En period när jag känner mig levande

Känslan av att vara riktigt levande kom över mig när jag satt på jobbet idag, att jag lever hela tiden och att jag njuter mycket av mitt liv. Det är full fart på jobbet där jag träffar trevliga människor, lär mig massor av nya saker och får leva ut mina projektledardrömmar samtidigt som det är fullt ös så fort jag kliver innanför dörren hemma efter en lång arbetsdag. Mixen av det liv jag lever just nu är perfekt, jag får möjlighet att komma hemifrån och hinna längta efter och uppskatta det jag har där hemma samtidigt som en 1 ½ åring är ett skönt direkt distraktionsmoment för att släppa ett stillasittande jobb med många kluriga beslut som måste fattas. Det som är den röda tråden i hur jag lever just nu är att jag är en del av många olika kontexter och miljöer vilket jag tror är bra och viktigt för alla människor. Det är inte bra att fastna i och förlita sig till bara en roll utan det är tvärtom berikande och stimulerande att utvecklas i många sammanhang. Jag är ju en tjej med många järn i elden så jag har många olika roller där jag får spelrum som, fru, matte, mamma, projektledare, testare, vän, dotter, hundmassör, kost- och träningsintresserad, bloggare och svärdotter, bland många andra roller. Alla dessa olika roller som är så olika till sin art ger mig viktiga nycklar till att fortsätta lära mig saker och att våga utvecklas. Senast idag så läste jag korta anteckningar på min telefon från en föreläsning vi hade med Kjell Enhager på en konferens med jobbet för många år sedan och där stod det:

  • Vald sanning- vilken sanning väljer du?
  • Hård i fejjan-lös i magen?
  • Jag vet att det inte går, men om det gjorde det, hur skulle du gjort då?
  • Business- my, your och Gods
    • My – Det jag kan påverka
    • Your – Indirekt påverkan
    • Gods- Moder natur, opåverkad
  • Släpp Gods business, påverka din egen business!
  • Tala om vad du vill ha, inte vad du inte vill ha
  • Inga plus och minus, istället saker man kan och inte kan. Att inte kunna är en möjlighet att lära sig.

Detta är lösryckta segment ur en 2-3 timmar lång föreläsning men den sista meningen är något jag hela tiden jobbar med: Inga plus och minus, istället saker man kan och inte kan. Att inte kunna är en möjlighet att lära sig! 

Jag har många saker att jobba med men att balansera plus och minus till en lagom grötig mellanmjölk är något jag jobbar med hela tiden. Bakgrunden till det är att jag i grunden har varit väldigt rädd för att göra fel och att jag av samma anledning varit tvungen att jobba mycket med att våga göra det utan att känna mig som en dålig människa för det. Nu för tiden är jag ganska okej med att bjuda på mig själv och att visa mitt äkta & faktiska jag vilket jag tror är skönt både för mina medmänniskor såväl som för mig själv. Det är något jag måste jobba hela tiden på och som jag ständigt sätter upp nya mål för! Jag har många saker att utvecklas inom och nån gång i framtiden hoppas jag på att exempelvis ta sånglektioner (eftersom jag lärt mig och vet så väl att jag sjunger falskt och fult) eller gå en danskurs (eftersom jag är begränsad i så väl koordination som taktkänsla, jag har aldrig fått utveckla det!).

Oj, det blev långt och filosofiskt! Jag hade visst en massa tankar och ord som behövde komma ut ser jag! Sedan jag skrev sist så har jag verkligen vridit och vänt på hur jag ska kunna få till stunder att blogga för jag saknar verkligen att själv kunna gå och läsa mina egna inlägg på bloggen. Jag är inte färdig med den tanken riktigt ännu men jag hoppas verkligen att jag ska komma på något bra sätt att få in det i livet som just nu är rätt så intensivt!

I helgen var det ju midsommar och den firade vi som vanligt hos Anders ute i skogen bland partytält, lekande barn, blomkransar och en faslig massa knott. Maten var god och vi hann med att se midsommarstången resas innan det började spöregna så att vi fick skynda oss till bilen för att åka tillbaka till det skyddande partytältet. Sigrid hittade en ny vän i vår granne Vilma och mitt hjärta brast nästan när hon gick fram till Vilma, stack fram sin lilla hand mot hennes och sa ”hej” med sin ljusa fina barnröst. Efter att Vilma tagit Sigrids hand så hade hon en trogen följeslagare under kvällen som gick. Stunder som de när Sigrid och Vilma lekte så klarade jag nästan inte av alla känslostormar som det skapade i mig, jag satt för mig själv med gråten krypandes i hals och ögon över lyckan vi får uppleva tillsammans med Sigrid.

Jag hoppas verkligen att känslan av att leva på riktigt får fortsätta leva hos mig även under hösten då vi båda går tillbaka för att jobba och då Sigrid ska börja förskolan. Vi har redan varit på besök där och jag känner en av pedagogerna så vi har en jättebra känsla i magen. Det är faktiskt den förskola som min man gick på en gång får många, många år sedan då den var helt ny vilket gör att cirkeln sluts på något lustigt vänster :).

Apropå hösten så gör min man sin näst sista vecka som föräldraledig denna veckan eftersom jag går på semester nästa fredag och sen är det bara en vecka innan det är inskolning för vår pigga lilla Blondie. Det känns helt rätt att vara hemma så länge som vi varit och nu känner vi oss mogna för att släppa vår juvel till förskolan där hon kommer träffa andra barn och utvecklas på ett sätt som vi inte kan ge henne!

Nu har tiden som vanligt sprungit iväg när jag bloggar och det är med råge dags att packa ihop för att möta en ny arbetsdag i morgon! Jag hoppas jag får möjlighet att blogga snart igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *