Ja ä int bitter

Eller jo, just idag är jag faktiskt en aning bitter. Jag är jättetrött på den här skaffabarn-cirkusen just nu. Jag är trött på att det tar så enormt mycket energi från mig, energi som jag skulle kunna lagt på roliga saker. Halva min uppmärksamhet går till att fixa mediciner, hålla koll på alarmen för spray/spruta, stämma av med Sahlgrenska och fara till Göteborg för att undersökas gång på gång. Jag har gjort så många gynbesök vid det här laget att det känns helt naturligt, vilket det bara i sig är helt sjukt. Vi pratar samliv med främmande människor som vi aldrig gjort annat och vårt mest privata är en historia i en journal.

Jag försöker att inte begrava mig i tankar om ”varför just jag” för det blir lätt så genom-egoistiskt ältande utan slut men just idag så sipprar tankarna ändå fram. De ligger där bak i huvudet och gnager, varför är det så lätt för alla andra att bli med barn? Det hugger i hjärtat när jag hör hur ett litet misstag en sen kväll gjort att familjen utökats med ytterligare en familjemedlem och jag tänker surt att vi försökt göra tusen misstag under de 4 åren som gått men inte lyckats. Det känns inte rättvist.

Men samtidigt som jag tänker den tanken så tänker jag på alla er som sitter i samma sits som oss, som inte bara råkar bli gravida av en händelse utan precis som oss hållit på i många år. Jag är inte ensam om mina tankar och det känns bra. Jag vet att ni vet hur jag känner, att man emellanåt tappar energin att se positivt och att vägen känns enormt lång att vandra, men att man sen kommer igen. För att man måste, för något alternativ finns inte. Man kan inte ge upp och lägga sig på rygg och dö.

Som tur är så är vi ju två i denna historien och min motpart i denna visa är mer stabil än jag och slösar inte energi på samma sätt som jag. Livet är inte rättvist och i just detta ämne har vi dragit en nitlott som ger oss en omväg till målet, men inom många andra områden har vi dragit vinstlotter gång på gång. Vi är på många sätt väldigt priveligerade att ha haft möjligheten att köpa och renovera vårt fina hus, att älska och ha sån respekt för våra personer och att ha möjligheten att leva ett bra liv, det är lätt att glömma när fokuset bara är inställt på det vi inte har just nu. Nu får det vara färdigklagat för denna gång och det är dags att ladda om för ett nytt positivare fokus igen.

Livet tar och livet ger och vi har alla vår väg att gå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *