Det får räcka nu!

Mitt i ett samtal om stress på Mummas massagetimme hos Susanne så kom insikten till mig. Det går inte längre, det får räcka nu! Hela vägen hem i bilen så tänkte jag på det som plötsligt blivit så uppenbart för mig och inte långt efter jag klivit över tröskeln hemma så diskuterade jag mina tankar med mannen som snabbt enades med mig. Den onsdagskvällen där i köket så tog vår kamp slut!

För några veckor sedan så tog vi det definitiva beslutet att nu är det slut. Det påbörjades i januari 2009 och nu i april 2015 är det över. Vi har alltså tagit beslutet att aktivt sluta att skaffa barn. Det är en oerhörd befrielse  och en stor sorg i samma röriga gryta. Det är så mycket tankar som kommer med det beslutet så just nu så känns det omtumlande och sorgligt. Inte sorgligt i form av stora känslor och rullande tårar utan mer i form av ett stillsamt grubblande med hängande huvud och långsamma hasande steg. Tankarna som snurrar i mitt huvud är att helt plötsligt så är vår familj komplett, vår familj består av 2 vuxna och 1 barn och så kommer det förbli. Det är svårt att acceptera att vi endast kommer ha ett barn för min självklara bild har alltid varit två vuxna och två barn, precis som idealbilden av en kärnfamilj oftast målas upp. I min drömbild ligger ingen som helst värdering av Sigrid och att hon inte skulle räcka till utan det har mer att göra med min romantiserade bild av hur mitt liv skulle bli. Jag måste helt enkelt förlika mig med tanken på att nu är det över och jag behöver ta hand om de känslor som bubblar upp i tomrummet över att flera års barnlöshetskamp och slit är över.

Det finns mycket att skriva om det här och det kommer med säkerhet bli fler inlägg om resan jag just nu gör. Hittills så har jag ju bara skrivit om sorgen men det finns ju en fantastisk lättnad i att äntligen ha skuttat ut på andra sidan av barnlöshetskarusellen. För första gången på många, många år så går jag helt opåverkad av utomstående hormoner (hormonsprayer, hormonsprutor, häxkrämer, graviditetshormoner, amningshormoner och sen samma resa igen mer hormonsprayer och sprutor…) och det skapar en väldigt annorlunda och befriande känsla i kroppen. Det är först nu när jag släppt alla tankar om barnlöshetsbehandlingar, missbruk av graviditetstest och hormonsprutor som jag inser hur oerhört mycket energi detta tagit från mig. De som känner mig skulle kalla mig för en energifull och glad person och det har jag ju såklart varit även under de åren som gått också men nu känner jag hur mina depåer fylls upp på riktigt igen. Jag hittar egenskaper som motivation, energi, inspiration och vilja och det känns fantastiskt! Jag är så lycklig över det och jag mår så bra i det!

Att vi tagit det beslut vi gjort skapar så mycket möjligheter för mig personligen. Det möjliggör att jag kan satsa fullt ut på jobbet utan att behöva ha barn i baktanke, jag kan lägga tid att träna upp min kropp och börja ta hand om mig själv utan tanke på att den kommer förfalla inom en snar framtid. Ja, det är helt enkelt så att jag börja leva på riktigt igen. Mitt liv har varit på standby i väntan på att barnen vi önskat skulle komma till oss, ett standby som inneburit att vi bara väntat och väntat och väntat. Det har inte funnits någon idé att göra några större förändringar eftersom vi inte vetat när barnen skulle vilja dyka upp. Men nu, nu kan vi börja styra vårt eget liv! Vara kreativa i allt vi företar oss, att satsa på jobbet och njuta av vår dotter och hennes liv. Och vi kan börja resa igen, är inte det fantastiskt så säg!

Ja, det här var ett stort beslut att ta och just nu är det jobbigt att förlika mig vid tanken på att detta är mitt & vårt nya liv men rent logiskt så känns det så rätt! Jag måste bara hitta en ny identitet för från och med nu så har ju jag sagt från mig rollen som följt mig sedan 6 år tillbaka, rollen som kvinnan som har svårt att skaffa barn. Det är dags att ta kontrollen över vårt liv igen och vi kan inte hitta motivationen till att vi ska fortsätta utsätta oss för pressen och insatsen som krävs för att fortsätta med behandling efter behandling utan att garantera om och när nästa barn kommer. Vi älskar Sigrid så mycket och nu vill vi bara lägga all energi på att njuta av livet tillsammans med henne!

Det är svårt att berätta om det men samtidigt så känns det rätt att säga som det är så att ni vet att barn nummer två kommer med största sannolikhet aldrig komma. Och om det ändå gör det så är det inget vi varken planerat eller kämpat för utan då blir det en ren gåva. Om gåvan kommer vi såklart att dela det med er, precis som vi delar detta!

11 thoughts on “Det får räcka nu!

  1. Jessica says:

    Jag beklagar att det kanske inte kommer att bli så som ni sedan längre planerat. Jag är däremot glad att ni landat i ett beslut som kommer ta bort mycket jobbigt i ert liv, och att ni nu kan fokusera helhjärtat på framtiden ihop med er fina dotter. Styrkekramar!

  2. Maria says:

    Det var rörande att läsa o tråkigt på vissa vis men vad stark du verkar i beslutet och glädjen över att ni har bestämt er. Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir fantastiskt och bra ändå, man får anpassa sig efter livet! Kram!

  3. Pingback: Vikten av vänner. | El ´ Machmo.se

  4. Kicki says:

    Starkt, klokt, sorgligt och ändå lättande. Det är många känslor. Och så rätt på alla vis det går.
    Jag är STOLT att du vågar släppa din gamla identitet, som säkerligen du kanske vilat på i många år. Nu är det dags att du tänker på dig och din kropp och vad du vill göra ❤️❤️

  5. Sandra says:

    Blir både ledsen och glad av att läsa detta. Ledsen för att jag vet att du önskat ett syskon till Sigrid och den drömmen måste vara svår att släppa, men glad för att ni tagit ett beslut som känns rätt och bra och att du kan gå vidare och ta vara på allt fint ni redan har ❤️

  6. mintekopp says:

    Å vännen, vilket vackert, starkt, klokt och samtidigt sorgligt inlägg. Förstår verkligen känslan av att inte längre kämpa och upptäckten av hur mycket energi det faktiskt slukar. Jag ska nu, precis som du, träna upp min kropp, mitt sinne och min själ och bara leva livet utanför den där skaffabarnkarusellen. Hade det inte varit så att Lillebror bara kom till oss, så hade vi nog aldrig orkat starta upp en ny adoption, just för att det tar så mycket på krafterna. Lycka till med allt och så hoppas jag att vi kan ses när livet har fallit på plats igen.

    Kramar

  7. Linda says:

    Tack för era fina kommentarer! Jag svarar inte en och en på dem men jag har läst och tagit till mig allihop!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *