, det var en bild på ett plastarmband från sjukhuset och en kommentar om att ”det blev inte som vi tänkt oss”. Det var min vän Kicki som skrivit inlägget och jag förstod direkt att det var något som gått fel med hennes graviditet.

Direkt så kastades jag tillbaka i mitt liv till den dag då det var jag som satt där på sjukhuset och väntade på vår dom. Många är de likheter oss emellan, jag var också gravid i vecka 13 och om 2 veckor är det 3 år sedan som jag fick vårt andra missfall. Precis som hon så vaknade jag med blödningar och jag förstod direkt att det var något som inte var bra. Det är inte bra att blöda när man är gravid och speciellt inte i vecka 13! Efter ett antal timmars väntan på akuten så konstaterade den jourhavande gynläkaren att vår fosters lilla hjärta inte längre slog. Känslan var fruktansvärd och trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Jag kände mig tom, hopplös och fruktansvärt ledsen!

Det jag i efterhand önskat är att jag vågat skriva om vad jag kände för jag tror det hade hjälpt mig precis som det hjälpt Kicki att skriva om deras missfall. Nu klarade jag inte det, vi var inte öppna med vår barnlöshet ännu och vårt missfall var just då bara vår hemlighet. Våra nära och kära som visste om graviditeten fick såklart veta men för övrigt var det hemligt.

Jag tycker ni ska läsa Kickis inlägg om deras missfall, det är starkt och något alla behöver läsa! Missfall behöver sluta tystas ned och Kicki är en föregångare i det ämnet. Tack Kicki för dina inlägg om missfallet! De sätter ord på det som jag en gång kände när jag var i samma situation som dig!

Jag var gravid. Jag är det inte längre

 

2 thoughts on “Att önska att det varit mina ord

  1. Emschen says:

    Att få missfall bär inte med sig skuld! Eller ja alltså det borde inte göra det. Ett liv tar slut och det är fruktansvärt nog utan att skulden också ska bearbetas.
    Min syster har haft så många missfall och spontanaborter att hon inte kan hålla räkningen längre, jag har sett hennes sorg genom alla år och önskar att ingen ska behöva känna så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *