Sofias vän Svarta

Jag måste ju förstås visa er mina kort av en vacker häst som jag fotade för ett tag sedan. Jag laddade upp korten i datorn och sedan glömde jag helt enkelt bort dem så de blev inte redigerade förrän idag när Sofia frågade efter dem.

Mellan jul och nyår så packade jag in dotter och hund i bilen för att åka till stallet där Sofia har sina nordsvenskar Fixa och Svarta uppstallade. Fixa har förkommit på bild här i bloggen tidigare men Svarta var en ny bekantskap för mig. Jag hade givetvis kameran med mig för att kunna skjuta av några foton på henne under tiden som jag & Sofia tjattrade oavbrutet. Att hälsa på i stallet är lika mycket en ursäkt för att få skvallra ohämmat som att klappa på vackra hästar.

Besöket blev livat mest på grund av min egen klantighet där jag band den ivriga lilla hunden i barnvagnen med barnet i som stod uppställd i en nedförsbacke i hagen där hästen sprang lös och studsade runt. Det funkade ända fram till jag skulle gå tillbaka till vagnen eftersom lillan ropade och hunden blev överlycklig och ryckte till i vagnen som välte rakt ned i leran. Stackars lilla Sigrid som satt fastspänd i vagnen hamnade med ansiktet nedåt och jag var tvungen att först koppla loss hunden för att kunna få in handen under vagnen och knäppa loss henne för att sedan lyfta bort vagnen. Hon grät såklart…! :( Hunden fick istället kopplas i staketet, hästen galopperade iväg och vi kunde torka bort det värsta smutset och sätta tillbaka Sigrid i vagnen igen. Hund+snedparkerad vagn=no more… Man lär av sina misstag eller vad de nu brukar säga…

Alltså, det är något visst med hästar. De är så otroligt vackra. Så sköra och så starka i en och samma kropp. Fascinationen över dessa fantastiska djur verkar aldrig avta hos mig utan tvärtom blir jag hela tiden mer och mer sugen på att lära mig mer om dem och kanske en dag bli något lite bättre på att kommunicera med dem. Jag har ett litet konto på banken där jag regelbundet sätter in små slantar för att om väldigt många år kunna köpa mig en alldeles egen häst som jag ska lägga all min tid på. Det är ju inte än på länge det hör ni för just nu är tid en bristvara hos mig men det kommer komma en tid där jag kan åka hemifrån i flera timmar utan att någon kommer sakna mig och det är då slantarna ska tas ut från kontot. En dag ska jag skaffa mig en stor och vacker vän som jag ska lära mig att kommunicera med.
Jag tänker faktiskt väldigt mycket på hästar även nu och ibland blir min längtan efter att rida så stor att jag tafatt börjar försöka svara på medryttarannonser trots att jag vet och förstår att det inte är någon idé. För jag plågar mig själv genom att vara med i Facebook-gruppen där hästägare annonserar efter medryttare, efter såna som mig som älskar hästar och som vill rida. Men till skillnad från de andra medryttarna så har inte jag tid, det är ett faktum.

Men en dag då ska jag hitta en egen hästvän att utvecklas med!

 

 

3 thoughts on “Sofias vän Svarta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *