Ett söndagsbesök på djurparken

Efter att vi förra söndagen vaknat upp till en seg dag där jag inte kände mig helt hundra i kroppen så beslutade vi oss för att ta en tur till djurparken för att få något vettigt gjort av dagen. Eftersom vi båda har lejonkort så  är det en billig aktivering av liten tjej och ett trevlig nöje för hela familjen istället för att besöka den lokala lekplatsen.

Jag hade som vanligt med mig kameran och tog några fina kort på lejonen som precis fått mat! Det är riktigt mäktiga djur det där och man får stora respekt för dem när man ser hur stora och kraftfulla de är på andra sidan glaset.


Vi kikade inte bara på lejon utan hann också gå genom bondgården där Sigrid hellre klappade getter än grymtande grisar och där en stor påfågel visade sin fina skrud. Tyvärr berättade en djurskötare att de ofta gör så när de känner sig stressade eller rädda :(


Resten av djurparken fick Sigrid sitta i vagnen och kika på djuren under tiden som vi sakta knallade runt i vår stads vackra djurpark. Jonas blev kallad för ”farbror” när han visade en familj vägen till elefanterna och jag lät kameran knattra över savannen. En bra söndag helt enkelt, så som fler söndagar borde vara!

DSC_1666

Att verkligen ha gjort förändring i livet

Den 22:e april så skrev jag ett inlägg om att vi i början på månaden tagit beslutet om inte längre fortsätta att genom hormonbehandling för att försöka få ett syskon till Sigrid. Det beslutet frigjorde så mycket energi, möjligheter och vilja som har omsatts i handlingar. Många av mina önskningar har fallit in eller är på god väg och det känns väldigt skönt. Jag har väntat på det i så många år.

En stor sak jag gjort är att jag tagit tag i min kropps välmående och det har varit ett löfte till mig själv sedan innan vi fick Sigrid men jag har inte känt motivationen att ta tag i det eftersom jag tänkt att jag skulle förstöra min kropp med ytterligare en graviditet. Nu finns ingen graviditet med i min planering och därför har motivationen växt sig starkare. Det är helt enkelt min tur nu! För att få ordning på kropp och själ så bestämde jag mig för ett tag sedan för att hoppa på Olga Rönnbergs mammafitness-tjänst via nätet. Olga Rönnberg är specialiserad på att träna upp mammakroppen efter graviditet och det är precis det jag behöver. Jag har tränat med mammafitness sedan den 13 maj och hittills så ser resultaten ut så här:

-1,2 kg

+1,3 cm i midjemått

-0,8 cm runt stussen

0 cm runt låren

-0.4 cm runt överarmarna

Bilderna ser ut så här:


Som ni ser så tar det tid och det går långsamt framåt, det är precis så jag vill ha det! Jag äter gott och nyttigt och jag tränar grundstyrka 4 gånger i veckan. Min grundtanke är att det ska få ta lång tid att göra denna förändring vilket det måste för att det ska bli permanent. Det är lätt att göra kortare insatser med storartade resultat men det svåra är att hålla i en vana och göra den till min vardag. Jag vill inte ha svag kropp, plufsig mage och ständigt rörig mage utan jag vill känna mig frisk, stark och vacker!

Det bästa är att min familj kan äta samma luncher och middagar som jag gör och det får jag tacka deras icke-kräsenhet för, Sigrid smaskar i sig både crème fraiche, broccoli och kyckling utan några problem! För övrigt får jag bra stöd och pepping av min man som verkligen pushar mig att träna när det känns trögt och sen får jag ju coaching från mammafitness i hur jag ska tänka kring mitt ätande som att inte äta fel saker av artighet och hur jag ska tänka när jag är på middag hos vänner eller på stan. Jag provar mig fram och jag tillåter mig själv att göra misstag! Just nu är min största utmaning att våga äta mat som jag mår bra av och inte tacka ja till mat jag inte vill äta av ren artighet. Det är svårt att bryta det sociala spelet man förväntas ingå i där man förolämpar om man tackar nej till det som bjuds. Jag har fortfarande väldigt svårt för att vara oartig och jobbar hårt på att våga tacka nej trots att det tar emot i magen, det är en utmaning vid varje social sammankomst men jag måste våga göra det för att äta som jag mår bra av! Jag försöker också bemöta frågorna om att ”unna mig” med så neutral energi det går även om just den frågan provocerar mig, mest så provocerar den mig för att unna sig är så hårt sammankopplat med att äta mat gjord av socker och vetemjöl. Det är ingen som tycker att jag unnar mig när jag äter god mat av rena råvaror eller god frukt som jag njuter av. Eller när jag köpt nya blommor som jag planterar i mina krukor eller myser i gillestugan med en brasa i kaminen. Att unna sig borde inte vara så hårt förknippat med att äta skräp, det provocerar mig! Nog om det.

Andra saker jag gjort för mig själv är att gå till en osteopat med min klickande höft och det visade sig att jag är sned i hela höftpartiet. Jag har en dragning från höger höft mot vänster ryggslut och därmed så blir jag hela tiden sned i bäckenet. Jag har gått på totalt 5 behandlingar än så länge och som det ser ut just nu så kommer jag behöva fortsätta ett tag till för att bli rak igen. Det känns ändå som en väl värd investering för min kropp mår ju inte bra av att gå med sneda drag som den måste kompensera muskulärt för!

Den största förändringen jag gjort är ändå att jag satsar på mig själv nu vilket kan låta konstigt med ett litet barn och dåligt med tid men det är just barn som fått mig att prioritera rätt tror jag. Jag har börjat att göra val och att styra mitt liv och jag väljer sällan tv:n framför träning vilket är ett val jag känner mig nöjd med! Jag väljer bort bloggen trots att jag egentligen älskar att blogga men tiden finns helt enkelt inte. Det finns saker som är viktigare i mitt liv just nu och jag kan inte pressa in alla saker utan att må dåligt. Att prioritera är också en sak jag väljer, jag väljer att prioritera ordentligt så att jag inte ska må dåligt och känna mig stressad. Efter att under många år i mitt gångna liv har levt med ett mer än fullbokat schema och tankar som ständigt snurrat i huvudet så är jag numera överkänslig för att överboka mig. Jag blir lätt stressad och känslig över att ha för mycket bokade aktiviteter och speciellt saker jag egentligen inte helhjärtat vill göra. Numera måste mitt liv innehålla valfrihet och möjlighet att vara flexibel för annars mår jag inte bra! Om jag inte mår bra då kommer min familj definitivt inte  må bra så det är en försäkran för hela vår familj.

Att starta ett eget företag är en dröm jag burit med mig länge och den är närmare än någonsin. Jag jobbar regelbundet med att sätta mitt företagsnamn på marknaden och att röra mig i rätt kretsar för att attrahera rätt sorters kunder och just nu så har jag en liten återkommande kundkrets. Jag har ännu inte startat upp någon enskild firma utan fakturerar genom coolcompany.se just nu men mitt mål är att jag ska ha så pass mycket kunskap att jag ska kunna starta upp min lilla firma under augusti månad.

Det finns mycket skoj som händer i vårt liv just nu och som ni säkert förstått genom detta inlägg så kommer mer hända i och med att mer energi återvänder till mig. Det är härligt att känna sig starkare  efter en lång period av energikrävande aktiviteter som legat som en tung blöt filt över andra möjligheter och ni kommer med all säkerhet få läsa mer om de förändringar som händer hos oss! Jag kommer hålla er uppdaterade!

Ansvaret om känslorna

En tanke som legat och grott hos mig en längre tid är var mitt och ditt ansvar finns. Oftare och oftare har jag tänkt på var ansvaret för känslorna ligger, både för mina och för dina. Det är så himla lätt att jag tar på mig ansvaret för dina känslor för jag vill såklart inte att du ska bli ledsen på grund av mig. Jag vill ju att du som ingår i mitt liv och mitt nätverk ska vara glad och nöjd över att umgås med mig!

Men då kommer vi till den där ansvarsfördelningen igen. Var ligger ansvaret för dina känslor? Ansvaret hos mig finns i att med illvilja medvetet och uppsåtligen aldrig försöka såra, trycka ned, förringa eller trampa på din person eller på dina åsikter. Jag har rätt att vara ärlig, rak och att komma motargument (både lugna och starkare) men jag har aldrig rätt att medvetet försöka förringa eller sätta mig på din person. Det är en viktig del av mitt ansvar!

Men om du tolkar mina tankar och mitt beteende till det negativa känslor trots mina goda intentioner så tar mitt ansvar slut där. Jag kan inte ta ansvar för dina tolkningar och hur du tror och uppfattar mig, jag kan bara ta ansvar för hur jag beter och uttrycker mig mot andra människor. På samma sätt måste jag ta ansvar för hur jag själv tolkar, tror och uppfattar andra människor och för att inte ständigt gå runt och må dåligt så måste jag lita på att de allra flesta människor vill mig väl. De människor som får djupast tillgång till mitt liv och mina innersta tankar är människor som ingått i mitt liv en längre tid och som därmed bevisat sin välvilja och sin goda vilja. Att bli min riktiga vän tar en stund men har man väl blivit det så finns du där så länge du själv har lust och vill mig väl.

Djupa tankar en fredag på semestern! Nu väntar sängen och en god natts sömn innan vi ska bygga vidare på Sigrid lekstuga i morgon. Snart kommer det också fina kort på kusinerna som fick träffas och leka hemma hos Mirella!

Ölandssemestern är redan över!

Semestern är här och jag har hunnit komma in i en skön lunk som innefattar hushållssysslor blandat med shopping och pyssel i trädgården. Jag hinner tänka hela tankar och jag får ro genom att gräva och planerat blommor. Flera gånger om dagen så tänker jag att det är så här jag skulle vilja leva mitt liv, på ett sätt där jag känner lugn och ro i kroppen och klarar av att möta livet med en positiv tanke! I lördags så kom vi hem från en veckas semester på Öland tillsammans med Jonas bror och hans familj. Vilken vecka det blev! Sigrid njöt från start tlll mål över att få hänga med sin kusin Agnes. Det var faktiskt de senaste ord hon lärde sig,  ”Agne” eller ”Agna” som hon säger med jämna mellanrum betyder just kusin Agnes.

DSC_1579

Första dagen så hängde vi på Böda strand och eftersom de har en hundstrand så kunde vi även ta med oss Mumma vilket var en stor bonus. Hon var snäll och duktig så det var inga som helst problem att ha med henne och Sigrid delade fint med sig av skuggan under parasollet. Tyvärr blev Sigrids eksem värre på tisdagen så då hängde vi hemma i stugan och gjorde en kortare shoppingvända in till Byxelkrok istället. Outleten som fanns i Byxelkrok har väl sett sina bättre dagar men jag köpte i alla fall en t-shirt som jag redan använt.

Veckan som gick så har vi hunnit med turistande på Ölands norra udde där vi kikade på Långe Erik (vi gick aldrig upp i tornet eftersom vi hade hund och barnvagn med oss) och ett oväntat mysigt besök i Trollskogen. Vi trodde inte det skulle vara så mysigt i trollskogen men det blev såväl våffelfika som en långsam promenad längs den fina promenadvägen genom trollskogen. Den bestod av vacker natur med massor av snirkliga och krokiga träd, mycket fint att ta kort på!

Stugan vi bodde i var riktigt bra utrustad och hade ett fint läge längs en liten grusväg. Vi bodde i samma hus som ett annat par men eftersom våra altaner vette åt olika håll så stördes vi inte alls av varandra vilket var toppen! Vi hade en stor gräsmattan där barnen kunde leka, hunden kunde strosa runt och bröderna kunde spela tennis mot varandra! En kväll så tog vi bilen några kilometer ned till Byxelkroks hamn för att äta en god middag, dricka ett glas rosé och äta en underbar efterrätt i form av Rocky Road glass. Mums! Om ni funderar på att hyra stugan så kan ni kika på denna länk och prata med trevliga Joachim som hyr ut den: http://www.stugnet.se/objekt.asp?id=2324

I mitten av veckan gjorde vi en utflykt till Borgholms Slottsruin såväl som Sollidens slott. Efter en promenad längs shoppinggatan i Borgholm så käkade vi kvällsmat på ett mysigt kafé (Ebbas tror jag det hette om jag inte minns fel) och även om maten var sådär så var miljön fin. Jag fick köpt mig en lykta till gillestugan på Butik Öland så shoppingsuget blev tillfredställt! :)

DSC_1484 DSC_1490
Redan dagen efter så satt vi i bilen söderut igen. Denna gång var målet Ormöga Kamelranch och det visade sig vara en riktig hit för både stora och små. På ranchen fanns förutom kameler även minigrisar, kaniner, lamor och dvärggetter. Alla utom lamorna fick man klappa och Sigrid var verkligen ett föredöme hur man beter sig mot djur, går långsamt och försiktigt mot huvudet och sätter sig ned när hon kommer tillräckligt nära! Det värmer i mammas djurhjärta att hon är så fin med djur!

Sista dagen så blev det mest städning men istället för att åka raka vägen hem så svängde vi över en sväng på östra sidan för att besöka Gårdby Kafé & Lanthandel som vi var på sist vi var på Öland. Här åt vi en macklunch och jag fick mitt shoppingbehov tillfredsställt genom att jag fick köpa en stålkorg som nu pryder ena bänken i gillestugan. Det är ett väldigt mysigt ställe så åk gärna förbi om ni har möjlighet! Mer information hur man hittar dit hittar ni på hemsidan i länken här ovan.

Jag är sommarkrönikör i Borås Tidning idag!

För cirka 2 månader sedan så damp det ned ett mail i inkorgen med en fråga om jag ville vara med som en av Borås Tidnings sommarkrönikörer och det ville jag såklart gärna eftersom jag både tycker om att skriva och har ett viktigt ämne att belysa. Med hjälp av min goda vän och kollega Sofia så skrev jag ned en kortare krönika (max 2300 tecken) och idag publicerades den i papperstidningen och nätupplagan på BT.se. För er som inte har varken tidningen eller inloggning på BT.se så kan ni läsa krönikan här hos mig. Håll till godo!

Jag hade en längtan efter att gå med en varm liten hand i min på lekplatsen

Jag sitter på vår altantrapp och kikar på vår fina dotter med kritvitt fluffigt hår och en lurig blick. När hon kvittrar runt i vår trädgård i jakt på nya upplevelser så känns det som vi om som lever i en rosa bubbla som kommer att spricka vilken sekund som helst. Sommaren som ligger framför oss är extra magisk nu när vi har fått vår underbaraste gåva och tagit oss ut ur barnlösheten som varit vår boja.

Resan startade en kall januaridag för drygt sex år sedan och jag anade aldrig att den skulle bli så lång och jobbig som den faktiskt blev, tvärtom så var jag väldigt förväntansfull inför att få bilda familj med min älskade.

Vår resa är inte på något sätt unik och vi har inte på något sätt haft det varken lättare eller jobbigare än någon annan som kämpar med barnlöshet. Tvärtom så tror jag att vår historia är en standardberättelse för hur det är att i hemlighet kämpa med att försöka få till det som många ser som en självklarhet. Min upplevelse är att många förutsätter att alla kan få barn och att insikten om att det inte är så kommer först efter ganska många ingående frågor.

Utanförskapet är något som är väldigt centralt när man inte kan få barn och jag kände mig tydligt annorlunda mot alla i min närhet som hade barn för att jag inte hade någon roll och egen nyckel i barngemenskapen. Jag hade en längtan efter att gå med en varm liten hand i min på lekplatsen och att svara på samma fråga tiotals gånger när knubbiga fingrar pekar på små fåglar. Men dörren till den gemenskapen var stängd till dess att vi lyckades.

Jag och min man pratade mycket om var gränsen går, när vi skulle sluta försöka och vad vi skulle göra om och när vi nådde den gränsen. Det var väldigt viktigt för oss att behålla värdigheten och inte driva oss över kanten för oavsett hur hett vi önskade oss ett barn så skulle det inte få bli vår livssorg om det skulle visa sig att vi inte kunde få det vi önskade. I allt kämpande så drömde vi oss bort mot ett liv långt från det vi levde och vi njöt faktiskt en smula av de förändringar vi planerade för om vi aldrig skulle kunna få barn.

Mitt mål har varit att överleva resan genom att hitta mitt eget sätt att leva oavsett utgång och att njuta av drömmen om ett annat liv var ett av sätten för mig att klara resan! Hoppet finns där och det gäller att fånga det!

En flickas dröm och lycka

Det verkar som suget, längtan och fascinationen över hästar och det som hör till deras värld aldrig rinner ur min kropp. Det intresset väcktes någonstans runt 25-30 år sedan och finns fortfarande kvar som ett sug i magen. Likadant som nån gammal pojkväns namn kan ge ett välbekant pirr i magen så ger  närheten till hästar mig fjärilar som studsar från sida till sida där nere i magen.

 
Eftersom  Jonas & Sigrid är på kusten till i morgon så passade jag på att åka med Sofia till stallet för en ridtur på hennes fina Fixa. Jag räknade ut igår att det snart är 3 år sedan jag satt på en häst, kommer ni den där ödesdigra kvällen jag bestämde mig för att sluta rida Kjarni? Det var i alla fall fantastiskt att komma upp på ryggen igen och Fixa var helt klart en häst i min smak, positiv och het! (Och lite ormig över vägen…). Vi avslutade en spännande skogsrunda med galopp på grusvägen och det var riktigt härligt!

Nu ligger jag nedkrupen i sängen och bloggar från mobilen. Mumma sover bredvid mig och jag ska också försöka somna snart. I morgon är det fredag och exakt 1 vecka till semester. Härligt!

En period när jag känner mig levande

Känslan av att vara riktigt levande kom över mig när jag satt på jobbet idag, att jag lever hela tiden och att jag njuter mycket av mitt liv. Det är full fart på jobbet där jag träffar trevliga människor, lär mig massor av nya saker och får leva ut mina projektledardrömmar samtidigt som det är fullt ös så fort jag kliver innanför dörren hemma efter en lång arbetsdag. Mixen av det liv jag lever just nu är perfekt, jag får möjlighet att komma hemifrån och hinna längta efter och uppskatta det jag har där hemma samtidigt som en 1 ½ åring är ett skönt direkt distraktionsmoment för att släppa ett stillasittande jobb med många kluriga beslut som måste fattas. Det som är den röda tråden i hur jag lever just nu är att jag är en del av många olika kontexter och miljöer vilket jag tror är bra och viktigt för alla människor. Det är inte bra att fastna i och förlita sig till bara en roll utan det är tvärtom berikande och stimulerande att utvecklas i många sammanhang. Jag är ju en tjej med många järn i elden så jag har många olika roller där jag får spelrum som, fru, matte, mamma, projektledare, testare, vän, dotter, hundmassör, kost- och träningsintresserad, bloggare och svärdotter, bland många andra roller. Alla dessa olika roller som är så olika till sin art ger mig viktiga nycklar till att fortsätta lära mig saker och att våga utvecklas. Senast idag så läste jag korta anteckningar på min telefon från en föreläsning vi hade med Kjell Enhager på en konferens med jobbet för många år sedan och där stod det:

  • Vald sanning- vilken sanning väljer du?
  • Hård i fejjan-lös i magen?
  • Jag vet att det inte går, men om det gjorde det, hur skulle du gjort då?
  • Business- my, your och Gods
    • My – Det jag kan påverka
    • Your – Indirekt påverkan
    • Gods- Moder natur, opåverkad
  • Släpp Gods business, påverka din egen business!
  • Tala om vad du vill ha, inte vad du inte vill ha
  • Inga plus och minus, istället saker man kan och inte kan. Att inte kunna är en möjlighet att lära sig.

Detta är lösryckta segment ur en 2-3 timmar lång föreläsning men den sista meningen är något jag hela tiden jobbar med: Inga plus och minus, istället saker man kan och inte kan. Att inte kunna är en möjlighet att lära sig! 

Jag har många saker att jobba med men att balansera plus och minus till en lagom grötig mellanmjölk är något jag jobbar med hela tiden. Bakgrunden till det är att jag i grunden har varit väldigt rädd för att göra fel och att jag av samma anledning varit tvungen att jobba mycket med att våga göra det utan att känna mig som en dålig människa för det. Nu för tiden är jag ganska okej med att bjuda på mig själv och att visa mitt äkta & faktiska jag vilket jag tror är skönt både för mina medmänniskor såväl som för mig själv. Det är något jag måste jobba hela tiden på och som jag ständigt sätter upp nya mål för! Jag har många saker att utvecklas inom och nån gång i framtiden hoppas jag på att exempelvis ta sånglektioner (eftersom jag lärt mig och vet så väl att jag sjunger falskt och fult) eller gå en danskurs (eftersom jag är begränsad i så väl koordination som taktkänsla, jag har aldrig fått utveckla det!).

Oj, det blev långt och filosofiskt! Jag hade visst en massa tankar och ord som behövde komma ut ser jag! Sedan jag skrev sist så har jag verkligen vridit och vänt på hur jag ska kunna få till stunder att blogga för jag saknar verkligen att själv kunna gå och läsa mina egna inlägg på bloggen. Jag är inte färdig med den tanken riktigt ännu men jag hoppas verkligen att jag ska komma på något bra sätt att få in det i livet som just nu är rätt så intensivt!

I helgen var det ju midsommar och den firade vi som vanligt hos Anders ute i skogen bland partytält, lekande barn, blomkransar och en faslig massa knott. Maten var god och vi hann med att se midsommarstången resas innan det började spöregna så att vi fick skynda oss till bilen för att åka tillbaka till det skyddande partytältet. Sigrid hittade en ny vän i vår granne Vilma och mitt hjärta brast nästan när hon gick fram till Vilma, stack fram sin lilla hand mot hennes och sa ”hej” med sin ljusa fina barnröst. Efter att Vilma tagit Sigrids hand så hade hon en trogen följeslagare under kvällen som gick. Stunder som de när Sigrid och Vilma lekte så klarade jag nästan inte av alla känslostormar som det skapade i mig, jag satt för mig själv med gråten krypandes i hals och ögon över lyckan vi får uppleva tillsammans med Sigrid.

Jag hoppas verkligen att känslan av att leva på riktigt får fortsätta leva hos mig även under hösten då vi båda går tillbaka för att jobba och då Sigrid ska börja förskolan. Vi har redan varit på besök där och jag känner en av pedagogerna så vi har en jättebra känsla i magen. Det är faktiskt den förskola som min man gick på en gång får många, många år sedan då den var helt ny vilket gör att cirkeln sluts på något lustigt vänster :).

Apropå hösten så gör min man sin näst sista vecka som föräldraledig denna veckan eftersom jag går på semester nästa fredag och sen är det bara en vecka innan det är inskolning för vår pigga lilla Blondie. Det känns helt rätt att vara hemma så länge som vi varit och nu känner vi oss mogna för att släppa vår juvel till förskolan där hon kommer träffa andra barn och utvecklas på ett sätt som vi inte kan ge henne!

Nu har tiden som vanligt sprungit iväg när jag bloggar och det är med råge dags att packa ihop för att möta en ny arbetsdag i morgon! Jag hoppas jag får möjlighet att blogga snart igen!

Switch to our desktop site