Jag är sommarkrönikör i Borås Tidning idag!

För cirka 2 månader sedan så damp det ned ett mail i inkorgen med en fråga om jag ville vara med som en av Borås Tidnings sommarkrönikörer och det ville jag såklart gärna eftersom jag både tycker om att skriva och har ett viktigt ämne att belysa. Med hjälp av min goda vän och kollega Sofia så skrev jag ned en kortare krönika (max 2300 tecken) och idag publicerades den i papperstidningen och nätupplagan på BT.se. För er som inte har varken tidningen eller inloggning på BT.se så kan ni läsa krönikan här hos mig. Håll till godo!

Jag hade en längtan efter att gå med en varm liten hand i min på lekplatsen

Jag sitter på vår altantrapp och kikar på vår fina dotter med kritvitt fluffigt hår och en lurig blick. När hon kvittrar runt i vår trädgård i jakt på nya upplevelser så känns det som vi om som lever i en rosa bubbla som kommer att spricka vilken sekund som helst. Sommaren som ligger framför oss är extra magisk nu när vi har fått vår underbaraste gåva och tagit oss ut ur barnlösheten som varit vår boja.

Resan startade en kall januaridag för drygt sex år sedan och jag anade aldrig att den skulle bli så lång och jobbig som den faktiskt blev, tvärtom så var jag väldigt förväntansfull inför att få bilda familj med min älskade.

Vår resa är inte på något sätt unik och vi har inte på något sätt haft det varken lättare eller jobbigare än någon annan som kämpar med barnlöshet. Tvärtom så tror jag att vår historia är en standardberättelse för hur det är att i hemlighet kämpa med att försöka få till det som många ser som en självklarhet. Min upplevelse är att många förutsätter att alla kan få barn och att insikten om att det inte är så kommer först efter ganska många ingående frågor.

Utanförskapet är något som är väldigt centralt när man inte kan få barn och jag kände mig tydligt annorlunda mot alla i min närhet som hade barn för att jag inte hade någon roll och egen nyckel i barngemenskapen. Jag hade en längtan efter att gå med en varm liten hand i min på lekplatsen och att svara på samma fråga tiotals gånger när knubbiga fingrar pekar på små fåglar. Men dörren till den gemenskapen var stängd till dess att vi lyckades.

Jag och min man pratade mycket om var gränsen går, när vi skulle sluta försöka och vad vi skulle göra om och när vi nådde den gränsen. Det var väldigt viktigt för oss att behålla värdigheten och inte driva oss över kanten för oavsett hur hett vi önskade oss ett barn så skulle det inte få bli vår livssorg om det skulle visa sig att vi inte kunde få det vi önskade. I allt kämpande så drömde vi oss bort mot ett liv långt från det vi levde och vi njöt faktiskt en smula av de förändringar vi planerade för om vi aldrig skulle kunna få barn.

Mitt mål har varit att överleva resan genom att hitta mitt eget sätt att leva oavsett utgång och att njuta av drömmen om ett annat liv var ett av sätten för mig att klara resan! Hoppet finns där och det gäller att fånga det!

2 thoughts on “Jag är sommarkrönikör i Borås Tidning idag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *