Finns ni kvar?

Nu är jag tillbaka. Åtminstone för en stund, det finns risk att det blir tyst igen, för jag har inte tagit något beslut om att varken ta upp eller lägga ned bloggandet. Just nu har jag en paus och så får det var tills vidare, kanske kommer jag igen med ny energi framöver eller så förblir det sporadiska inlägg.

Det är slutet på året och julen är över för i år vilket får mig att vända mig inåt och summera året som gått. 2015 har verkligen varit ett intensivt och väldigt utvecklande år för mig, både på privat såväl som på jobbet.  Det ordet som mest beskriver året som går är nog förändring i alla dess former. Med förändring kommer nästan alltid någon slags trötthet, frustration och tvivel och det har inte varit någon skillnad för mig vilket verkligen synts och märkts tydligt, speciellt nu i slutet på året.

Det började i januari med att jag tog mitt diplom till hundmassör på Redog i Västerås och det var onekligen en jätteutmaning eftersom jag aldrig tidigare rört mig inom muskellära, anatomi och veterinärkunskap på hund tidigare. Jag blev otroligt glad och lättad när det visade sig att jag blivit godkänd och jag tog stolt emot diplomet innan jag satte mig på tåget tillbaka hem mot Borås igen. Helgen tog vid och sedan så var föräldraledigheten över och jag började jobba igen på måndagen.

På jobbet fick jag en ny tjänst som verkligen varit utmanande och utvecklande för mig, något jag verkligen längtat efter så det var jätteskoj! Samtidigt som jag lagt massor av energi och tanke på jobbet under året så har jag även kastat mig på utmaningen att driva ett eget företag och det gjorde jag från mars tom augusti då jag insåg mina begränsningar i att för att orka med heltidsjobb, barn, hund, man och träning så fick företaget stryka på foten. Men även det var ju såklart en erfarenhet som jag aldrig skulle vilja varit utan och vem vet vad som händer i framtiden? Kanske provar jag igen längre fram när det passar bättre i livet.

Privat har nog den största förändringen varit att vi tog beslutet att slå oss ut ur skaffa-barn-karusellen och att det därmed gav mig knuffen att ta tag i min hälsa. Min väg har varit att ta hjälp av Mammafitness som är mammatränaren Olga Rönnbergs företag. Jag började i mitten på maj och håller fortfarande på nu i slutet på detta år. Fram till idag har jag tränat en faslig massa styrketräningspass, ätit otaliga MF-luncher och middagar och blivit omprogrammerad i hjärnan av alla tankar på hur jag vill leva mitt liv. 6,5 kilo senare och på väg mot en ny kropp och själ så känns det bättre än någonsin! Det har kostat en hel del pengar, vilja och styrka men det har helt klart varit värt det!  Mitt mål har hela tiden varit att jag ska kunna springa lopp tillsammans med mina vänner och nu är jag närmare det än någonsin.

Apropå skaffa-barn-karusellen som mitt senaste inlägg handlade om så har såklart de tankarna fortsatt att snurra efter att inlägget på denna sida kallnat. De tankarna har gått upp och ned och det har varit mycket fram och tillbaka. Just nu har jag dock hamnat i läget att jag börjar hitta fler och fler fördelar med att ”bara” ha ett barn och jag tänker mer och mer att jag nog faktiskt känner mig nöjd med vårt beslut. Det är smidigt och skönt med Sigrid och mina tankar rör sig i regionerna om att vi kanske inte måste utsätta oss för arbetet att skaffa ett barn till om vi inte verkligen känner för det. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att det som styr mina tankar om ett barn till egentligen inte har så mycket med mig att göra utan mer vad andra tänker om oss, som så många gånger förr i mitt liv. Det är den svenska normen som sitter så djupt rotad i mig och det är synd att det ska få vara så.

Som om ovan grejer inte räcker så har vårt privatliv förändrats genom att vi båda gick från våra föräldraledigheter, jag i februari och Jonas i augusti, till att skola in vår dotter på förskolan och Mumma hos en ny dagmatte. Förskolan har varit odelat positiv för Sigrid som utvecklats något otrolig både fysiskt och psykiskt under de få månader som hon gått där. För både mig och Jonas har jobbet tagit fart igen och det tog inte lång tid innan det så kända ekorrhjulet även vår vardag.

Hösten som gick blev en av de tyngre jag varit med om på många år och det kuliminerade i början på december med otrolig trötthet och glömska. Jag har ätit johannesört mot min årliga vinterdepression och det har varit fantastiskt bra eftersom jag sluppit min för årstiden sedvanliga ångest. Att genomleva hösten och vintern utan att ha ett fladder i bröstet och oroliga tankar som studsar runt i hjärnan har varit oerhört skönt, jag visste faktiskt inte att man kunde må så bra trots att det är mörkt och stjärnorna kallar på extensiella tankar. Föregående mening motsäger ju det som detta stycke startade med och faktum är att trots att ångesten inte kom till mig så har jag varit så oerhört trött. Så trött att jag inte orkat med ordentligt, jag fick till slut inte fått ordning på hemmalivet så tvätten har inte alltid blivit tvättad som den ska och över lag så har energinivån legat alldeles för lågt. Det kulminerade strax innan jul och man kan säga att jag kröp över tröskeln till julledigheten. Den ledigheten kom i rättan tid kan man säga.

Nu har jag rest mig på knä, torkat mig runt munnen och samlat tankarna inför 2016. Det är alltid skoj att sätta upp lite planer för 2016 för att kunna gå tillbaka i slutet på året för att se vad som blivit och vad som inte blev. Om vad som blev som inte var tänkt. Typ.

Nog svamlat. Vad tror jag om 2016?

  • Jag tror att vi i vår familj kommer resa till Kanarieöarna i november för att samla kraft under de mörkaste månaderna.
  • Jag tror jag kommer fortsätta med mammafitness fram till sommaren
  • Jag tror att jag kommer fortsätta välja det jag äter och jag tror jag kommer fortsätta välja att styrketräna.
  • Jag tror jag kommer börja löpträna och att jag kommer försöka bli en mer fysisk person
  • Jag tror jag kommer springa ett löplopp under året som går
  • Jag tror jag kommer fortsätta utvecklas i min roll på jobbet och även få utbilda mig inom ett specialområde
  • Jag tror att vår familj kommer åka till Astrid Lindgrens värld igen och att jag verkligen ser fram emot det
  • Jag tror jag kommer gå på Iron Maiden-konserten på Ullevi tillsammans med Sofia
  • Jag tror jag kommer försöka lära Sigrid att älska hästar genom frekventa besök i stallet
  • Jag tror att jag försöker fortsätta hitta balansen i livet och må mitt bästa jag så långt jag kan
  • Jag tror jag kommer odla grönsaker i mina odlingslådor
  • Jag tror vi äntligen kommer renovera vår arbetsrum i källaren, kanske även hallen i källaren och kanske, kanske, kanske badrummet i källaren (hoppas!!)
  • Jag tror att jag kommer måla ytterdörren vit i brist på pengar att byta den
  • Jag tror jag kommer ta bättre kontroll på min ekonomi och spara mer pengar
  • Jag tror jag kommer uppskatta min hund mer än jag gjort på länge
  • Jag tror jag kommer fotografera mer än jag gjorde under 2015
  • Jag tror jag kommer ta upp bloggandet på något sätt igen
  • Jag tror jag kommer köpa mig en symaskin för att se vad det kan ge mig
  • Jag tror jag kommer börja klippa min hund själv igen
  • Jag tror jag kommer spendera mindre tid sittande och glo på min telefon

Ja, men typ så. Och en massa annat. Över lag så hoppas jag att det blir ett år med mindre förändring än 2015. Jag behöver tid för hitta ratten till mitt liv igen och få ordning på styrningen för att kunna få balansen igen. Det är dags att springa lite lugnare nu när jag fått hjulet i rullning igen. Jag tror att 2016 kommer bli mitt år!

 

12 thoughts on “Finns ni kvar?

  1. Kicki says:

    Jag finns kvar! Och jag blev så glad! Heja heja! Du/ni förtjänar att få det allra bästa som livet har att erbjuda er, inte vad alla andra tycker.

    Kram

  2. Sofia says:

    Finns kvar och kikar in ibland, måste ju ha lite koll på pudelmostern :) Tänkte också ta tag i löpträningen med målet att springa något kortare lopp till sommaren, vi får peppa varandra så är jag säker på att det ska gå!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *